Realistisk ryktesspridning

Sommar 1931. Finansmannen Ivar Kreuger har likviditetsproblem. För att hantera situationen säljer han en av sina finaste ägodelar, aktiemajoriteten i telekombolaget LM Ericsson. Köpare är den amerikanska konkurrenten ITT.

Mindre än ett år senare, i början av mars 1932, får amerikanerna kalla fötter och försöker få affären hävd. Omsvängningen sätter ytterligare press på ett redan stukat Kreugerimperium. En vecka senare hittas Ivar Kreuger död i sitt hotellrum i Paris.

Efter dödsfallet blir den amerikanska telejätten ITT kvar som en av tre ägare i Ericsson, ihop med två banker som lånat ut pengar till Kreuger, Handelsbanken och Wallenbergs Enskilda Bank. Det dröjer ända till skarven mellan femtio- och sextiotal innan ITT blir utköpt ur bolaget.

Amerikaner har alltid haft ett gott öga till Ericsson. Vem minns till exempel inte Microsofts uppmärksammade allians med Ericsson vid millennieskiftet, som det då inte blev så mycket med.

Även nätverksföretaget Cisco har uppvaktat. Redan 2001 önskade företagets vd John Chambers en strategisk allians med svenskarna. Några mindre samarbeten bolagen emellan har också sjösatts genom åren. Enstaka rykten har dessutom förekommit om mer långtgående intressen, från Cisco såväl som andra jättar. Men alla uppgifter om eventuella uppköp av Ericsson har hittills förblivit just uppgifter.

Budgivare har heller inte behövt göra sig besvär. Ända sedan Kreugerkraschen har ägarmakten över Ericsson suttit i ett skruvstäd hos Sveriges två stora banksfärer, Handelsbanken och Wallenbergarna. De båda rivaliserande ägargrupperna har delat på makten i en noggrant arrangerad och övervakad konstruktion där varje sfär abonnerat på två styrelseplatser vardera. Eventuella budgivare har alltså inte haft bara ett utan två envisa imperier att övertyga.

Så härom veckan dök Ciscos vd John Chambers upp i Stockholm för att presentera ett partnerskap på internetområdet. Ericsson vd Hans Vestberg förnekade dock att partnerskapet var början till en sammanslagning av bolagen.

Men så publicerade Dagens Industri uppgifter om att en fusion ändå var på gång. Enligt tidningen hade Ciscochefen varit i Stockholm inte enbart för att presentera ett partnerskap utan också »planer på ett bud« samt att han försökt nå en överenskommelse med ledande representanter för Ericsson.

Nyheten sände en chockvåg genom finansmarknaden. Ericsson värderas till mellan 250 och 300 miljarder. Ett uppköp skulle vara den största svenska bolagsaffären i historien.

Förra lördagen förkunnade dock en talesperson från Cisco att »andra typer av transaktioner aldrig var på bordet«. Och i Dagens Industri måndagen därpå förkunnade Ericssons ordförande Leif Johansson att »ett möjligt samgående eller förvärv har inte diskuterats över huvud taget«.

Oavsett hur aktuell en Ciscoaffär faktiskt är finns skäl som talar för att en affär är mer realistisk än på länge. Skruvstädet är nämligen inte som det varit efter personkollapsen i Handelsbanksfären tidigare i år. När Handelsbankmannen Sverker Martin-Löf försvann ur Ericssons styrelse, ersattes han inte med någon annan från sfären. Den ende som representerar det imperiet i dag är Anders Nyrén, som också är på väg ut. Fredrik Lundberg, som nu bestämmer över sfären, är heller inte så intresserad av teknikföretag och säljer nog om priset är rätt.

I Dagens Industri förekom också spekulationer om att även Wallenbergarna skulle vara intresserade av en försäljning. Detta för att finansiera ett utköp av Scania från det krisdrabbade Volkswagen.

Det vore alltså inte helt otroligt att den svenska teleklenoden till slut gör den där färden över Altanten, 84 år efter att Kreuger försökte.