Reformen som försvann

Ute i Europa rasade demonstrationerna. »Dela på jobben«, var parollen. I Tyskland infördes 35-timmarsveckan inom verkstadsindustrin år 1995 och i Frankrike lagstiftades det om 35-timmarsvecka år 1998. I Sverige var frågan om arbetstidsförkortning lika glödhet under 1990-talet.

Här hemma handlade det inte i första hand om att minska arbetslösheten, utan om att öka jämställdheten. Med kortare arbetstid skulle det finnas mer tid för barnen och bli lättare att kombinera arbete och familj. Högljudda krav restes från bland andra socialdemokraternas kvinnoförbund, och både miljöpartiet och vänsterpartiet drev frågan om lagstiftad arbetstidsförkortning hårt i valrörelsen 1998. Regeringen var så pressad att den hösten 1998 tillsatte en arbetsgrupp – arbetstidsgruppen – som skulle studera olika förslag för arbetstidsförkortning.

När det begav sig var Inger Segelström ordförande för s-kvinnorna och även ordförande för Arbetstidsgruppen, numer sitter hon i Europaparlamentet:– Det arbetstidsgruppen kom fram till är att det är en av välfärdsreformerna som står mot andra reformer och att det är väldigt kostsamt. Vi valde att i stället öka barnbidragen och bygga ut föräldraförsäkringen.

Kritikerna sade att Arbetslivsgruppen mest var ett sätt för regeringen att begrava frågan om arbetstidsförkortning under de två år arbetet fortgick. Gruppen släppte sin rapport år 2000. Mottagandet var också tämligen svalt och av remissvaren var få positiva till lagstiftad arbetstidsförkortning. Svenska arbetsgivareföreningen tyckte exempelvis att arbetstiden bäst regleras i lokala avtal. Det blir väldigt dyrt, var Konjunkturinstitutets slutsats.

I dag är debatten en helt annan. Fackförbundet Kommunal och s-kvinnorna har länge tillhört de främsta förkämparna för frågan om sex timmars arbetsdag och båda har de senaste veckorna övergivit frågan. Nu är det andra reformer som är mer aktuella. Rätten till heltid och högre löner är vad som gynnar kvinnor bäst.

– De har sagt att det finns andra frågor som är högre prioriterade och det tycker jag är riktigt, säger Inger Segelström.

Ingemar Hansson är generaldirektör för Konjunkturinstitutet och en flitig förespråkare för att det ska arbetas mer, inte mindre. Han kan inte dölja sin förtjusning över att det nu släpps alltmer på kravet på sextimmarsdag.

– Det är mycket glädjande. Om man förkortar arbetstiden underminerar man finansieringen av välfärdssamhället. Vill man bevara den här typen av välfärdssystem som Sverige har så måste man försöka att upprätthålla och till och med främja en höjd medelarbetstid.

Debatten i dag handlar om att det ska arbetas mer. Framtidens demografiska utmaning med en ökad andel äldre ställer krav på fler människor i arbete. I årets valrörelse är moderaternas stora budskap utanförskapet, fler än en miljon svenskar arbetar inte. Det uppmärksammade försöket med sextimmarsdag i hemtjänsten i Kiruna avslutades i höstas. Det visade sig vara kostsamt och några positiva hälsoeffekter, som arbetsförkortningen skulle leda till, var svåra att påvisa.

Även ute i Europa är det andra toner numer. I Tyskland är det arbetstidsförlängning som gäller. Under globaliseringens tryck och förlorad konkurrenskraft arbetas det allt längre i allt fler tyska fabriker. För att klara sig i den internationella konkurrensen går det inte att arbeta 35 timmar i veckan, är budskapet. I Frankrike har det talats om att avskaffa 35-timmarsveckan, men efter stora demonstrationer och protester har frågan lagts på is.

Varför försvann reformen? Det är andra frågor som är viktigare, menar Inger Segelström.

Ingemar Hansson har en annan teori.

– Det fanns väl folk som hoppades att kortare arbetstid skulle ge högre sysselsättning, men det är det väl få som tror nuförtiden. Man har fått en mer realistisk syn på det där. Frankrike förkortade ju sin arbetstid via lag och det blev inte så framgångsrikt.

Men visst finns det de som driver kortare arbetstid även fortsättningsvis. Vänsterpartier har kvar kravet på sex timmars arbetsdag och planerar inte att ta bort det, även om reformen är ganska nedtonad. Feministiskt initiativ har sex timmars arbetsdag med bibehållen lön som målsättning och miljöpartiet har 35-timmarsvecka i sitt valmanifest.

Inte heller Inger Segelström har lagt förslaget helt på hyllan.

– För mig är det en välfärdsreform. Inte just nu, men titta på dem som har ekonomiska möjligheter. De stora manliga fackförbunden, de kortar ju sin arbetstid i varenda avtal.