Riksbanken vs politikerna

När Riksbanken i onsdags höjde räntan med en kvarts procentenhet till 2,50 procent var det klara besked.

– Vi ser en fortsatt god konjunktur. Det finns anledning att tro att det blir en lite snabbare stegring av inflationen än vi räknade med i juni, sa vice riksbankschef Irma Rosenberg.

Just den starka tillväxten och den stigande inflationen är anledningen till att Riksbanken höjer räntan, förklarade riksbankschefen Stefan Ingves.

Och om inte inflationen ska ta fart måste räntehöjningarna fortsätta, lät Riksbanken förstå. Mitt i brinnande valrörelse vågar ingen av partiledarna ifrågasätta Riksbankens besked – utom möjligen ständigt kritiske vänsterledaren Lars Ohly.

Men samma morgon kom svensk konjunkturs andra stora »think-tank«, Konjunkturinstitutet, med höstens viktigaste prognos – konjunkturläget.

Samma bild som Riksbanken av en superstark ekonomi – men en annan slutsats: eftersom som så många fortfarande står utanför arbetsmarknaden borde Riksbanken höja lite försiktigare och låta konjunkturen sätta fler i jobb.

– Vår rekommendation är att man ligger kvar på 2,50 procent till april nästa år, säger Mats Dillén, prognoschef på Konjunkturinstitutet.

Redan nu tecknar sig konturerna av eftervalsdebatten. Å ena sidan valets vinnare; vilka de än blir kommer de, likt Konjunkturinstitutet, att föredra att Riksbanken inte höjer räntan innan jobbtillväxten hunnit få rejäl effekt på arbetslösheten. Å andra sidan Riksbanken, som kommer att vilja dra i bromsspaken, därför att konjunkturen är överhettad och politikerna dessutom låtit miljarderna rulla iväg.

För oavsett vem som hamnar i regeringsställning kommer det att brassas på rejält med sänkta skatter och/eller höjda utgifter. Det tror experterna, trots att de båda blockens valmanifest bedömts som relativt måttliga.

Efter att rösterna har räknats på valnatten den 17 september måste en majoritet i riksdagen skakas fram till regeringsförklaringen den tredje oktober. Under de här veckorna kommer det att förhandlas fram och tillbaka och för att alla ska bli nöjda kan det krävas nya dyra löften.

– Eftersom det är koalitionsregeringar vi har att göra med är risken att det faktiskt kan komma än mer pengar, säger Robert Bergqvist, chefsanalytiker på SEB Merchant Banking.

Den höga tillväxten har dessutom gjort att skatteintäkterna ökar och enligt Ekonomistyrningsverkets prognoser ser det ut att bli stora överskott i statens budget.

– Politikerna kan säga vad de vill i dag, men de här pengarna kommer att bränna i fickan förstås, säger Eva Christina Horwitz, Sverigeanalytiker på Handelsbanken.

För handlarna i börsrummen och analytikerna på de stora bankerna gör en borgerlig eller en socialdemokratisk valseger kortsiktigt ingen större skillnad. De dagar då man drog stora växlar på hur räntor och börs skulle gå beroende på valresultat är över. Thomas Jellvik är chefekonom på Swedbank Markets och säger att det är en medveten strategi att partierna lägger förslag som får samma effekter på statsfinanserna.

– Det är av taktiska skäl. Man vill inte bli påhoppad av varandra utan man vill fokusera på de kärnfrågor man har. Resterande delar lämnar man vid sidan av och neutraliserar varandra på.
Risken att politikerna inte klarar av att hålla sig inom utgiftsramarna bedöms inte heller som särskilt stor.

– Vi känner oss inte särskilt oroliga för att de inte ska kunna finansiera det. Det känns som om det är sunda finanser som gäller, säger Annika Winsth, analytiker på Nordea.

Problemet för svensk ekonomi är inte statsfinanserna, utan att ju mer politikerna gasar desto, mer måste Riksbanken bromsa.

– Med en mer expansiv finanspolitik i dagens konjunkturläge så skjuter det över en del stabiliseringspolitiskt ansvar från regeringen till Riksbanken. Med andra ord måste Riksbanken kanske agera med styrräntan, säger Robert Bergqvist på SEB.

Men det är inte slut där. Såväl socialdemokraterna som den borgerliga alliansen har kommit med förslag om dämpad fastighetsskatt. Detta borde i så fall leda till högre huspriser därför att lägre fastighetsskatt minskar kostnaderna för att ha hus. Och det kommer oroa Riksbanken. Sedan Stefan Ingves, som är expert på banker och på dåliga lån, tog över som riksbankschef i år har banken varit på krigsstigen mot risker på husmarknaden. Själva ordet »husprisbubbla« undviks nogsamt men där det förut bara talades om att nå bankens mål för inflationen, så nämns numera huspriserna allt tydligare när räntehöjningarna ska motiveras.

– Som det är nu oroar sig inte Riksbanken för inflationen – det är framför allt fastighetspriserna de höjer räntan för. Och får man då en stimulans på huspriserna så finns det en risk att Riksbanken behöver gå lite hårdare fram, säger Annika Winsth på Nordea.

Med höjd ränta kan svensk ekonomi kylas av rejält. Men riskerar det att bli för mycket?

Den långa högkonjunkturen sedan 2002 har envist vägrat att ge någon stark sysselsättning – förrän det allra sista året. Historiskt sett har jobben alltid dröjt i en uppgång. Till en början effektiviserar företagen så att de anställda blir mer produktiva, först senare tvingas man anställa. Men denna gång har de nya jobben dröjt ovanligt länge och nästan hela lyftet i sysselsättningen väntas komma mycket sent, under slutet på detta år och nästa. Kan uppgången ta slut innan jobben hunnit komma?

En av dem som tycker att Riksbanken borde vänta in jobben är Göran Zettergren, enhetschef för Arbetsmarknad och prisbildning på Konjunkturinstitutet.

– I det här läget är det Riksbanken som har huvudansvaret för att arbetslösheten kortsiktigt ska gå ned, och där finns fortfarande utrymme för att den ska sjunka.

En viss oro finns också för att högkonjunkturen redan närmar sig slutet. Hittills har svensk ekonomi fått draghjälp av USA:s starka ekonomi. Men den amerikanska konjunkturen är nu på väg nedåt. Riksbankens amerikanska motsvarighet Federal Reserve valde under sitt senaste möte att inte höja räntan, för första gången på 26 månader. Det stora frågetecknet i USA är inte om det blir sämre tider, utan om det kommer att bli en mjuk inbromsning eller en hård recession.

– Det som står i fokus internationellt är den amerikanska inbromsningen. Alla funderar på hur snabb och hur kraftfull den blir, säger Robert Bergqvist.

Räddningen ska i stället komma från Europa. Ekonomin i euroområdet har precis tagit fart efter åratal av besvikelser och bedrövelser, tillväxten andra kvartalet i år var den högsta på flera år. Men frågan är hur väl Europa står sig när den amerikanska konjunkturen viker.

Nästa år kommer även en momshöjning i Europas största ekonomi Tyskland, vilket kommer att minska konsumtionen och därmed bromsa konjunkturuppgången. Dessutom väntas Europeiska centralbanken höja räntan och strama åt ekonomin.

– Europa väntas toppa andra kvartalet i år.

Det säger Anders Rune, chefsekonom på Teknikföretagen. Han brukar vara en av dem som först noterar vart svensk ekonomi är på väg, eftersom teknikföretagen ofta ligger »först i konjunkturcykeln«. Han är trots allt inte orolig för konjunkturen efter valet, men han är å andra sidan heller inte orolig för att ekonomin ska bli överhettad och inflationen ta fart genom att lönerna stiger.

– Många saknar fortfarande arbete, och det, tillsammans med den internationella konkurrensen, dämpar löneanspråken.