Risk för besvikelse i årets lönerörelse

Prisökningarna har ätit upp stora delar av tidigare löneökningar för hushållen. Pressen ökar därför på arbetsgivarna om att skjuta till extra lönepåslag inför nästa år.

Samtidigt finns också starka skäl för återhållsamhet, eftersom stora löneökningar kan spä på den redan höga inflationen.

Detta kan göra höstens avtalsrörelse till den svåraste sedan industriavtalet infördes på slutet av 1990-talet, tror Nordeas chefsanalytiker Susanne Spector. Inflationen kommer mest troligt, på grund av höga energipriser, att vara lika hög när avtalen ska tecknas i höst.

För att inte spä på inflationen ytterligare och sätta i gång en ny pris- och lönespiral – likt den vi såg på 1970- och 80-talen när löntagarna knappt såg någon förbättring av sin reallön trots höga nominella påslag – kan både arbetsgivarsidan och den fackliga sidan behöva hålla igen.

– Det är en tuff uppgift för fackföreningsledningen att förklara att vi bara kan få 2–3 procents löneökning när vi har en mycket högre inflationstakt. Det är klart att det kommer att bli ett missnöje, säger Nils Gottfries, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Men för att lönerörelsen fortsatt ska kunna få stöd av medlemmarna och av samhället i stort är arbetsgivarna tvungna att skjuta till lite mer än tidigare, enligt Susanne Spector. Höstens löneavtal kan därför komma in högre än tidigare väntat – på en historiskt hög nivå – med 3,5 procents löneökning under nästa år. Nordeas tidigare prognos från i maj förutspådde i stället 3 procent.

En kompromiss, beskriver Susanne Spector det som, när en sådan löneökning skulle ligga på den högsta nivån sedan industriavtalet infördes, men samtidigt något som svensk ekonomi skulle klara av i nuläget.

– Det i sig är inte ett löneavtal som hotar inflationsmålet men det är ändå bekymmersamt om lönerna drar i väg när man har hög inflation på annat håll, säger hon.

Ett annat alternativ skulle kunna vara ett mer framtungt avtal, alltså att löntagarna under första året får en engångskompensation och sedan går tillbaka till en mer vanlig löneökningstakt de två nästkommande åren, fortsätter Susanne Spector.

Det som händer i omvärlden kommer också att vara avgörande för de svenska lönerna.

– Det finns tecken på att lönerna också växlar upp i till exempel Tyskland och resten av Europa, vilket också skulle göra det lättare för svenska företag att betala lite mer. Om löneutvecklingen i Europa i stället skulle bromsa in skulle det få en betydelse på svenska löner i höst också, säger Susanne Spector.

Ett orosmoln är dock, vilket bland annat Riksbanken framförde i sin senaste penningpolitiska rapport, arbetsmarknaden som i nuläget går väldigt starkt. Arbetslösheten fortsätter att minska i hela landet och arbetsmarknaden bedöms även klara en annalkande lågkonjunktur relativt väl, enligt Konjunkturinstitutet.

Att det finns en rätt stor brist på arbetskraft på vissa delar av arbetsmarknaden kan ge mer råg i ryggen för arbetstagarsidan att kräva högre löner.

– Det finns en risk för att detta kan leda till löneökningar för vissa grupper. Om det blir en stark löneglidning på en del av arbetsmarknaden så kan det påverka så att andra också kommer att vilja ha löneökningar, säger Nils Gottfries.

Ett skäl till att Riksbanken höjde styrräntan i juni var för att dämpa den stora efterfrågan på arbetsmarknaden.

– Men om man i stället skulle se en kraftig uppgång i arbetslösheten under hösten, vilket däremot inte ser ut att ligga i korten i dag, så blir det nog lättare att acceptera lägre löneökningar under lönerörelsen när man hellre vill behålla jobbet än att lönen ökar så mycket så att arbetslösheten stiger, säger Susanne Spector.

***

Läs även: Den stora personalflykten

Läs även: Byråkrater – de nya aktivisterna