»Risk för kollaps«

»När en man vet att han ska bli hängd inom två veckor blir hans tankar underbart samlade«, lär den engelske 1700-talsförfattaren Samuel Johnson ha sagt. De som hoppas att förhandlingarna inom WTO ska gå i lås under våren sätter sin tillit till denna tanke.

För det är bråttom nu. Vid halvårsskiftet går det förhandlingsmandat som George Bush fått av den amerikanska kongressen ut, och om det inte läggs fram ett konkret förslag innan dess kommer han inte att få det förlängt. Eftersom det är meningslöst att förhandla utan USA innebär det att samtalen skulle frysas tills en ny president är vald nästa år. I helgen möttes därför ministrar från mer än trettio länder i Davos, under Världsekonomiskt forum, för att försöka få i gång de förhandlingar som strandade förra sommaren.

– Något genombrott i sak blev det som väntat inte, men nu råder en mer positiv grundhållning bland huvudaktörerna än vad det gjorde innan årsskiftet, säger Anders Ahnlid som är UD:s utrikesråd i handelsfrågor.

Det är Doha-rundan, den senaste förhandlingsomgången, som ska väckas till liv. WTO:s medlemsländer, nu 150 till antalet, har sedan 2001 försökt komma överens om ett nytt världshandelsavtal. Sänkta tullar och subventioner har varit målsättningen. Men hittills har samtalen inte lett till något. Förra sommaren havererade de helt när amerikanerna klargjorde att de inte tänkte sänka sina jordbrukssubventioner så som förslaget såg ut. Förhandlingarna avbröts på obestämd tid. USA anklagades för att ha stjälpt Doha-rundan över ända, men det fanns problem mellan ett antal länder.

– EU ville att USA skulle skära ned sina jordbrukssubventioner, medan USA ville att EU skulle sänka sina jordbrukstullar. Men hur det skulle ske kunde de inte komma överens om, säger Joakim Reiter, som arbetar med förhandlingarna vid EU-kommissionen.

Det hela blev inte enklare av att Indien inte heller ville se ökad konkurrens inom jordbruket, att Brasilien var ovilligt att gå med på lägre tullar för industrivaror, och att många u-länder som redan i dag kan sälja sina varor tullfritt till västvärlden inte ville att andra också ska kunna göra det.

Men nu ligger kniven mot strupen och oron för att förhandlingarna ska misslyckas verkar sprida sig. Efter Davos kom, likt besvärjelser, idel optimistiska kommentarer från tunga aktörer som EU, USA och Brasilien.

– Nu verkar de flesta medvetna om hur mycket det finns att vinna om vi lyckas få till stånd ett avtal. Och hur mycket det finns att förlora om vi inte gör det, säger Sveriges handelsminister Sten Tolgfors.

Den statliga myndigheten Kommerskollegium har beräknat att ett avtal skulle öka BNP globalt med 0,4–0,7 procent årligen. Det är höga tal i en mogen ekonomi som kanske växer med 2–3 procent per år som bäst. Om man dessutom tar hänsyn till att investeringar och produktivitet ökar blir effekten större. För Sveriges del handlar det om att nationalinkomsten (summan av landets inkomster) skulle öka med motsvarande 1 200–2 800 kronor per hushåll.

– Siffrorna är inte exakta, men de visar hur stor betydelse den här förhandlingen har för människors vardagsekonomi, säger Sten Tolgfors.

Om George Bush inte får sitt mandat förlängt, kommer diskussionerna i WTO troligen inte att fortsätta förrän efter en ny amerikansk president blivit vald, hösten 2008. Om diskussionerna alls kommer att återupptas.

– Risken är att WTO som förhandlings­arena helt kollapsar, säger Fredrik Erixon vid ECIPE, ett institut som bedriver forskning om handelspolitik i Bryssel.

Då kan det vara slut på de breda, globala handelsöverenskommelserna som WTO och föregångaren Gatt bygger på. Avtal direkt mellan länder och regioner skulle komma i stället. Den utvecklingen har redan påbörjats. Sedan år 2000 har antalet regionala avtal över hela världen nästan fördubblats.

– Sådana avtal har många nackdelar, säger Fredrik Erixon. Det stora problemet är att de sällan innebär stora handelsliberaliseringar då de bygger på många komplicerade och byråkratiska regler, till skillnad från om det finns överenskommelser som gäller för alla länder.

Nästa vecka, 7–8 februari, möts WTO-ländernas ambassadörer i Genève i Schweiz. Om deras regeringar, likt en man som väntar på att bli hängd, har lyckat samla sina tankar till dess kommer Doha-rundans komplicerade förhandlingsspel att kunna återupptas.