Så blev Sverige sämst i hela EU

Sverige har hamnat i EU:s bottenskikt vad gäller både tillväxt och sysselsättning. BNP föll med 0,2 procent under förra året och enligt EU-kommissionens vinterprognos, som kom förra veckan, får Sverige den svagaste BNP-tillväxten av alla unionens 27 länder under 2024 – blygsamma 0,2 procent. Samtidigt har arbetslösheten bitit sig fast och Sverige har i dag den tredje högsta arbetslöshetssiffran i EU, efter Spanien och Grekland. Inte heller på den punkten verkar det bli bättre i närtid. Arbetsförmedlingens senaste rapport visar att arbetslösheten fortsätter att öka under 2024 för att börja minska först nästa år.  

Hur hamnade vi här? Och, kanske viktigare, vad kan vi göra åt saken? LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö och hans kollega på Svenskt Näringsliv, Sven-Olov Daunfeldt, är överens om mycket i sin analys av läget.  

– Den ekonomiska nedgången i Sverige är hemmasnickrad, säger Torbjörn Hållö.  

Han menar att vi inte kan skylla på någon global konjunktursättning då väldigt få andra länder hade negativ tillväxt under helåret 2023. Hållö pekar i stället på den misslyckade penningpolitiken – som i alltför hög utsträckning har gått i andra länders ledband.  

– Vi kan inte ha samma penningpolitik som andra EU-länder då vi har en helt annorlunda belångingsbild än de har. Riksbanken har därför tänkt fel som har stramat åt så kraftigt.  

Svenska hushåll är rejält mycket mer belånade än hushållen i andra länder i Europa. Lägg därtill att svenskarna i väsentligt högre omfattning har rörlig bolåneränta än övriga européer vilket innebär att ränteförändringar får en praktiskt taget omedelbar effekt på tillväxten. Hela 50 procent av tillväxten styrs av hushållens köpkraft.  

– De räntehöjningar vi har fått sista tiden har gått rakt ut i ekonomin, då vi är känsligare än andra länder i så måtto.  

Svenskt Näringslivs Sven-Olov Daunfeldt håller med.  

– Riksbanken har tagit i för mycket och höjt räntan för snabbt och följt Europeiska centralbanken lite väl slaviskt. Detta samtidigt som finanspolitiken har haft för stort fokus på inflationsbekämpning, framförallt nu när kampen mot inflationen ser ut att vara över.   

Den hårdare penningpolitiken har inte bara fått effekt på hushållens konsumtionsförmåga utan även exempelvis på den för ekonomin viktiga byggbranschen. Något som kommer att få kännbara effekter under lång tid.  

– Bostadsbyggandet har kraschlandat och det drabbar inte bara byggföretagen utan en lång rad branscher som levererar insatsvaror, säger Torbjörn Hållö.  

– I A-kassesiffrorna för Byggnads ser vi att arbetslösheten bland byggare har ökat med 50 procent på ett år. Träindustriernas siffror ser liknande ut.  

Enligt Boverkets senaste prognos väntas färre än 20 000 nya bostäder påbörjas i år. Det innebär ett fall på 67 procent jämfört med 2022 då närmare 60 000 bostäder påbörjades. Man får gå tillbaka till bank- och fastighetskrisen under tidigt nittiotal för att hitta jämförbara ras. Och även om byggandet skulle öka igen nästa år skapar tappet svårläkta sår, menar Hållö. 

Sven-Olov Daunfeldt håller med om det men pekar också på andra underliggande problem på bostadsmarknaden.  

– Vi har strukturproblem där som går 80 år tillbaka i tiden. Det är inte lönsamt att bygga på grund av den reglerade hyresmarknaden. Vi behöver återgå till fri hyressättning så att företag är villiga att bygga trots räntefluktuationer.  

Han ser gärna att detta kombineras med förbättrade möjligheter för ungdomar att ta sig in på bostadsmarknaden i form av mildrade amorteringskrav.  

Dessutom lyfter Daunfeldt fram en spariver som han menar har präglat den svenska offentliga sektorn. Kort sagt: staten är lågt skuldsatt medan Medelsvensson är högt belånad.  

– Staten har sparat för mycket under för lång tid. Vi ser det i en illa underhållen infrastruktur och ett eftersatt elnät. Tillväxten är beroende av dessa områden. Vi klarar till exempel inte den gröna omställningen utan en rejäl utbyggnad på samtliga dessa områden, säger Daunfeldt.  

Är då allt som rör Sveriges ekonomi nattsvart? Nej. LO-ekonomen Hållö tycker att det svenska näringslivet är starkt rustat på andra plan.  

– Vi ligger långt framme vad gäller elektrifiering, it och klimatsmart teknik. Detta, tillsammans med en svag krona, gör att exportföretagen går bra och skapar en motståndskraft mot globala trender.  

Han pekar även på de omfattande investeringarna i norra och västra Sverige med bland annat stora satsningar på batteritillverkning. Även om de har kritiserats för att ha orealistiska lönsamhetsförväntningar så ger de dragkraft åt ekonomin just nu, menar Hållö.  

– Jag instämmer i bilden och kan tilläga att även tjänstebranschen ligger långt framme med innovativa företag och en stark basindustri där vi tidigt har anammat ny teknik, säger Sven-Olov Daunfeldt.  

Den envisa bottenplaceringen av den svenska arbetslösheten förklaras till stor del av den relativt höga andelen lågutbildade invandrare i befolkningen.  

– Många nyanlända har haft svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Nu späs det på ytterligare av arbetslöshet i etablerade grupper, inte minst byggnadsarbetare, säger Torbjörn Hållö.  

Även här ser dock Hållö vissa ljusglimtar.  

– Man ska ha respekt för att det tar tid att etablera sig för en nyanländ invandrare. Men vi ser att sysselsättningen börjar öka i den gruppen och det beror på att det har gått relativt lång tid sedan en stor andel anlände till Sverige, säger Hållö.  

Sven-Olov Daunfeldt lyfter fram att arbetslösheten inte är konjunkturbetingad utan strukturellt eftersom den har varit hög ända sedan nittiotalskrisen för tre decennier sedan. Han varnar också för att använda sysselsättningssiffror som ett mått på tillståndet i ekonomin – något som politiker från den för tillfället sittande regeringen brukar tycka om – eftersom det räcker med en timmes arbete i veckan för att räknas som sysselsatt.  

– Det är självförsörjningsgraden som är viktig, alltså hur många som kan försörja sig på sitt arbete. Här är problemet att vi har en så tudelad arbetsmarknad.  

Här skiljer sig Svenskt Näringsliv och LO åt vad gäller vilka insatser som anbefalls. Medan den sistnämnda facket lyfter fram utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåtgärder vill Svenskt Näringsliv hellre se ökade incitament till arbete genom lägre inkomstskatt, lägre arbetsgivaravgifter och lägre bidrag.  

– Arbetslinjen behöver alltid komma före bidragslinjen, säger Sven-Olov Daunfeldt.   

Torbjörn Hållö vill inte vara en olyckskorp utan sammanfattar det trots allt finns anledning att vara positiv om den ekonomiska utvecklingen framöver.  

– Vi har helt enkelt haft lite tur med vårt kunnande inom energisektorn, samt att de svårintegrerade grupperna nu börjar visa tecken på att etablera sig, säger han.

***

Läs även: Allmänna arvsfonden är bara en mjölkkossa av många

Läs även: Ny rekordnivåer för Bitcoin