Sidea: De fick 1 718 miljarder i utdelning på tio år – var håller storägarna hus nu?
Bild: TT
Bakom oss har vi tio goda år. Från 1 januari 2010 till och med 31 december 2019 steg börsen rejält. Börsindex som speglar aktiers utveckling plus avkastningar (OMX Stockholm All-Share Cap GI) steg 223 procent. Storbolagsindex, OMXS30, steg med 85 procent under samma tid. Sveriges bruttonationalprodukt ökade med 21 procent (834 miljarder kronor) och hushållens disponibla inkomster ökade med 31 procent, i reda pengar cirka 54 600 kronor.
På alla sätt gick vi in i det nya decenniet som ett rikare land. Kort därefter kom det här envisa coronaviruset som har ryckt upp en hel värld. Krisåtgärder för att hejda virusspridningen har som bekant varit social distansering. Sociala kontakter är det effektivaste sättet stoppa viruset och för att vården ska kunna rädda så många som möjligt.
Det har gjort att ekonomin bromsat in. Majoriteten av de svenska företagen uppger att de har finansierings- eller likviditetsproblem, enligt Svenskt Näringsliv. Flygbolaget SAS och lastbilstillverkaren Volvo har permitterat tiotusentals anställda. Ropen på hjälp har hörsammats och en del av lönebördan för de permitterade hamnar på staten.
I tider av kris tecknas bilder av ensamma företagsledare som gör allt för att rädda sina bolag. En ensam fyr på en marknad i spillror, där de vänder sig till staten med nödrop. Kan vi få något?
Men de är inte ensamma. Företag har storägare. Oftast är de styrelseordförande, eller genom ombud representerade i valberedningar och övrig styrelse. Nu är de inte lika synliga som under goda åren då de satt i branschpaneler, intervjuer och tv-morgonsoffor för att prata om hållbarhet och socialt ansvarstagande. Livlösa floskler i dessa tider.
Dessutom under denna coronakris tycks alla storägare vara utrotningshotade. Har någon sett en enda?
Men storägarna är inte utblottade bara för att en kris drar in över världen. De är tvärtom tämligen rika. Under de goda åren har de tagit emot stora utdelningar år efter år. Hur mycket rör det sig om?
För några månader sedan gjordes en sammanställning på hur mycket som delats ut av Stockholmsbörsen bolag, baserat på data från nyhetsbyrån Direkt. Jag har räknat samman alla utdelningar under åren 2010-19. Summan blir ofantliga 1 718 miljarder kronor. Beloppet motsvarar en tredjedel av Sveriges BNP eller årets försvarsbudget multiplicerat med 26,5. Ett ogreppbart stort belopp.
Men nu är vi alltså här. Regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen har riktat krispaket för att i första hand hjälpa dessa storföretag, som tycks vara utfattiga trots sina rika ägare.
Naturligtvis har inte alla utdelningar stannat i storägarnas kassakista. En betydande del har återinvesterats på börsen och det som blivit över har spridits ut med satsningar i andra branscher, i nya bolag och andra alternativa investeringar. Alla har jagat ytterligare avkastning, särskilt som likvida medel på sparkontot periodvis betingat en minusränta. Kapitalet har bundits i tillgångar med fallande värde. Var det verkligen så smart?
Just nu utgör likviditet och brist på kapital bland största bekymret för svenska bolag. Drygt 46 miljarder kronor som skulle delats ut kommer nu behållas i bolagen, är det senaste beskedet.
Investerarlegendaren Warren Buffett har tidigare sagt att “you never know who's swimming naked until the tide goes out". Baserat på storägarnas tämligen passiva inställning i dessa kristider tycks alla simma nakna.
