Slukhålet i storbanken

Det är inte lätt att driva bank. Se bara på Italien.

Förra veckan blev det till slut klart att Banco Popolare och Banco Popolare di Milano (BPM) efter lång tids diskussion har enats om att gå samman och bilda landets tredje största koncern.

Det är på tiden.

Sammanslagningar mellan italienska banker behövs. Akut. En bankkris härjar i landet och har rötterna i ett banksystem som är lika splittrat som en gång republiken själv. The Economist berättade nyligen att landet har fler bankkontor än restauranger, 64 per 100000 invånare. Det kan jämföras med euroområdets snitt på 37. Kontor som ägs av hela 680 olika banker. Och de fem största står bara för 40 procent av marknaden.

En förklaring till splittringen är regler som har begränsat ägarinflytandet, i vissa fall till några enstaka procent av aktiekapitalet. Både Banco Popolare och BPM saknar till exempel tongivande huvudägare, de största sitter bara på en handfull procent vardera.

Frånvaron av synliga och starka ägare har gjort Italiens banker politiserade och tjänstemannastyrda. Ledningarna har haft liten eller ingen vilja att fatta impopulära beslut, vilket har försenat en nödvändig strukturomvandling i branschen. Och gör det svårt att skaffa nytt kapital när krisen nu har slagit till.

Det där är värt att tänka på när man betraktar det som nu händer i Swedbank.

I onsdags, bara några dagar före nästa veckas årsstämma, meddelade valberedningen att ordföranden Anders Sundström inte längre föreslås till omval som ordförande i banken. Detta efter att valberedningen har haft »en löpande dialog bland annat med institutionella aktieägare som inte är företrädda i valberedningen« och då konstaterat att Sundström »inte har tillräckligt stort stöd för att valberedningen ska stå fast vid sitt förslag«.

Bakgrunden är förstås de senaste månadernas händelser i banken. Till att börja med de omfattande fastighetsaffärer vid sidan av som höga chefer i banken fått hålla på med, med både Sundströms och vd:n Michael Wolfs goda minne. Fastighetsaffärerna utreds nu av Finansinspektionen, som inom kort ska presentera sina resultat. Men också hur Sundström agerade när han i februari sparkade Wolf, med hänvisning till ej specificerade misstankar om insiderbrott.

Att Anders Sundström nu får flytta på sig, och på så kort varsel, är uppseendeväckande. Såvitt Fokus har förstått har han åtminstone fram till nyligen haft fullt stöd av de tre största ägargrupperingarna som alla är representerade i valberedningen.

De är:

• Försäkringsbolaget Folksam, med 9,3 procent, där Sundström själv tidigare var vd.

• Sparbankernas riksförbund, med 9,1 procent, med flera fristående sparbanker – bland dem den sparbank i norr för vilken Sundström förr var chef.

• Sparbanksstiftelserna, med 4 procent, som är rester av de sparbanker som bildade det som i dag är Swedbank efter bankkrisen i början av nittiotalet.

Den enda institutionella ägare som suttit i valberedningen är pensionsjätten Alecta.

Vilka de andra ägarna som krävt Sundströms avgång är, har inte framgått. Men de enda av den typen på topp 10 i ägarlistan är AMF Pension, som har 4 procent, och SEB Fonder med 1,7 procent. De små aktieägarna har uppenbarligen lyckats få de större att vika ned sig i frågan om ordföranden.

Sundström sa själv på pressträffen i onsdags att han inte visste vem som krävde hans avgång. Han underströk också behovet av att en bank som Swedbank har en engagerad huvudägare.

– Swedbank har en historia som visar på betydelsen av att ha ägare som ställer upp när det behövs, och inte viker ned sig för kortsiktigheten.

Den stora frågan är nu vem i ägarledet som driver banken framåt.

I stället för Sundström föreslår valberedningen Lars Idermark till ny ordförande. Idermark, som redan varit ordförande i banken mellan 2010 och 2013, är en interimslösning. Han har visserligen tidigare varit en del av folkrörelsesfären kring Folksam och KF, men är det inte längre. Som mångårig styrelseledamot har han också ansvar för den situation som nu uppstått och som Anders Sundström nu får gå för.

Den styrelse som är föreslagen i övrigt består, med undantag av en sparbanksdirektör,  således av externer. Swedbank saknar därmed representanter från sina tre huvudägare i styrelserummet. Det skapar ett stort vakuum i en bank som redan förlorat i princip hela kärnan i sin företagsledning. Före jul fick storföretagschefen Magnus Gagner-Geeber sparken efter fastighetsaffärerna. Därefter försvann Wolf. Häromveckan avgick så finanschefen Göran Bronner, som i praktiken varit tandem-vd med Michael Wolf men som också var insyltad i fastighetsaffärerna.

Det som bidragit till ägarlösheten i styrelserummet är faktumet att Folksams nuvarande vd, den förre s-politikern Jens Henriksson, inte har tagit plats i banken på samma sätt som Anders Sundström gjorde när han hade samma jobb i försäkringsbolaget.

Med Sundström borta har Folksam ingen röst i styrelserummet. Henriksson sitter visserligen i valberedningen, men det är inget ställe där man driver en bank.

Jens Henriksson är dock inte aktuell som ny ordförande, åtminstone så länge han är vd för Folksam. Bolagets informationschef Erik von Hofsten ger följande kommentar:

»Den allmänna bedömningen är att det inte går att kombinera de två uppdragen som Swedbankordförande och koncernchef i Folksam med dotterbolag. (Med detta sagt så finns det inte något formellt beslut i frågan.) Jens hälsar att han trivs utmärkt som koncernchef i Folksam med dotterbolag och att han vill fortsätta med det så länge han har styrelsernas förtroende.«

Ägarvakuumet i Swedbank är farligt. Historien har visat behovet av framåtlutade och aktiva ägare i affärsbanker, som kunnat ta sitt ansvar när det börjat blåsa.

Sverige lärde sig detta den hårda vägen, i nittiotalets bankkris. Det är samma process som Italien går igenom just nu, och som troligen kommer att leda till tydligare ägarstyrning där.

En svensk bank som Swedbank borde minnas detta.

I förra krisen överlevde både Handelsbanken och SEB till stor del på grund av sina industrisfärer i bakgrunden. De som inte hade sådana gick under, som Gota Bank. Eller omstrukturerades. Som Nordbanken, som fick staten som ägare. Och sedan i form av Nordea, som sögs upp av finska Sampo.

Eller som den splittrade Sparbanksrörrelsen, som ombildades och fusionerades till det som i dag är Swedbank. Och som 2009 räddades av Folksam och Anders Sundström, som sedermera axlade ordföranderollen.

De övriga svenska affärsbankerna har i dag alla ledande representanter från sina huvudägare på ordförandeposten.

• I SEB är Marcus Wallenberg ordförande.

• I Handelsbanken är ordföranden Pär Boman och vice ordförande är Fredrik Lundberg – duon som just nu driver hela industrisfären kring banken.

• I Nordea är Björn Wahlroos ordförande. Wahlroos är också ordförande och i praktiken enväldig över huvudägaren Sampo.

I Swedbank blir det alltså tomt vid änden av styrelsebordet.

Och detta i ett läge när banken ska utse en ny vd, i praktiken en helt ny företagsledning.

Frågan är vad Folksam vill på längre sikt med sin aktiepost i Swedbank? I andra medier har det spekulerats om att försäkringsbolaget till och med varit intresserat av att minska sitt ägande. Om Folksam inte axlar ägarrollen eller till och med försvinner gör det banken lika sårbar som den en gång var när krisen slog till 2008.

De andra ägarna i sparbanksrörelsen har knappast finansiella muskler att ställa upp med nytt kapital om det skulle behövas. Swedbank är visserligen hyfsat välkapitaliserat i dagsläget, men om en ny våg av finanskrisen skulle slå till kan det krävas ytterligare insatser. Då behövs starka och aktiva huvudägare.

Bakgrund | Slagfältet Swedbank

De som försvunnit från banken:

December 2015

Magnus Gagner-Geeber, storbolagschef

Fick sparken. Officiellt inte på grund av de privata fastighetsaffärer som han gjort, men enligt Fokus källor spelade de ändå en roll i beslutet.

Februari 2016

Michael Wolf, koncernchef

Fick sparken. Enligt ordföranden Anders Sundström på grund av misstänkta, ej specificerade insideraffärer. Fokus källor har berättat att affärerna gjordes för att hjälpa en gammal vän till Wolf.

Mars 2016

Göran Bronner, finanschef

Avgick på egen begäran, troligen med anledning av hans privata fastighetsaffärer som just nu utreds av Finansinspektionen.

Mars 2016

Anders Sundström, styrelseordförande

Var föreslagen till omval som ordförande vid stämman nästa tisdag, men drogs tillbaka av valberedningen efter att ett antal institutionella ägare kritiserat honom.