Spel för gallerierna

Lars G Josefsson är en av Sveriges mest framgångsrika, om än utskällda, chefer. Han har nu grunnat på att sälja Vattenfalls elnät, men fått backning i styrelsen. Näringsminister Maud Olofsson har påpekat att en eventuell försäljning är en ägarfråga och att hon inte är intresserad. Men kommer hon lyckas hålla emot? Staten har hittills visat sig oförmögen – eller ovillig – att styra Vattenfall. Lars G Josefsson har, sedan han tillträdde för nio år sedan, gjort precis som han vill. Han har under 2000-talet, i strid med sittande regeringars miljöpolicies, köpt tyska och polska kolkraftverk som VEAG, Laubag och EW. Strategin är att köra på tills någon säger stopp, som han själv har sagt, »det är mitt jobb att vara företagsledare«. Och ingen har sagt stopp.

Det finns ett viktigt skäl till att ingen politiker satt ned foten, trots att det renderat ansvariga socialdemokratiska politiker prickar både i KU och riksdagen, och en svidande kritisk rapport från Riksrevisorn. Skälet är cirka 170 miljarder*. Så mycket har Lars G Josefsson tjänat åt svenska staten sedan han tillträdde. Det motsvarar i runda slängar fyra försvarsbudgetar. Därför får han hållas.

Det finns ett par andra skäl också. Ett är att politikerna i praktiken avhände sig ansvaret när de lät Josefsson finansiera sina företagsköp i Europa med obligationslån på finansmarknaden. Obligationerna (värdepapper som utfärdas som säkerhet för lån till bolaget) är noterade på Londonbörsen, och större ingrepp i Vattenfalls lönsamhet skulle skada kreditvärdigheten. Det skulle i förlängningen riskera att fördyra Vattenfalls finansiering av bolagsköp och försämra lönsamheten.

Till det kommer att det är svårt för politiker att hålla jämna steg med en så målmedveten vd som Lars G Josefsson. Han har också ett informationsövertag som är närmast ointagligt. Och att göra sig av med, eller bråka med, en sådan pojke med guldbyxor, är också riskabelt.
Därför har han fått hållas. Trots att s-kongressen redan 2004, när socialdemokraterna regerade, krävde att Vattenfall skulle ge Sverige lägre elpriser. Trots att den slog fast att »Vi ser Vattenfall som ett viktigt verktyg för energiomställningen, elförsörjningen och tillväxten«, vilket ligger i linje med ett riksdagsbeslut från 1997. Och trots att Vattenfall i dag, en månad före klimatkonferensen i Köpenhamn, med sina nya kolkraftverk är en belastning för den svenska regeringen.

Nyligen lovade statssek­reteraren i näringsdepartementet Ola Alterå att nya ägardirektiv är på väg. Han kallar nuvarande utveckling i Vattenfall »oroande« och säger till Dagens Industri att »Målet är att styra Vattenfall så att dess investeringar får en helt annan inriktning, där statens energibolag ska investera betydligt mer i förnybar energi.«

Historiken talar emot alliansregeringen. De senaste tio åren har staten som ägare och ytterst ansvarig för Vattenfall inte varit annat än ett spel för gallerierna. I själva verket är bolaget ett lysande exempel på tjänstemannastyrning. Men det finns en öppning.

Lars G Josefsson skulle kunna få fortsätta sin expansion ganska fritt, på villkor att investeringarna i förnybar energi ökar. 2008 investerade Vattenfall 1,5 miljarder i forskning och utveckling, varav blygsamma 143 miljoner i förnybar energi. Bolaget har också satsat 700 miljoner i en tysk pilotanläggning för koldioxidlagring, som ska minska utsläppen. Detta är mycket små belopp jämfört med de tiotals miljarder som plöjts ned i kolkraftverk de senaste åren. Alliansregeringen har sannolikt heller i grunden ingenting emot att elnätet säljs. Vattenfall äger bara en del av infrastrukturen, resten är spritt på privata bolag som Fortum och Eon.

Och vad är det egentligen som skiljer försäljning av elnät från försäljning av telenät? Varför skulle detta vara en helig ko? Men timingen, valåret 2010, är usel. Det talar för att frågan får bero ännu en tid.

* Vinsten på 170 miljarder avser rörelseresultatet 2001–2008. Källa: Årsredovisningar.

Vattenfall och politikerna
Riksdagen prickade 5 juni 2003, pådrivet av Gustav Fridolin (mp) och de borgerliga, dåvarande näringsminister Björn Rosengren (s) för bristande styrning av Vattenfall.

Näringsdepartementet kritiserades i juni 2004 av riksrevisorn Kjell Larsson, för att ha låtit ledningen för bolaget fokusera på lönsamhet i stället för på miljömålen.

Dåvarande näringsminister Thomas Östros (s) prickades av KU för bristfällig styrning av Vattenfall i maj 2005.

Fakta | Vattenfall
Ägare: Svenska staten. Bolagiserades av s-regeringen 1991.

Värde: 225 miljarder kronor (beräknat på handel med andelar på tyska obligationsbörsen). Försäljning 2008: 164 mdr kr. Vinst: 30 mdr. Försäljning 9 mån 2009: 140 mdr. Vinst 15 mdr.

Vd: Lars G Josefsson, tillträdde i augusti 2000. Tidigare arbetat på bland annat Ericsson.

Finanschef: Jan Erik Back, ekonomidirektör på Skandia under skandaliserade och åtalade vd:n Lars-Eric Petterssons tid.

Ordförande: Lars Westerberg, tidigare koncernchef Autoliv.