Stabil struktur

Max Stenbecks bortgång i måndags, bara 30 år gammal, var ett hårt slag mot en av livet redan hårt prövad familj.

Stenbecksfären är, kanske mer än någon annan svensk bolagsgrupp, en förlängning av ägarfamiljen. Som ett av de två barn till Jan Stenbeck som har axlat ägaransvaret var Max Stenbeck otvetydigt en viktig person.

Samtidigt hade Max Stenbeck en helt klart tillbakadragen roll. Den enda formella position han hade i något av gruppens börsnoterade bolag var i valberedningen för Kinnevik, investmentbolaget som är hjärtat i gruppen. Inga styrelseplatser, inga operativa jobb. Han bodde i New York där han drev sin egen investeringsverksamhet, långt från gruppens nuvarande epicenter i London, där systern Cristina och vd:n Lorenzo Grabau sitter, och Stockholm, där Kinnevik har sitt legala säte.

Det finns dock ett område där hans bortgång redan nu skapar frågor som ganska snart kräver svar. Det gäller hans aktier.

Max Stenbecks ägarengagemang i Stenbeckgruppen är nämligen ingen vanlig liten börsdepå. Ägarposten är en del i en konstruktion som ursprungligen sattes upp av industrigruppens skapare, Max farfar och farmor Hugo och Märtha. Tidigt uttalade de ambitionen att hålla samman gruppen över framtida generationer, en önskan som utmanats gång på gång men som ändå – genom de ledande familjemedlemmarnas frenetiska insatser – kunnat uppfyllas. Det är denna önskan som i och med Max bortgång nu hamnar under lupp. Ett arvskifte är ju en process som de anhöriga sällan kan kontrollera helt och innebär nästan alltid konvulsioner.

Familjen själv meddelar, helt förståeligt, att de nu vill ha tid att sörja och att de ska återkomma med besked vid en senare tidpunkt. Men redan nu kan vi analysera den information som finns.

Vid sin död fanns huvuddelen av Max och hans syster Cristina Stenbecks ägarandel i familjeimperiet samlat i det onoterade Luxemburgbolaget Verdere. Företagets största och viktigaste tillgång är 29,5 miljoner röststarka A-aktier i Kinnevik, i dag värda 8 miljarder kronor. Det är aktier som funnits i familjens ägo i evigheter. Trots att de bara utgör 10 procent av aktiekapitalet har de hela 45 procent av röstmakten vid en bolagsstämma.

Frågan är nu vad som händer med den konstruktionen. Max Stenbeck var skriven i USA, var inte gift och hade inga barn. Vem ärver honom? Finns det ett testamente? Eller andra avtal som reglerar förhållandet? Eller är dryga 22 procent av rösterna i Kinnevik på väg att hamna i nya händer?

En faktor talar för att bara en mindre del av aktierna blir föremål för ett arvskifte. Utåt beskrivs det oftast att Max och Cristina äger hälften var av Verdere. Men i det finstilta skriver Kinnevik att syskonen har ägt bolaget »direkt och indirekt«. Hur detta indirekta ägande ser ut i dag har familjen aldrig presenterat.

Men den sannolika förklaringen är att det utgörs av de så kallade truster – ett slags stiftelser som grundarna har mer kontroll över – som hela tiden funnits i familjen för att undvika att aktier sprids vid arvskiften. De aktier som fanns i en trust när Jan Stenbeck dog ingick till exempel aldrig i hans dödsbo.

Enligt dokument som familjen skickade in till den så kallade Aktiemarknadsnämnden 2010 framgick att Max och Cristina då hade var sin trust med 12 procent vardera i Kinnevikaktier och att dessa skulle läggas i Luxemburgbolaget. Om Max trust finns kvar i dag och har samma delägande i Verdere vet vi inte. Men om det vore så innebär det att de är undantagna och enbart 11 procentenheter av Verderes Kinnevikaktier skulle inlemmas i ett eventuellt dödsbo.

Mycket talar dock för att Cristina och Max hade säkrat även de aktierna, via testamente eller annan konstruktion. Men ingenting är som sagt klart förrän all information är på bordet. Det lär dröja än.

Fotnot: På torsdagen, efter denna artikels pressläggning, berättade en representant för Verdere att merparten av Max Stenbecks ägande i bolaget mycket riktigt ligger i en trust, som nu kommer att delas upp i tre undertruster med hans syskon som förmånstagare. Vad som händer med hans privata direktägande framkommer inte, men representanten bekräftar att han hade skrivit ett testamente.