Stökigt i baksätet

Den silvriga sportkupén pryder omslaget till senaste utgåvan av svenska Auto Motor Sport. Även om Saabs beslut att döpa sin nya, spektakulära konceptsportbil till »PhoeniX« rönte många skämt på bilmässan i Génève häromveckan kan det finnas en skärva av relevans i liknelsen med den återuppståndna fågeln. Såväl konceptbilen som företagets vanliga modeller bevakades intensivt av journalistkåren.

Men bara ett par dagar efter att Saabs vd Jan-Åke Jonsson och Victor Muller, vd för företagets nederländska ägare Spyker Cars, drog undan lakanet från konceptbilens huv fanns i affärspressen återigen mörka rubriker om Saab.

»Akut kris hotar Saab«, löd rubriken på Dagens Industris förstasida förra torsdagen. Rubriken var ett citat från den ryske affärsmannen Vladimir Antonov, en av finansiärerna bakom Spykers köp av Saab 2009. Den andra, och största, finansiären var Europeiska investeringsbanken, EIB, som med garanti från svenska staten lånade ut 400 miljoner euro till Saab.

– Saab Automobile kommer att sälja maximalt 60 000–65 000 bilar i år, enligt min personliga uppfattning, och klarar inte av målet 80 000 bilar. Det innebär att företaget kan få kapitalproblem och att regeringen riskerar att få infria sin garanti, sa Antonov till tidningen.

Vladimir Antonov är formellt inte aktieägare i Spyker. Men han har lånat ut stora belopp till såväl bolaget som till Victor Muller. Det sistnämnda lånet gjordes för att Muller skulle kunna köpa ut ryssen som ägare, eftersom Saabs förra ägare GM haft det som villkor för en affär.

Även om han inte är ägare, sitter Antonov nära Spykerledningen. Uttalandet sänkte därför omedelbart kursen på Spykeraktien. Bolaget fick gå ut med ett pressmeddelande som sa att man inte hade ändrat sin prognos. Under dagen nyanserade Antonov sina uttalanden en smula för TT, men behöll tveksamheten om prognosen.

Just när Saab haft sin kanske mest varumärkesstärkande vecka på flera år gick alltså en av huvudfinansiärerna ut och generade bolaget. Medieuppmärksamheten är ett slag i ansiktet för ett bolag som lägger stora summor på att framstå just som ett bolag som överlever.

Saabs stora problem, efter rekonstruktionen, har egentligen inte varit tillgång på modeller eller förmåga att tillverka dem på ett effektivt sätt. Haken har varit att få i gång försäljningen. Under 2010 såldes 32 000 Saabbilar världen över, bara drygt hälften av den ursprungliga försäljningsprognosen för det året. Den nu ifrågasatta prognosen på 80 000 för år 2011 ska följas av 120 000 bilar 2012, i den affärsplan som lades fast vid omstruktureringen.

Trögheten i försäljningen har i flera fall berott på att kunder och återförsäljare inte trott att bolaget skulle finnas kvar. Därmed har Saab hamnat i ett moment 22, där svarta rubriker om dess finansiella situation ständigt försvårar möjligheten att ta sig ur den.

Även om Antonov har rätt i sin tveksamhet, varför uttalar han sig nu – om det skadar bolaget så mycket?

Han har ett tydligt motiv. Ryssen vill bli insläppt som ägare i Saab/Spyker, även på pappret. Hittills har han hållits utanför, med ospecificerade hänvisningar till hans affärsbakgrund. Till TT sa Antonov att EIB inte accepterar honom som finansiär, att han inte ens får ett möte med banken.

– Mot slutet av året finns det en risk att Saab behöver en finansiell partner och det är inte lätt att hitta en sådan. Men vi vill eftersom vi ser Saab som en bra investering, sa han.

För Antonov är det en symboliskt viktig fråga att bli officiell ägare, i praktiken är han det redan. Spyker har en formell lista över aktieägare, men i realiteten domineras bolaget helt av Antonovs olika företagskonstruktioner och svenska staten via EIB. Det beror på att Spykers egna kapital vid senast kända rapporttillfället, den 30 september i fjol, var negativt – nära 1,5 miljarder kronor minus, på en balansräkning på nära 10 miljarder kronor. Innan kapitalet är återställt och bolaget visar vinst ligger dess öde helt i fordringsägarnas händer.

Om Antonov faktiskt är portförbjuden av EIB/Riksgälden går inte att uttala sig om, då låneavtalet med alla villkor är hemligt. Klart är att en prövning ska ske om den dominerande aktieägaren på pappret ändras. Det är uppenbart att Vladimir Antonov har varit en het politisk potatis för den svenska regeringen.

Från utsidan ter det sig märkligt att Saabs båda huvudfinansiärer inte samarbetar mer öppet för bolagets framtid. Regeringen och EIB visste ju, när de gav och garanterade lånet, att Antonov var huvudman bakom Spyker. EIB och Riksgälden satte sig i samma båt som Antonov i ögonblicket de gav lånet. Om de vill ha tillbaka pengarna borde Saab få möjlighet att utnyttja sin sista chans till överlevnad, och den förare som i egentlig mening rattar bolaget borde också fronta det.

Utan Vladimir Antonov skulle Saab förmodligen vara dött och begravet. Så sent som häromveckan hjälpte han bolaget ytterligare genom att köpa loss den lilla förlustbringande sportbilsdelen Spyker, vilket gör att bolaget numera helt utgörs av Saab.

Trots de senaste framgångarna varumärkesmässigt är Saab/Spyker ett bolag som, inom en inte alltför avlägsen framtid, bör gå mot ännu en ny omstrukturering. För att fortsätta övertyga omvärlden om sin plats på bilkartan måste inte bara försäljningen av de befintliga modellerna öka, utan också nya utvecklas. Det kräver kapital, pengar som bolaget inte har. EIB-lånet ska börja betalas tillbaka redan nästa år, vilket känns svårt för ett bolag som under de nio första månaderna i fjol förlorade 1,5 miljarder.

Nästa fredag kommer företagets bokslut med mer besked om det finansiella läget och, kanske, tydliga besked om bolagets finansiella framtid.