Sverige behöver ett systemskifte
Många som har fått asyl riskerar att bli bostadslösa inom kort, när det tvååriga etableringsstödet tar slut. En stor del av utbudet av bostäder är riktat till personer med relativt höga löner, i synnerhet i storstäderna. Köerna till hyresrätter är långa och intresset bland bygg- och fastighetsbolagen för att bygga »enkla« bostäder är litet. Nyanlända som har låg utbildning och produktivitet har dessutom svårt att hitta jobb. I Sverige finns få yrken som inte kräver särskilda kvalifikationer. Att hitta »enkla« jobb är således inte heller lätt.
Det svenska samhället gynnar dem som är inne i systemet. Dessa kallas ibland för insiders. De har utbildning, relativt lätt att hitta jobb och tjänar bra. Deras löner förhandlas av arbetsmarknadens parter och de har intresse av att lönerna fortsätter att stiga, men inte så mycket att företagens vinster krymper och sysselsättningen hotas. Att försöka skapa »enkla« jobb uppskattas inte inom facket, som oroas över att lägre löner inom ett område ska sprida sig till andra yrkeskategorier.
Har en insider dessutom fått hyreslägenhet i storstaden är det bara att gratulera till låg hyra i attraktiva områden. Bostadshyrorna regleras av parterna på bostadsmarknaden. Boverket konstaterade för några år sedan att hyresregleringen skapar bostadsbrist och minskar rörligheten på bomarknaden. Andra faktorer som bidrar till detta är låg fastighetsskatt och relativt hög reavinstskatt vid försäljningar. Dessutom ser vi kanske en skev riskfördelning mellan det privata och det offentliga – inte minst när det gäller att bygga för dem som inte har de höga inkomsterna.
Det är främst nyanlända samt unga med låg utbildning och utan stöd från föräldrar som vi kan kalla outsiders. De som inte kan visa att de är tillräckligt produktiva kommer att ha svårt att hitta jobb, trots subventioner. Att köpa eller hyra bostad är svårt för dem som saknar fast inkomst, vilket får till följd att trångboddheten i förorterna ökar när de griper det sista halmstrået och flyttar in hos en släkting.
Nationalekonomerna Assar Lindbeck och Dennis Snower föreslog 1988 i sin Insider-outsider-teori att kollektivavtalen skyddar insiders på arbetsmarknaden från outsiders som annars skulle ha konkurrerat om jobben. I Sverige har vi valt att kombinera anställningstrygghet med generösa sociala skyddsnät. I stället för »enkla« jobb för outsiders, som riskerar att dämpa löneläget för en del insiders, betalar vi socialt bistånd via skattsedeln. Många politiker hoppas också – kanske något optimistiskt – på att utbildningsinsatser med tiden ska göra de nyanlända anställningsbara.
Assar Lindbeck, som i många år har förordat en avveckling av hyresregleringen, förklarar politikernas ovilja mot att göra slag i saken med att antalet insiders i regel är betydligt fler än antalet outsiders. Frågan är om detta förhållande ändras i takt med de många nyanlända, ett växande utanförskap och en arbetsmarknad i förändring
I Sverige har vi också förfäktat idén med att bygga »enkla« bostäder. I andra länder handlar det om subventionerat boende, så kallad »social housing«, men i Sverige säger vi oss vilja undvika segregation och stigmatisering, trots att det redan finns. Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, tycker vi borde lära av Tyskland där man bygger blandlägenheter. Om kvaliteten blandas i samma fastigheter segregeras inte de boende.
Det är dags att sluta stoppa huvudet i sanden. Problemen på arbets- och bostadsmarknaderna kommer inte att växa bort med tiden. I stället behöver vi tillåta och skapa drivkrafter för »enkla« jobb och »enkla« bostäder för en växande grupp av befolkningen.
Andra krönikor av Cecilia Hermansson
