Swedbanks ägare är drabbade av politikersjuka
Bild: TT
Det senaste dygnet har varit kaotiskt. I går onsdag genomförde Ekobrottsmyndigheten (EBM) en polisrazzia på Swedbanks huvudkontor i Sundbyberg utanför Stockholm. EBM delgav att misstankarna utvidgats till att inkludera grovt svindleri, sedan banken tidigare gett information som ha varit vilseledande. Och samtidigt inledde USA:s finansinspektion en förundersökning av Swedbank.
Bankens aktiekurs rasade på dessa nyheter. Aktien har i år tappat 25 procent av sitt värde – 58 miljarder kronor har gått upp i rök.
Och på torsdagsmorgonen kulminerade kaoset med att vd Birgitte Bonnesen fick sparken, bara timmar innan bolagsstämman skulle börja. Bankens storägare – som tidigare gett sitt stöd – meddelade också att man inte kommer rösta för att ge Birgitte Bonnesen ansvarsfrihet och därmed öppnar upp för att driva rättsprocesser mot den forna direktören.
Bakgrunden är att hon i höstas kategoriskt förnekade att det förekommit penningtvätt i bankens baltiska verksamhet. Så snart de läckta dokumenten motbevisade detta bekräftades bilden av den svenska storbanken leddes av någon som farit med osanning.
Avskedningen av Birgitte Bonnesen är styrelsens första och kanske enda rimliga åtgärd den senaste tiden. Men åtgärden dröjde allt för länge och frågan är om det inte redan är för sent.
Banker är verksamma i företroendebranschen. Senaste i går fick jag frågan från en Swedbank-kund om det är läge att flytta över kapitalet till en mindre skandalomsusad bank. Det är sådan oro som finns bland vanliga svenskar. Misstankar om penningtvätt kan kokas ner till detta – att kunderna inte längre har förtroende för sin bank och söker sig bort. Utan kunder, ingen bank.
Styrelsen i Swedbank tycks befinna sig på en annan planet som inte har förstått den ekvationen. Detta speglar hur verklighetsfrämmande ägarna betett sig.
Swedbanks två största ägare är Sparbanksgruppen och Folksam. De har visat sig vara exceptionellt passiva under penningtvättskandalen.
Ägarna har i stället varit mer måna om att bevaka sina egna intressen än sätta Swedbanks välmående främst. Bara en sån sak som när Folksams dåvarande vd Anders Sundström, som aspirerade på att bli Swedbanks ordförande, inte kunde tillträda omedelbart. Då tog man till en Putin-Medvedev-lösning, där Lars Idermark med lång bakgrund inom LRF, blev ordförande i väntan på Sundström.
Senare tog Sundström över men när banken 2016 drabbades av en annan skandal fick Sundström lämna ordförandeposten och vem tog över om inte Lars Idermark.
I ägarleden tycks fantasin om vem som kan tänkas vara Swedbanks ordförande sträckas till antingen en Anders eller Lars. Nu ser vi vad som händer när ägare utgår från politik och sätter den egna karriären framför bankens affärsmässiga välmående. Ägarnas enda rimliga steg framöver är att byta ut styrelsens snarast möjligt, men också syna ansvaret i de egna leden.
Men, till Lars Idermarks försvar kan det tilläggas att han personligen också är aktieägare i Swedbank. Idermark äger 77 aktier. Värdeförlusten det senaste året har varit cirka 4 500 kronor.
Läs mer:
