Telejätte till salu

»Principiellt är det bra om staten säljer sina bolag. För flera av bolagen har det varit förödande att ha en statlig ägare, och de har haft svårt att agera på en konkurrensutsatt marknad«, säger Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

På investmentbanken Morgan Stanley arbetar just nu en agent intensivt. Hans uppdrag är att hjälpa svenska staten att sälja sin andel av Telia Sonera. Och det är inte bara France Telecom som vill köpa bolaget. En centralt placerad källa inom Telia Sonera säger att företaget har uppvaktats av de flesta stora teleoperatörerna i Europa.

Norska Telenor, Telefonica från Spanien, Deutsche Telekom och ryska Alsa Group finns bland dem som har visat intresse. De här företagen har, precis som France Telecom, sagt att de inte bara vill köpa statens andel av Telia, utan bli majoritetsägare.

Telia Sonera ägs till 37,3 procent av svenska staten, medan finska staten äger 13,7 procent. I France Telecom har den franska staten 26,29 procent av aktierna. Förra året hade France Telecom en omsättning på närmare 500 miljarder kronor medan Telia Sonera omsatte drygt 96 miljarder kronor.

Vid en sammanslagning skulle de två bolagen bli Europas största teleoperatör. Men två frågor måste lösas innan en affär kan avslutas. Den ena är vem som ska kontrollera Telias nät, eftersom en stor del av bolagets värde ligger i nätet. Den andra är huvudkontorets placering. Skulle maktens centrum hamna utomlands anses risken vara stor att stora delar av forskningen följer med. Vid en försäljning till ett markant större bolag blir Telia ett dotterbolag, vilket i praktiken innebär att huvudkontoret försvinner och verksamheten underställs ägarbolaget.

Förra året gjorde Telia Sonera en vinst på 27,5 miljarder kronor. När den svenska regeringen nu avsäger sig framtida avkastning mot en engångssumma, reagerar Janne Rudén, förbundsordförande i Seko, som organiserar majoriteten av de anställda, starkt.

– Det här är naturligtvis en förlustaffär för svenska staten. Rent ekonomiskt är det bättre att behålla avkastningen. Och för medborgarna blir det säkert dyrare med bredband och fast telefoni i framtiden. En ny ägare lär höja priserna för nättrafiken. De har ju köpt för att tjäna pengar.

Telia Sonera är nummer tre av bolag där staten säljer sina aktier under den borgerliga regeringen. På tur står också Vasakronan där man just nu genom byten av fastigheter med Statens fastighetsverk undanröjer de sista hindren för en försäljning. Därefter återstår Nordea och SBAB av de sex bolag som ingår i en första försäljningsomgång. Enligt källor inom regeringskansliet avvaktar man med en försäljning av SBAB tills turbulensen på den internationella fastighetsmarknaden har lagt sig. En försäljning av Nordea kan däremot snart vara aktuell.

Samtidigt diskuteras framtiden för ytterligare 49 bolag där staten äger hela eller delar av företaget. Här finns inga övergripande planer utan ägandet prövas från fall till fall. Det är inte bara totala försäljningar som kan bli aktuella, utan som i fallet Posten kan staten bli delägare i ett fusionerat bolag. Då kan staten sälja sin andel i det nya bolaget på sikt.

Janne Rudén ser inga fördelar med de statliga försäljningarna, han saknar analysen.

– Jag tycker att man ska dela upp de statliga företagen i två grupper. Den ena bör vi behålla ett statligt inflytande över eftersom det finns betydande samhällsintressen att bevaka. Det gäller exempelvis Vattenfall, Posten, Telia och järnvägen. Den andra gruppen är det helt enkelt en dålig affär att sälja. Det gäller exempelvis Vin & Sprit.

Stefan Fölster är däremot positiv till en försäljning. Han säger att de statliga bolagen har svårt att agera i en konkurrensutsatt situation.

– De har inte kunnat göra affärer fritt. Ibland har de exempelvis tvingats ta regionala hänsyn, eller lyssna till politiska signaler på ett sätt som inte de privata företagen behöver göra.

Fölster menar att en försäljning av statliga bolag handlar om makt. Utan politiker i ledningen får företaget en ökad makt att besluta om sin framtid och verksamhet. Och samhället kan utöva sin makt över företagen på ett mindre direkt sätt. Han menar också att det kan vara enklare för staten att ställa krav om den inte själv är ägare.

Sverker Gustavsson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, anser att staten tvärtom minskar sin makt över samhället genom att sälja bolagen.

– Politikernas och samhällets inflytande minskar naturligtvis med sådana här förändringar. Men tyvärr har vi ingen egentlig diskussion om det i Sverige, varken från höger eller vänster, säger han.

Sverker Gustavsson påpekar att Berlusconi nyligen vann det italienska valet på två profilfrågor; att få bort sopberget i Neapel och rädda flygbolaget Alitalia, en stark symbol för de flesta italienare. Många av de svenska statliga bolagen har samma symbolvärde, och det tror inte Sverker Gustavsson att politikerna har förstått.

– Det är svenska flaggskepp som vi nu gör oss av med och egentligen är det en politisk naivitet att på det här sättet göra sig av med statliga bolag.

De svenska politikerna gör enligt Sverker Gustavsson ingen riktig maktanalys, när de säger att det inte spelar någon roll var ägandet ligger. I stället hoppas de att idéerna är tillräckliga för att styra.

– Det finns inget annat land i Europa där politikerna gör samma analys. På de flesta håll månar man tvärtom om att behålla sina flaggskepp, säger han.

Mer på fokus.se: Om privatiseringen av posten.