»Tuffare regler hjälper inte«

I Washington har under den senaste veckan starkt infekterade förhandlingar pågått om ett gigantiskt räddningspaket på 700 miljarder dollar. Paketet är omstritt därför att republikanerna motsätter sig tanken på att skattebetalarna ska drabbas, och en del demokrater är tveksamma till att så mycket pengar går till att rädda privata banker vars direktörer tjänat enorma summor på att ta för höga risker de senaste åren.

När förhandlingarna havererade på måndagsnatten svensk tid var det de skeptiska republikanerna som stjälpte dem, trots president George Bushs bön att paketet skulle godkännas.

En viktig del av den politiska diskussionen gäller om banker faktiskt ska tillåtas att gå omkull, och om det är förenligt med marknadsekonomi att stötta företag som visat sig icke konkurrenskraftiga.

Peter J. Wallison har en bakgrund som högste juridiske rådgivare till president Ronald Reagan och är expert på finansmarknadsreglering vid tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington, DC. Här berättar han om sin syn på den pågående finanskrisen, och hur politikerna hanterar den.

– Fördelen med det förslag som Paulson och Bernanke lagt är att det bygger på en mycket enkel idé – nämligen att staten köper loss bankernas dåliga lån och därmed räddas hela finansmarknaden och bankerna kan komma på fötter igen.

Finns det några nackdelar med paketet?

– Ett stort problem är värderingen av de dåliga lånen – till vilket pris ska staten köpa ut dem. Finansministern har ännu inte angett hur det kommer att ske. Det har talats om att göra så kallade »omvända auktioner« där staten köper de tillgångar som säljs ut till lägsta pris. Här riskerar man att skapa problem för andra banker också genom att sänka marknadspriset för alla. Enligt amerikansk lag måste då alla banker skriva ned sina tillgångar till det lägre priset, även om man inte säljer dem. Och det kan i sin tur skapa problem och kanske till och med fler konkurser.

Hur ska man värdera de dåliga lånen på bästa sätt?

– Jag tycker man ska använda »discounted cash flow analysis«-metoden som innebär att man tittar på vad varje tillgång tjänar och sätta priset därefter. I praktiken innebär det att staten köper de dåliga lånen till ett högre pris, men det är bättre för övriga aktörer på finansmarknaden. Men det här vill Treasury (finansdepartementet) inte basunera ut än.

Kommer räddningspaketet kunna stabilisera finansmarknaden genast?

– Nej, eftersom värderingen av de dåliga lånen är en komplicerad process kommer den att ta lång tid. Och under den tiden kommer man inte att veta vad lånen är värda – det blir en allmän osäkerhet om bankernas finansiella hälsa.

Den amerikanske finansministern Hank Paulson har varit vd för investmentbanken Goldman Sachs. Har han stått emot lobbying från före detta kollegor i finanssektorn?

– Han blir uppvaktad från alla håll och jag tror att han klarar att se till vad som är bäst för landet.

Hur har den pågående presidentvalskampanjen påverkat diskussionerna om räddningspaketet?

– Eftersom paketet var så impopulärt fanns det många politiska poäng att hämta genom att motsätta sig det. Men faktiskt har både John McCain och Barack Obama ställt sig över sådant och inte gått emot paketet.

Kongressens talman Nancy Pelosi (demokrat) har talat om att tiden för de stora bonusarna på Wall Street är förbi – vad tror du?

– Jag tror vi kommer att få se ny lagstiftning kring detta så småningom. Det finns en bred samsyn från alla politiska håll om att det får inte gå till så att man kan tjäna enorma summor pengar på oansvarigt agerande.

Kommer vi att få se en tuffare reglering av den amerikanska finansmarknaden?

– Ja, tyvärr tror jag det, men det kommer inte att hjälpa. Vi har redan en mycket hårt reglerad finansmarknad men det har, som vi nu sett, inte kunnat motverka en finanskris av det här slaget. Ytterligare reglering är ett politiskt svar på en allmän önskan från väljarnas sida att något måste göras. Men det finns inget som tyder på att fler regler verkligen är lösningen.

Kan det blir för mycket reglering?

– Ja, det finns en fara för det. En alltför hårt reglerad marknad kan inte fungera ordentligt.