Vattendelaren
Säga vad man vill om Vattenfall; statens största företag vet i alla fall hur man producerar politiskt bränsle. Bolagets köp av den holländska energijätten Nuon – Sveriges största företagsaffär genom tiderna – genererar fyra år senare fortfarande rubriker.
I slutet av september gjorde socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ett sällsynt gemensamt utspel där de krävde en haverikommission för att utreda regeringens roll i Nuonaffären. Som Fokus tidigare har uppdagat varnades dåvarande näringsminister Maud Olofsson av sina egna tjänstemän om att prislappen på nästan 100 miljarder kronor var alldeles för hög. Vattenfall har sedan dess tvingats skriva ner värdet med 42 procent.
Förlustsaffären blev kulmen på en kritiserad expansion som började med köp av tyska brunkolsgruvor, kolkraftverk och gamla kärnkraftverk. Drygt tio år senare har Vattenfall förvandlats till ett av Europas största och smutsigaste energibolag. Och en lätt måltavla.
Varje pil som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kastar träffar också regeringen. Problemet är bara att oppositionspartierna snart själva kan sitta i regeringsställning – och de saknar en plan för hur Vattenfall då skulle styras annorlunda. Eller rättare sagt: de har alla sina egna planer.
Miljöpartiet och vänsterpartiet vill se radikala omskrivningar av regeringens ägardirektiv för Vattenfall, som skulle tvinga bolaget att helt ändra inriktning på sin verksamhet.
– Med det här ägardirektivet och den här regeringen har Vattenfall fått fria tyglar. Regeringen har släppt kopplet, och Vattenfall tycks ägarlöst nu, säger miljöpartiets energipolitiska talesperson Lise Nordin.
Miljöpartiet går så långt som att föreslå ett ägardirektiv med mål om 100 procents förnybar energi. I dag kommer hälften av Vattenfalls el från fossilkraft och mer än en fjärdedel från kärnkraft. Bara tre procent kommer från vindkraft, biobränsle och avfall.
Vänsterpartiets krav är snäppet mer modest: sluta investera i fossil- och kärnkraft och ta fram en handlingsplan för att avveckla sådan verksamhet utomlands. Å andra sidan vill partiet stoppa Vattenfalls bonusprogram och byta ut styrelsen.
– Ska man se över ägardirektiven så måste man ha en styrelse som man känner förtroende för, säger vänsterpartiets energipolitiska talesperson Kent Persson.
Frågan är hur förslagen går hem hos socialdemokraterna, som satt i regeringsställning när Vattenfall började köpa kolkraftverk och kärnreaktorer i Tyskland. Dåvarande statsministern Göran Persson gav bolaget fritt spelrum eftersom det var en lönsam affär för staten – Vattenfall har alltid varit en kassako. Men det fanns en annan idé bakom som fortfarande gäller för socialdemokraterna. Som det står på partiets hemsida: Vattenfall ska möjliggöra »Europas mest konkurrenskraftiga priser för den svenska elintensiva industrin«.
Här ska alltså socialdemokraternas Stefan Löfven, känd kärnkraftsvän, enas med miljöpartiet som vill stänga ett eller två svenska kärnkraftverk redan nästa mandatperiod.
En ny regering måste ha en plan från dag ett. Vid årsskiftet delas Vattenfall upp i en nordisk och en kontinentaleuropeisk del – vilket öppnar upp för en försäljning av den kritiserade verksamheten utomlands. Även om detta råder det delade meningar inom oppositionen.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kan få fullt upp i höst. Eller som vänsterpartiets Kent Persson uttrycker det:
– Vi kan säga så här: det förs inga diskussioner. Först ska vi vinna ett val.
Fakta| Förändringens vindar
Vattenfalls vd Øystein Løseth meddelade i förra veckan att han slutar senast i mars 2015 när hans kontrakt går ut. Den statliga kraftkoncernen redovisade samtidigt en vinst på 3 103 miljoner kronor för årets tredje kvartal.
