Svårt att se hur Folklistan ska misslyckas
Mycket talar för alternativet Folklistan: det doftar Trump, Schyman och Nils Lundgren och kanske har de även sakfrågorna.
Toppbild: TT
Det är en starkt förförisk cocktail de blandat till, Jan Emanuel och Sara Skyttedal. Medierna dricker redan girigt av den, och med omisskännliga smaktoner av valraketer som Donald Trump, Gudrun Schyman och Junilistan, är det svårt att se hur de ska misslyckas.
De har frågorna. Och tajmingen. Och motståndare som varken inspirerar eller imponerar – förutom möjligen Alice Teodorescu Måwe, Skyttedals KD-ersättare, som också hon konsekvent drivit folkets frågor.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En alfahanne med gott om Fuck you-kapital, som på egen hand skaffat sig en stor plattform på sociala medier där han briljerar i one-liners och lättbegripliga sammanfattningar av komplexa frågor. Jo, men visst bär Jan Emanuel trumpistiska drag. Personliga varumärket är även här delvis uppbyggt i en dokusåpa. (Expedition Robinson; Trump gjorde succé i The Apprentice). Och likt Trump vill han se aggressivare förhandling i internationella samarbeten. Göra en bättre deal, helt enkelt. Sweden first.
Det schymanska hos Skyttedal? Karisman, oviljan att inordna sig i flocken (andra skulle kalla det illojalitet mot moderskeppet, som när hon sa sig vilja legalisera cannabis), och de effektiva gesterna, som när hon firade Decemberöverenskommelsens fall med champagne.
Junilistan, då. Också den bildades bara månader före EU-valet (2004), också den exploaterade motsättningen “folk och elit”, också den hade en trovärdig, välkänd “högersosse” i spetsen. Närmare bestämt nationalekonomen Nils Lundgren, med vissa folkliga drag, som fredagsmiddagarna med makaroner.
Och likt Folklistan kom Junilistans kandidater från olika partier. Det viktiga var att ställa upp på huvudidén: mindre makt till Bryssel.
Och nu är vi inne på frågorna.
Att det finns en stark resonans för minskad EU-makt är uppenbart, särskilt som politikerna i Bryssel – vilket Skyttedal påpekade under duons generöst tilltagna och vänligt genomförda intervju i Aktuellt – inte kan låta bli att kladda i frågor som, när vi gick in i EU, var tänkta att vara strikt nationella, som arbetsmarknadspolitiken.
Och, som senaste SOM-undersökningen visade, faller klimatengagemanget bland väljarna. Här fick de i studion tydligt flagga upp att de tycker klimatpolitiken är antifolklig, med exempelvis snart nalkandes förbud mot fossildrivna bilar.
I den här frågan, klimatet, har Skyttedal tidigare utmanat flygskammen genom att uppmuntra folk ta flyget. Och Jan Emanuel har gjort sig mäkta populär genom att plocka bort trafikstörande aktivister, som på Centralbron i april 2022. Ur Aftonbladet:
– Han drog ganska hårt och var rätt aggressiv, klagade en demonstrant.
– Jag är otroligt mjuk och försiktig när jag flyttar på folk, löd Jan Emanuels svar, med pondusen – eller kalla det storkukslugnet – hos den som “flyttat” på folk förr och inte är rädd för att skita ner händerna.
Här anar vi en stark säljpitch hos Folklistan: toppkandidaternas “ethos”. Det är ett retoriskt element som säger om du talar med auktoritet och trovärdighet. Jan Emanuel har varit värsting, växt upp i värstingområde (Gottsunda), och han har jobbat med värstingar. När han kräver strängare straff, kan han inte anklagas för att vara oempatisk eller inte fatta vad han snackar om. Skyttedal har växt upp i miljonprogrammet Brandbergen där samhällsproblem som misslyckad integration varit påtagliga.
Och båda två har långt före respektive moderparti intagit en stram attityd i invandringsfrågan. De kan alltså inte kallas kappvändare.
– När jag gick ut i migrationsfrågan förlorade jag flera vänner, har Skyttedal berättat i Fokus.
Folklistan kommer i viss mån att tävla om SD:s väljarbas. Men man har ingen “rasism” i bagaget. Vidare är Jan Emanuels återkommande pläderingar för gammal socialdemokratisk jämlikhetspolitik, liksom Skyttedals liberaliseringslinje i narkotikafrågan, tydligt SD-skiljande.
Vad beträffar tajmingen är, även om det känns osmakligt att påpeka det, den mördade pappan i Skärholmen en händelse som lyfter Folklistan-frågor.
Och när övriga partier mest bara skapar förvirring i den aktuella frågan om juridiskt kön, så rådde inga tvivel om vem som var man och vem som var kvinna, när hunken och skönheten lanserade sitt parti för att sedan fly till en helikopter mot himlen – eller i alla fall mot Junilistans 15 procent? – och gissningsvis sippa ett glas champagne tillsammans.
***
