Här är Ursula von der Leyens nya EU-kommission
Deras beslut väger tyngre än svenska ministrars, men vilka är de egentligen? Fokus kastar ljus över den nya könskvoterade EU-kommissionen.
Toppbild: Jean-Francois Badias / AP
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen blev omvald av parlamentet i somras riktade hon ett nytt krav till medlemsländerna: nominera en man och en kvinna, så att hon som ordförande kan sätta ihop en kommission med lika många kvinnor och män.
De flesta länder ignorerade kravet. Bulgarien nominerade en av varje kön, de flesta andra nominerade en man. Ursula von der Leyen svarade med att försöka pressa flera mindre länder att dra tillbaka sina nomineringar av män och kvotera in kvinnor, enligt källor i Bryssel. I två fall lyckades hon.
Enligt Politico utlovade hon tyngre ansvarsområden åt länder som nominerade kvinnor. Vissa poster i kommissionen är nämligen sexigare än andra. Konkurrens, finans, handel och industri innebär till exempel stor makt; jordbruk och sammanhållning sitter på enorma pengapåsar. Andra poster är i princip tomma portföljer uppfunna för att hitta jobb åt alla 27 kommissionärer.
Ytterligare ett antal verkar innebära ungefär samma sak. Den prestigefyllda klimatportföljen är så populär att von der Leyen helt enkelt har klonat den: snart har vi en kommissionär för ”klimat, netto noll och ren tillväxt”, en för ”ren, rättvis och konkurrenskraftig omställning” och en för ”miljö, vattenresiliens och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi” – vid sidan av de relaterade områdena energi, jordbruk och fiske.
Men även de som åkt på nitlotter har en lukrativ mandatperiod framför sig. EU:s kommissionärer drar in 300 000 kronor i månaden, plus tilläggsbidrag för alla upptänkliga utgifter och en generös fallskärm när de slutar. De har tillsammans omkring 30 000 tjänstemän under sig, och i och med att EU:s lagar har företräde framför nationella lagar sitter de på mer verklig makt än medlemsländernas ministrar.
Under november har de nominerade godkänts av EU-parlamentets utskott. I skrivande stund är allt som återstår för parlamentet att rösta om den nya kommissionen, vilket förväntas ske 27 november. Om inget oförutsett händer är det här Europas – och Sveriges – högsta makthavare de kommande fem åren.
Tyskland: Ursula von der Leyen
Ansvarsområde: Ordförande
EU-parti: EPP (moderater)
EU-kommissionens ordförande är äkta EU-adel: född i Bryssel och dotter till en av EU:s första tjänstemän – hennes pappa anställdes samma år som EEG bildades. Själv gick hon omvägen via Merkels regering i Tyskland innan hon tog över kommissionen 2019. Som grädde på moset är hon dessutom ingift i en tysk adelsfamilj.
Hennes identitetspolitiska linje i tillsättandet av en ny kommission kan verka överraskande för en tysk kristdemokrat, men hennes politiska profil är inte vad vi i Sverige identifierar med typisk kristdemokrati. Ursula von der Leyens första mandatperiod präglades av två jätteprojekt: radikal klimatpolitik och en kraftig utbyggnad av EU:s budget.
Den gröna given lanserades nästan så fort hon fått tag i ordförandeklubban. Syftet är att göra EU klimatneutralt till år 2050 och en budget på omkring 1 200 miljarder kronor ska ”mobiliseras” för att stödja dem som kommer att drabbas hårdast. Hittills har framför allt bönderna markerat sitt missnöje – stora delar av det senaste årets jättedemonstrationer runtom i Europa kan härledas till Bryssels klimatpolitik.
von der Leyens andra stora projekt, återhämtningsfonden efter pandemin, har fått mindre uppmärksamhet. Särskilt i relation till sin omfattning: 8 500 miljarder kronor. Genom att låna ihop pengarna och skjuta kostnaden på framtiden, i stället för att kräva in dem från medlemsländerna, undkommer EU kritik.
Kommande mandatperiod lär von der Leyen fortsätta på den inslagna vägen, även om hon strategiskt tonade ner den gröna given inför sommarens EU-val.
Belgien: Hadja Lahbib
Ansvarsområde: Beredskap och krishantering
EU-parti: Renew (liberaler)
Den tidigare tv-journalisten utsågs 2021 att förbereda Bryssels kandidatur till posten som Europas kulturhuvudstad ett decennium fram i tiden. Året därpå avancerade hon med ett stort kliv till utrikesminister. Hon har givit upphov till en del turbulens på posten och till exempel anklagats av en ministerkollega för att ”dela ut visum som choklad” till kontroversiella iranska och ryska kongressdelegationer.
Just innan hon lämnade journalistiken reste hon dessutom till Krim för att spela in en dokumentär. Resan misstänks ha gått via Ryssland, vilket bryter mot ukrainsk lag, och det gjorde inte saken bättre att hon duckade frågor om vilket land Krim tillhör. Hon har dock senare tydliggjort att Krim tillhör Ukraina.
Beredskap och krishantering är en relativt lättviktig post, där större delen av innehållet fortfarande ligger hos de enskilda medlemsländerna.
Bulgarien: Ekaterina Zaharieva
Ansvarsområde: Startups, forskning och innovation
EU-parti: EPP (moderater)
Jurist som var Bulgariens utrikesminister 2017–2021 innan ett maktskifte förpassade henne till den riksdagen. Zaharieva kommer till Bryssel med bagage: för sex år sedan rullades en politisk skandal upp i Bulgarien där statstjänstemän hade sålt tusentals bulgariska pass – och därmed visumfria inresor till EU – för pengar som enligt en visselblåsare finansierade ett av regeringens stödpartier. Samma visselblåsare pekade ut Zaharieva som delaktig.
Cypern: Costas Kadis
Ansvarsområde: Fiske
EU-parti: Oberoende / EPP (moderater)
En biologiprofessor som haft ministerposter under två olika regeringar – en mittenliberal och en mer kristdemokratiskt lutande. Sedan det cypriotiska maktskiftet 2023 har Kadis varit tillförordnad dekan vid ett universitet i Nicosia. Under sin tid som politiker profilerade han sig inom biologisk mångfald, ekologiskt jordbruk och EU:s gröna omställning. Förmodligen hoppades han alltså på en klimat- eller miljöportfölj, men fick nöja sig med fiske.
Danmark: Dan Jørgensen
Ansvarsområde: Energi och bostäder
EU-parti: S&D (socialdemokrater)
Jørgensens CV skulle kunna vara specialdesignat av någon som vill bli klimatkommissionär. Efter nästan ett decennium i EU-parlamentet (kommittén för miljöfrågor) blev han jordbruksminister och senare klimatminister i Danmark. Landets klimatmål, som satts upp av Jørgensens parti, hör till världens mest svåruppnåeliga: en 70-procentig utsläppsminskning mellan 1990 och 2030, i relation till Sveriges 55 procent.
Beroende på vem man frågar är den danska klimatpolitiken en succé eller ett misslyckande, med storsatsningar på vindkraft och flera klimatskatter. Vindkraften står för över hälften av landets energi, men är en instabil energikälla och Danmark är beroende av importerad el.
Jørgensen har ägnat sig åt ett intensivt imagebygge. Han intervjuar klimatpolitiska högdjur i sin engelskspråkiga podcast, håller föredrag världen över och har publicerat böcker på temat ”grön globalisering” och ”EU:s roll i framtidens världsordning”. Det räckte hela vägen fram till energiportfölj, och som bostadskommissionär ärver Jørgensen den kontroversiella frågan om tvångsrenoveringar av klimatskäl.
Estland: Kaja Kallas
Ansvarsområde: Utrikeschef (formellt: EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik)
EU-parti: Renew (liberaler)
Estlands första kvinnliga premiärminister beskrivs ofta som en pionjär, men i själva verket är hon likt Ursula von der Leyen politikeradel. Hennes pappa Siim Kallas var Estlands premiärminister och ledare för samma parti som Kaja senare gjorde karriär i, och när han lämnade posten var det – precis som för Kaja Kallas – för att bli kommissionär i Bryssel.
Under sina drygt tre år som premiärminister har Kallas hunnit leda tre regeringar med olika stödpartier. Förra året höjdes krav på hennes avgång när det framkom att hennes man Arvo Hallik kammade hem euromiljoner på den ryska marknaden, i skärande kontrast till Kallas antiryska linje, men hon satt kvar. Att hon profilerat sig som besk Rysslandskritiker och entusiastisk Natoanhängare har utan tvekan hjälpt henne till det nya toppjobbet.
Finland: Henna Virkkunen
Ansvarsområde: Teknologisk suveränitet, säkerhet och demokrati
EU-parti: EPP (moderater)
Virkkunen har tillbringat större delen av sitt liv i politiken: det senaste decenniet i EU-parlamentet, innan dess som finsk minister. I Bryssel har hon suttit i utskottet för industri, forskning och energi. Hon hör till de mindre profilerade nomineringarna, men har utsetts till en av kommissionens sex vice ordförande, vilket innebär mer prestige och (ännu) mer lön än vanliga kommissionärer. von der Leyen förklarade belåtet hon givit fler kvinnor än män sådana poster, av allt att döma som kompensation för att medlemsländerna hindrade henne från att nå perfekt könsbalans i kommissionen.
Frankrike: Stéphane Sejourné
Ansvarsområde: Välstånd och industristrategi
EU-parti: Renew (liberaler)
Först nominerade Frankrike sin sittande kommissionär för den inre marknaden, Thierry Breton. Dagen innan von der Leyen presenterade sin nya kommission avgick han dock med buller och bång, och motiverade det med att von der Leyen ”av personliga orsaker” försökt få honom petad från kommissionen.
Frankrike bollade raskt upp Stéphane Sejourné, sittande utrikesminister, i stället. Precis som Breton står Sejourné nära Frankrikes president Emmanuel Macron, vars nominering av Breton fick besk kritik från Marine Le Pens Nationell samling. Partiet, som fick flest röster i det franska valet, menar att det är odemokratiskt att Macron trots sitt låga stöd får utse nästa kommissionär.
Sejournés industriportfölj är en av de mer attraktiva i kommissionen. Något annat var förstås aldrig aktuellt för EU:s förmodligen mest entusiastiska medlemsland.
Grekland: Apostolos Tzitzikostas
Ansvarsområde: Hållbara transporter och turism
EU-parti: EPP (moderater)
Guvernör i det grekiska distriktet Centrala Makedonien sedan ett decennium tillbaka. Han är medlem i partiet Ny Demokrati och följer i sin pappas fotspår: Tzitzikostas d.ä. nådde på sin tid de högsta topparna i samma parti och var minister för Makedonien och Thrakien. Sonen har studerat internationell politik och diplomati i Washington och skaffat Brysselerfarenhet i Europeiska regionkommittén, ett EU-organ som producerar yttranden om frågor med regional anknytning.
Irland: Michael McGrath
Ansvarsområde: Demokrati, rättvisa och rättsstat
EU-parti: Renew (liberaler)
Revisor som klättrat hela vägen till finansministerposten i Irland. Han har – trogen sin revisorsbakgrund? – hållit en konservativ ekonomisk linje och minskat statsskulden. I kommissionen hoppades han på en finansportfölj men får nöja sig med den relativt intetsägande demokratiportföljen, som dock inkluderar antikorruptionsarbete.
Italien: Raffaele Fitto
Ansvarsområde: Sammanhållning och reformer
EU-parti: ECR (konservativa)
Italiens sittande EU-minister byter parti som andra byter skjorta. Han började i de italienska Kristdemokraterna; när det upplöstes i samband med den stora Tangentopoli-skandalen på nittiotalet gick han vidare till en rad av Silvio Berlusconis partier. 2015 ledde Fitto, då i EU-parlamentet, en utbrytargrupp över från EPP-gruppen till den mer konservativa och EU-kritiska ECR-gruppen. Ett partibyte senare ingår han i Giorgia Melonis regering i Italien.
Vilken position von der Leyen skulle ge Fitto var en spännande fråga. Trots de konservativa framgångarna i det senaste EU-valet är han den enda kommissionären som är knuten till ett parti utanför det liberala-moderata-socialdemokratiska triumviratet, som åtminstone under föregående mandatperiod har behandlat ECR styvmoderligt. Samtidigt är Italien ett av EU:s största länder och förväntar sig en betydelsefull post. ”Sammanhållning” låter visserligen som en tom portfölj, men ger Fitto ansvaret för EU:s jättelika sammanhållningsfond som genom riktade bidrag till fattigare medlemsländer ska jämna ut ekonomiska skillnader i unionen.
Kroatien: Dubravka Šuica
Ansvarsområde: Medelhavet och demografi
EU-parti: EPP (moderater)
Šuica var lärare och professor innan hon slog in på den politiska banan, först som borgmästare i turistmagneten Dubrovnik och sedan som ledamot i EU-parlamentet. 2019 blev hon kommissionär för demokrati och demografi, en relativt oglamourös post trots den potentiella krutdurk den demografiska frågan utgör. Den här mandatperioden behåller hon halva sin portfölj, och får även den nyinrättade Medelhavsportföljen – som bland annat inkluderar EU:s relationer till Israel.
Lettland: Valdis Dombrovskis
Ansvarsområde: Ekonomi och produktivitet + implementering och förenkling
EU-parti: EPP (moderater)
Tidigare finans- och premiärminister i Lettland som återvänder för en tredje mandatperiod i kommissionen. De senaste tio åren har han suttit på tunga poster, så de flesta hade varit ett nedköp. I stället fick han ekonomiområdet och som tvivelaktig bonus ansvar för ”implementering och förenkling”.
Litauen: Andrius Kubilius
Ansvarsområde: Försvar och rymden
EU-parti: EPP (moderater)
Litauens tidigare premiärminister har tillbringat den gångna mandatperioden i EU-parlamentets utrikeskommitté, där han lett parlamentets arbete med Rysslandsfrågor och fått goda möjligheter att demonstrera sin hökiga attityd. Bland annat har han föreslagit att västländer ska spendera 0,25 procent av BNP på att hjälpa Ukraina att slå Ryssland, och att alla frysta ryska tillgångar i väst ska användas för att finansiera återuppbyggnaden av Ukraina efter kriget.
Kubilius är anhängare av ett större och mäktigare EU. Han är medlem i Spinelli-gruppen, ett nätverk av federalistiska EU-parlamentariker, och sitter i Euronest, som arbetar för att knyta andra länder närmare unionen.
Luxemburg: Christophe Hansen
Ansvarsområde: Jordbruk och mat
EU-parti: EPP (moderater)
Hansen tog sikte på Bryssel redan i början av karriären, i stället för att gå omvägen via nationell politik. Som tjugofemåring började han arbeta som rådgivare åt en EU-parlamentariker, sedan för Luxemburgs permanenta representation i Bryssel och därefter för Luxemburgs ambassad (i Bryssel, förstås). Nu sitter han i EU-parlamentet där han har arbetat med handelsfrågor, bland annat som rapportör för handel med Storbritannien efter Brexit.
Han har dock inte visat intresse för handelsportföljen i kommissionen utan tog direkt sikte på jordbruk. Det är en känslig fråga, eftersom EU trots sina enorma bidrag till Europas bönder är ett rött skynke för många av dem. Hur Hansen hanterar balansgången mellan klimat och matsäkerhet återstår att se, men de artiklar som skrivits om honom har i alla fall varit noga med att påpeka att hans far var bonde.
Malta: Glenn Micallef
Ansvarsområde: Rättvisa mellan generationerna, ungdom, kultur och sport
Politisk färg: S&D (socialdemokrater)
Micallef, född 1989, blir yngst i kommissionen. Den välvilliga tolkningen är att hans ansvarsområde speglar det; ungdomsportföljen innebär varken mycket inflytande eller prestige. Den mindre välvilliga tolkningen är att det är en markering från von der Leyen, som enligt maltesiska tidningar har försökt få Malta att dra tillbaka Micallef. Det kan ha haft att göra med hans begränsade Brysselerfarenhet – han ledde tidigare Maltas ”EU-koordineringsdepartement” – men kan förstås också handla om att han är man.
Nederländerna: Wopke Hoekstra
Ansvarsområde: Klimat, netto noll och ren tillväxt
EU-parti: EPP (moderater)
Den sittande EU-kommissionären för klimatet (eller ”climate action”, som EU kallar posten) arbetade på oljebolaget Shell innan han gav sig in i den nederländska politiken. Därifrån bytte han till det beryktat elitistiska konsultföretaget McKinsey; vilka företag han arbetade för som konsult har han inte velat avslöja. 2011 valdes han in i det nederländska överhuset, utan att lämna sin anställning på McKinsey.
Sedermera blev han finansminister och utrikesminister, och när Nederländernas tidigare kommissionär Frans Timmermans lämnade posten 2023 fick Hoekstra ärva den. Nu behåller han klimatfrågorna, men med en ny titel.
Polen: Piotr Serafin
Ansvarsområde: Budget, anti-bedrägeri och offentlig administration
EU-parti: EPP (moderater)
En erfaren eurokrat som har gått tjänstemannavägen till makten, och alltså lyckats hålla sig relativt anonym. Mandatperioden 2014–2019 var han stabschef åt Europeiska rådets ordförande, därefter arbetade han i ministerrådet. Budgetportföljen är visserligen inte den mest attraktiva, men ger Serafin huvudansvaret för utformningen av EU:s nästa långtidsbudget.
Portugal: Maria Luís Albuquerque
Ansvarsområde: Finansiella tjänster och spar- och investeringsunionen
EU-parti: EPP (moderater)
Var finansminister i sviterna av eurokrisen när Portugal var beroende av nödlån från EU. Sedan tog hon anställning hos den Londonbaserade fondförvaltaren Arrow Global, som bland annat specialiserar sig på att köpa upp skulder. Hennes ansvarsområde inkluderar integreringen av medlemsländernas finansmarknader.
Rumänien: Roxana Mînzatu
Ansvarsområde: Människor, talanger och beredskap
EU-parti: S&D (socialdemokrater)
Arbetat med EU-relaterade frågor i Rumänien och klättrade ända upp till en ministerpost innan regeringen kollapsade och Mînzatu passerade genom svängdörrarna till den privata sektorn. 2024 återvände hon till politiken och blev invald i EU-parlamentet. Ansvarsområdet ”people, skills and preparedness” låter flummigt – inte minst som en annan kommissionär redan är ansvarig för beredskap – men ger Mînzatu ansvar för den så kallade sociala pelaren, EU:s kontroversiella försök att flytta makten över arbetsmarknad och socialförsäkringar från nationella parlament till Bryssel.
Slovakien: Maroš Šefčovič
Ansvarsområde: Handel och ekonomisk säkerhet + interinstitutionella relationer
EU-parti: S&D (socialdemokrater) – Šefčovičs parti är dock för närvarande uteslutet
En yrkeseurokrat som efter fem år som Slovakiens EU-ambassadör gick över till kommissionen 2009. Där har han haft några av de mindre glamourösa posterna, men sedan 2023 är han även ansvarig för von der Leyens älsklingsprojekt den gröna given, och nu har han fått den populära handelsportföljen.
Hans slovakiska parti Smer har en Rysslandsvänlig, populistisk och bitvis kommunistnostalgisk image. Det uteslöts ur den socialdemokratiska S&D-gruppen i EU-parlamentet förra hösten. Partiledaren Robert Fico, som överlevde ett mordförsök i maj, gick till val på att stoppa det militära stödet till Ukraina.
Slovenien: Marta Kos
Ansvarsområde: Utvidgning
EU-parti: Oberoende, men partiet som Sloveniens premiärminister tillhör ingår i Renew (liberaler)
Ett kontroversiellt val av Slovenien. Kos har bakgrund som journalist, tjänsteman och diplomat, men tvingades 2020 lämna ambassadörsposten i Schweiz efter anklagelser om att hon trakasserat ambassadpersonal. Två år senare var hon presidentkandidat för det socialliberala Freedom Party innan hon plötsligt lämnade partiet. Ledaren för den slovenska delegationen i EPP-gruppen anklagar dessutom Kos för kopplingar till Jugoslaviens hemliga polis under kommunisteran, vilket Kos avfärdar som ”lögn och förtal”. Vid tidpunkten för nominering var hon listad som senior rådgivare på lobbyfirman Kreabs hemsida, men förnekade bestämt att hon skulle ägna sig åt lobbyverksamhet.
Spanien: Teresa Ribera
Ansvarsområde: Ren, rättvis och konkurrenskraftig omställning
EU-parti: S&D (socialdemokrater)
En jurist och teknokrat som sedan 2018 är Spaniens minister för ekologisk omställning. Hon har tidigare haft höga tjänstemannaroller i klimatfrågor, agerat rådgivare åt FN och Världsekonomiskt forum och varit med och förhandlat fram Parisavtalet. Ribera är en övertygad kärnkraftsmotståndare som har lett Spaniens nedläggning av reaktorer och kallat det ett ”stort misstag” att EU definierar kärnkraft som en hållbar energikälla. I länder som Frankrike, där kärnkraft står för omkring 70 procent av elektriciteten, kan hennes linje bli kontroversiell.
Sverige: Jessika Roswall
Ansvarsområde: Miljö, vatten-motståndskraft och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi
EU-parti: EPP (moderater)
Sveriges relativt anonyma EU-minister sedan 2022 blir Moderaternas första kommissionär. Hennes företrädare på posten har endera varit socialdemokrater eller Cecilia Malmström (L). Trots sin begränsade Brysselerfarenhet får Roswall en av de eftertraktade posterna på miljö- och klimattema.
Tjeckien: Jozef Síkela
Ansvarsområde: Internationellt samarbete
EU-parti: Oberoende, men partiet som Tjeckiens premiärminister tillhör ingår i ECR (konservativa)
En investeringsbankir som blev industri- och handelsminister i Tjeckiens mittenhögerregering 2021. Portföljen inkluderar även energifrågor, vilket har inneburit att behovet av att hitta alternativ till gasimporter från Ryssland har hamnat på hans bord. Hans ansvarsområde som kommissionär inkluderar EU:s investeringsprogram Global Gateway med en budget på 3 400 miljarder kronor över perioden 2021–2027.
Ungern: Olivér Várhelyi
Ansvarsområde: Hälsa och djurens välbefinnande
EU-parti: Oberoende, men nominerad av Viktor Orbán vars parti ingår i Patrioter för Europa (konservativa)
Jurist, diplomat och 2019 kommissionär för utvidgning. Att han skulle få behålla portföljen var osannolikt; han har gjort sig impopulär i Bryssel genom att till exempel – utan von der Leyens godkännande – tillkännage på Twitter att EU skulle strypa biståndet till Palestina efter 7 oktober (det gjorde EU inte). Flera medlemsländer som ogillar Ungerns nationella politik vill inte att landet ska ha en tung post i kommissionen. Att han förpassas till hälso- och djurfrågorna är med andra ord ingen överraskning.
Österrike: Magnus Brunner
Ansvarsområde: Inrikesfrågor och migration
EU-parti: EPP (moderater)
Österrikes finansminister har fått en portfölj som lär placera honom i rampljuset. Bland annat innehåller den ansvaret för EU:s yttre gräns. I våras klubbade EU en ny asyl- och migrationspakt i ett försök att strama upp gränserna; samtidigt nådde antalet asylsökande och illegala invandrare förra året sin högsta topp sedan flyktingvågen 2016. Brunner blir även ansvarig för det omfattande massövervakningspaketet chat control.
***