Beröm

Nej, beröm är inte lika intressant att prata om som kritik. Men här kommer i alla fall ett sammandrag av de senaste dagarnas positiva reaktioner.

Den socialdemokratiska journalisten Widar Andersson tycker både i Folkbladet och i Borås Tidning att jag visar på insikter om hur politiken fungerar under ytan. Centerpartisten Johan Hammarqvist betraktar i Laholms Tidning boken som en uppgörelse med svenskt partiväsende. Ola Wihlke skriver på kultursidorna i Dalarnas Tidningar att ”det hedrar honom att man inte kan sluta sig till om han själv håller på det rödgröna eller blå laget”. Enligt Jacob Carlander i Östgöta Correspondenten har boken ”lite av Bo Baldersons komiska satir över politikersamhället, men nu skildrad som verklighetens tragedi”. Tidningen Journalisten (ej på nätet) berömmer också, liksom ett par olika bloggar jag har föga kännedom om samt Tidningen Kulturen och Svensk Tidskrift.

Allra mest översvallande är Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladets kulturdel. Särskilt glad är jag att han har tar upp att jag skriver om passioner och om rädsla och att drivkraften för de flesta politiker är att uppfylla det högre syftet om att rädda världen. Sådana här citat värmer förstås också:

”’De omänskliga’ är dessutom bra mycket mer än bara en bok om yngre politikers härskartekniska potträning. Bland annat är den en stilistisk fullträff.”

Och:

”Han lyckas rentav skriva hela denna genremässigt svårbestämbara bok utan att använda ordet ’jag’. Bara i efterskriften förekommer det, och på ett ställe där Nilsson flyktigt beskriver sig själv, i tredje person. ’Reportern’. Men reportage i vanlig mening är det inte. Berättelser – väl berättade."