Om Gelin, negativt och positivt

När jag får frågor om boken får jag ofta frågor om negativa och positiva kampanjer. Intresset för detta tycks vara stort hos mina journalistkollegor och bland annat i P1 Morgon, TV4 Nyheterna och SVT:s Aktuellt har saken tagits upp.

Den rödgröne nätkonsulten Martin Gelin skriver nu i ett mycket välformulerat och vältänkt inlägg om myten om det negativa nätet. Han kritiserar etablerade medier på rimliga grunder och lyfter fram vilken otroligt positiv utveckling nätet har haft och har för den politiska bevakningen och intresset och synligheten för politik.

Men han gör det också enkelt för sig eftersom han inte definierar vad en negativ kampanj är. Negativa kampanjer är att rikta in sig på att minska förtroendet för motståndaren i större utsträckning än att höja förtroendet för sig själv. Kritik av motståndaren, helt enkelt. Allt enligt den gängse statsvetenskapliga definitionen, som till exempel Henric Oscarsson och Peter Esaiasson har påpekat.

Man skulle ju kunna tänka sig att en person som är ansvarig för den rödgröna kampanjen på nätet till exempel skulle kunna ha sagt att han eller de rödgröna inte ställer sig bakom vissa budskap och kampanjer, men det vill Gelin vad jag förstår inte göra. Kanske för att han inte definierar vad som är negativt.

Jag är inte övertygad om att den här valkampanjen kommer att bli mer negativ än tidigare. Det finns ingen naturlag som säger att nätets snabbhet och distributionsförmåga leder till mer negativ kampanj, men nätet ger flera människor att effektivt föra fram kritik – rättvis eller orättvis mot politiska motståndare. Samtidigt ger nätet naturligtvis samma möjligheter att föra fram positiva budskap, alltså sådana som handlar om vad det egna politiska alternativet står för och vill göra.

Uppdatering: Det här verkar inte helt ointressant.