PM Nilsson: Invandringen ingen stor valfråga
Det finns tre historiska skäl till varför invandringen inte heller nästa val kommer att bli en stor fråga.
Det första är att den klassiska konflikten mellan vänster och höger, den mellan jämlikhet och frihet, är mycket stark i svensk politik. Både vänster och höger kan vid ett givet tillfälle vara för både jämlikhet och frihet, men i de fall de båda värdena inte går att förena blir det konfrontation.
Vänstern, det vill säga socialdemokratin, vänsterpartiet och i viss mån miljöpartiet, prioriterar jämlikhet i små och stora frågor. Högern, det vill säga de fyra allianspartierna, prioriterar frihet.
Till exempel: Att välja skola och vård är ett viktigare värde för högern, att skolan och vården är lika för alla är viktigare för vänstern.
Finessen med denna stora värdekonfrontation är att den inkluderar alla grupper i samhället och att de ofta erbjuder konstruktiva lösningar för vänster- och högerregeringar. Vänstern och högerns kamp slukar all politisk energi och blockerar ut de flesta marginalstörningar.
Problemen kring invandringen kan säkert synas inom den stora konfrontationen, men den kommer då att handla om jämlikhet och frihet och inte om att utestänga vissa grupper.
Det stora temat 2010, arbetslösheten, kommer rimligen också att handla om invandrarnas arbetslöshet, men vänsterns och högerns lösningar på jobbkrisen kommer att se likadana ut för alla. Vänstern vill öka jämlikheten mellan de som har och de som inte har jobb och högern vill öka friheten för parterna på arbetsmarknaden att hitta rätt prisbilder.
Det andra skälet är att Sverige har en ganska svag nationell identitet vad gäller blodsgemenskap. Sverige är påfallande ofta vad som finns inom hennes gränser, men inte så mycket mer. Just nu är Sverige ett relativt stort invandrarland och då är det svenskt. Vår tyska drottning och våra fotbollsspelare från Balkan är mycket svenska, liksom den stora berättelsen om hur en fjärdedel av befolkningen med Karl Oskar i spetsen lämnade landet för Nordamerika.
Denna identitetslöshet, som i hög grad också är Stockholms, underlättar invandringen eftersom de nya inte hotar något av större värde.
Det tredje skälet hänger ihop med det andra. Den svaga nationella identiteten kompenseras av en mycket stark imperialistisk identitet. Likt amerikaner tror många svenskar att resten av världen skulle må bra om de gjorde som Sverige i olika frågor. Svensk demokrati, svensk förvaltningskonst, svensk affärskultur, svensk jämställdhet, svensk sexualupplysning och svensk familjepolitik borde omvända så många själar som det överhuvudtaget går för då blir världen en lyckligare plats.
Om svenskarna har rätt eller fel i detta låter jag vara osagt, men precis som i USA fungerar denna hållning inkluderande. Om Ahmed bekänner sig till dessa värden är han svensk och då är det svårt att hetsa upp sig över byråkratin kring hans första år i landet, vilket Schlingmann och Baylan visade i sin mycket stillsamma debatt i eftermiddags.
PM Nilsson är redaktör på Newsmill.
