»Alldeles för många har ätit dålig brittisk mat«

– Det var på tiden. Det finns ju kokböcker från alla andra matkulturer, men konstigt nog ingen med brittisk mat.

Brittiska köket dras sedan gammalt med ett dåligt rykte. Varför?

– Alldeles för många utländska turister har ätit alldeles för dålig mat i Storbritannien. Det beror på att vi länge trodde att vi var tvungna att laga en viss sorts mat, och gjorde det mindre bra. Det har varit för mycket dåliga lasagner och andra rätter från de franska och italienska köken. I dag upplever jag att många går tillbaka till det brittiska ursprunget i köket och då blir maten mycket bättre.

Vilka är de vanligaste fördomarna om brittisk mat?

– Tråkiga, sönderkokta grönsaker. Och att pommes frites skulle serveras till precis allt. Men så är det inte längre. Folk fattar inte hur mycket fisk vi äter i Storbritannien, och då menar jag inte bara fish and chips. Tyvärr är många svenskar så insnöade på lax, men det finns så många andra fiskar att upptäcka. Det brittiska köket serverar många olika sorters vit fisk, som kummel och havsaborre. Makrill är också vanligt.

Hur ser brittisk husmanskost ut i dag?

– Jag tycker den är ganska lik den svenska. Kött, potatis, sås. Det läggs fortfarande stor vikt vid Sunday lunch, en ugnsstek som serveras med grönsaker. Det är den perfekta söndagsmaten, och på måndagen har man middagen klar. Då gör man den brittiska resträtten bubble and squeak av de överblivna grönsakerna. Min favoriträtt är nog ändå smoked haddock. Alltså kallrökt kolja som pocheras och serveras med pocherat ägg, potatismos och kokta ärtor.

Var det någon maträtt som uteslöts ur kokboken med tanke på de svenska läsarna?

– Nej, även de mer speciella traditionella recepten är med, som inälvsrätten haggis. Och faggotts, stora köttbullar gjorda på grislever bräserade i löksås. Du kan inte ana hur underbara de är.   

FAKTA | Gareth Jones

Gareth Jones är kock och ena halvan av korvimperiet Taylors and Jones. I september kommer kokboken »Best of British« ut på Natur & Kultur. Den är skriven tillsammans med kollegerna Daniel Taube och Kristian Morén.