»En arabisk vår för jämställdheten«

–För att vi har skapat dem. Det är bekvämt att tro att våldtäktsmän är monster. Men den isande insikt jag fick under intervjuerna i Indien var att männen bakom bussvåldtäkten inte är monster. De är män som lärt sig att tänka på kvinnor som mindre värda. När du lär en pojke att en flicka är värd mindre än han, då lär du honom att han har rätt att göra vad han vill med henne. Och det gäller inte bara Indien, utan världen över.

Varför ville du göra en film om just Indien?

–På grund av protesterna efter den här våldtäkten. De är det enda exempel jag sett på något som liknat en arabisk vår för jämställdhet. De pågick i en månad och samlade män, kvinnor och barn över hela Indien. Jag tog det personligt. De slogs ju för mina rättigheter. Jag ville bidra.

Kritiker i Indien menar också att du ger en av förövarna en arena att föra fram sin åsikt att det är kvinnans eget fel, hur svarar du på det?

–Ärligt talat, de som säger så har inte sett filmen. Om du gömmer de här tankarna om kvinnor, kan du inte göra något åt dem. Att Indien förbjudit filmen att visas handlar om att de ville slippa fler protester.

Vad har förändrats i Indien sedan bussvåldtäkten?

–Det viktigaste som hänt är att antalet anmälningar har ökat med 35 procent. Indien har enorma problem med hederskultur, som gör att en kvinna som våldtas skambeläggs. Det gör att kvinnor inte anmäler, och om de gör det behandlar polisen dem som misstänkta.

Du har sagt att din dotter spelade en stor roll för att filmen blev klar, hur då?

–Jag fick panikattacker av det motstånd jag mötte, och av de brutala berättelserna. Till slut kände jag att jag måste åka hem. Men då sa min dotter, som då var 13 år: Mamma, du kommer inte hem. Jag och min generation flickor förlitar oss på dig.

Fakta | Fem frågor

Leslee Udwin, brittisk filmskapare, besökte Sverige förra veckan för att berätta om sin uppmärksammade dokumentärfilm »Indiens dotter« om våldtäkten och mordet på 23-åriga Jyoti Singh i Delhi 2012.