»En morgonjogg är optimal för sömnen«

I din nya bok skriver du att den dygnsrytm vi inrättat samhället efter är ur fas med en stor del av befolkningens biologiska inre klocka. Hur menar du?

– Om jag tar mig själv som exempel, en helt vanlig dag när jag är ledig somnar jag klockan ett på natten och vaknar klockan nio på morgonen. Därmed tillhör jag gruppen som har en sen inre rytm. Faktum är att om man tittar på stora befolkningsgrupper kan man se att något fler har en sen inre rytm. 60 procent går och lägger sig mellan klockan 23.30 och 01.30 när de styr sin egen tid. Men samhället är inte inrättat efter de här tiderna. Många börjar exempelvis jobba redan klockan sju.

Får det några konsekvenser?

– I tonåren förskjuts den inre rytmen ett par timmar framåt och blir senare. I länder där man därför testat att låta ungdomarna börja skolan en timme senare, har resultaten varit positiva. Färre elever hoppade av, bråken i skolkorridorerna minskade och även skolresultaten förbättrades – dock inte lika signifikant.

Kan man träna sig till att bli morgonpigg?

– Vår dygnsrytm är medfödd men man kan påverka den. Om du som stadsboende kvällsmänniska flyttar ut på landet där inget artificiellt ljus finns, kommer du bli tidigare i dina vanor. Kvällsmänniskor har nämligen ett något längre inre dygn än 24 timmar och när vi exponeras av dagsljus synkroniseras vårt inre dygn med det yttre.

Om man inte har möjligheten att flytta ut på landet, finns det då några andra knep man kan ta till?

– Ett bra knep är att ta varje chans att få dagsljus, starkt ljus på förmiddagen gör det lättare att somna på kvällen. Träning är också bra, vältränade människor har lättare att somna. Det optimala är således en morgonjogg.

Till sist, har du några sömnmyter du vill slå hål på?

– Att kvällspersoner skulle skulle vara lata och sova mer än morgonpersoner. Det finns exempelvis inga samband med kronotyp, om man är sen eller tidig, och sömnbehov.