»House of Cards ­urartade förra säsongen«

I dag släpps säsong tre av »House of Cards«. Hur ser dina förväntningar ut?

– Efter förra säsongen, där serien urartade till slarvig neo-noir med löjligt utstuderad dialog, var de låga. Men så kom trailern härom månaden och höjde dem rejält! Inte minst ser jag fram emot rättegångsscenerna som det hintas om i trailern.

Vilken version av serien är bäst – det brittiska originalet från 1990 eller den nya amerikanska?

– BBC-originalet satt ihop bättre som konstverk men när USA-versionen är som allra bäst bränner den lite djupare. Som psykopatskildringar är Kevin Spaceys Underwood och Ian Richardsons Urquhart likvärdiga storheter.

Vad ser du annars mest fram emot denna tv-vår?

– För att bara nämna de första jag kommer att tänka på: finalsäsongen av »Mad Men«. »Battle Creek«, »Breaking Bad«-skaparen Vince Gilligans nya serie ihop med »House«-skaparen David Shore. Rob Thomas nya »iZombie«, som känns som en vampyr-»Veronica Mars«. »Damages«-skaparnas nya drama »Bloodline« med pilotregi av Johan Renck.

Vilka nya trender ser du inom tv-seriegenren?

– Bredden i berättandet är enorm, och vi ser alltmer avancerade serier på »proceduralernas« bekostnad, och synkront med det ser vi en snabb, kraftig förskjutning av produktionen från tablå-tv till streamingaktörer.

Svenska dramaserier blir ofta utskällda. Är det rättvist, tycker du?

– Verkligen inte! Svensk drama-tv har passerat Danmark under de senaste två åren, och mest spännande är vågen som kommit efter »Bron«: »Ettor & nollor«, »Torpederna«, »Blå ögon« och »Jordskott«. Internationella inköpare svärmar kring de nya produktionerna. Ökat självförtroende har gett en känsla av att inget är omöjligt och skapat en imponerande kreativ höjd.

Fakta | Fem frågor

Den 27 februari har tredje säsongen av »House of Cards« premiär på Netflix. Kjell Häglund är kulturjournalist och chefredaktör på sajten Tvdags.