»Jag blir provocerad av medelklassromanerna«

Du inleder din essä om den borgerliga romanen med att berätta att ordet medelklass används 20 gånger mer i svenskt tryck i dag än för 20 år sedan. Vad menar du med ordet?

– Bourdieus definition utgår från socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital. Till exempel kanske man äger sitt boende, har en utbildning, reser och har medvetna konsumtionsvanor. Den medelklass som förekommer i skönlitteraturen har ofta mycket kulturellt kapital. Företagsledare med mycket pengar är det mer ont om.

Hur skriver medelklassen om sig själv?

– Den traditionella borgerliga romanen utspelar sig i medelklassen, men där är det bara en bakgrund. I 2000-talets romaner har medelklassen blivit extremt självmedveten. De handlar om oron för att inte ha den ekonomi, den karriär och den glada kärnfamilj som huvudpersonerna tror krävs för att vara lyckad medelklass. Ett annat spår finns i Sara Kadefors »Fågelbovägen 32«, där huvudpersonen har svårt att acceptera att hon blivit medelklass. Hon brukade demonstrera för en bilfri innerstad – nu är hon en »villakärring« med bil och svart städhjälp.

Är de nya romanerna en sorts samhällskritik?

– Nej, de är ju väldigt inåtblickande. Medelklassen är självupptagen.

Ser du dig själv som medelklass?

– Ja, motvilligt. Jag är uppvuxen i ett arbetarhem där man inte diskuterade politik eller läste böcker och har alltid tyckt att det verkar kul att vara i en miljö där man gör det. Jag har strävat efter att bli del av medelklassen även om jag tyckt att mycket hos den är fånigt.

Och nu har du skrivit en essä om den borgerliga romanen som du presenterar på näringslivets tankesmedja tillsammans med en jazztrio. Känner du själv ett självförakt?

– Nej. Jag blir provocerad av de här romanerna, att personer som är så privilegierade inte bara kan ta det lugnt och uppskatta sin tillvaro. Samtidigt skulle jag också bli provocerad av romaner som skildrar medelklassliv utan att problematisera.

Fakta | Fem frågor

Therese Bohman är kulturskribent och har skrivit essän »Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt«.