Hakelius: »Allt pekar på ett maktskifte«
Grattis till femtio inlägg, hur har bloggresan varit hittills?
– Jag började min karriär som ledarskribent, innan någon hört talas om bloggar. Då skrev man nästan alltid ett par texter om dagen. Ofta om skilda ämnen som till exempel Mellanösternkonflikten och en ny brandbil i Täby. Så jag känner mig rätt hemma i den här formen.
Av alla dessa inlägg, vilket var svårast att skriva?
– Det är sällan svårt att skriva. Men det är svårt att skriva bra. Tricket, när man skriver så ofta, är att försöka få fram en löpande samtalston, så att det känns som en pågående konversation om högt och lågt. Jag är inte riktigt nöjd med samtalstonen på bloggen än, så jag antar att just det övergripande målet är det svåraste.
De mest lästa har berört metoo-kampanjen på något sätt, varför tror du att det är så?
– Det tråkiga svaret är att vi lever i en masskultur, där få tänker annorlunda. De flesta rör sig i flock. Då blir det lätt ett enda ämne som gäller. Det aningen mer hoppfulla svaret är att metoo berört något viktigt, men att kampanjen också väckt mycket obehag och undringar, eftersom känslan av pöbeljustis och likriktat mediedrev varit svår att frigöra sig från. Då finns ett intresse för skriverier som inte bara springer med strömmen, utan problematiserar och resonerar om det som sker.
Var tror du att debatten kommer att landa i år?
– I Sverige kommer det huvudsakligen att handla om valrörelsen. Allt pekar på ett maktskifte, så det kommer att bli mycket diskussion om regeringsalternativ och regeringsunderlag i förhållande till Sverigedemokraterna, eftersom det är det bästa sättet att underminera Alliansen. Det kommer att handla mycket om trygghetsfrågor: lag och ordning, vård, migration och integration, kanske även försvar. Småpartiernas balans på fyraprocentsspärren kommer att vara ett tema, splittringen inom S och mellan S-MP-V, särskilt i just de trygghetsfrågor som nu blir stora, ett annat. Polariseringen kommer att fortsätta öka mellan ett slags kulturradikalism och en konservativ samhällssyn som knyter an till mer traditionella värderingar både till vänster och höger. Men kanske kommer vi även att få se en början till en brygga mellan polariserade ståndpunkter på så sätt att fler tongivande inom politik och offentlighet tar ett steg mot pragmatism och bort från skruvade teorier om identitet, kön, ras etcetera. Under valår blir normalväljarens synpunkter viktigare och ytterlighetsideologier mindre viktiga. Jag tror att den mest förbisedda aspekten som kommer att prägla debatten 2018 är EU:s fortsatta kris. I skuggan av brexit, som riktat strålkastarljuset mot Storbritannien, och i de idealistiska dimmor Macron spridit omkring sig, har det faktum att EU saknar nästan allt – stabilitet, enighet, riktning, pengar etcetera – kommit i skymundan. Det kommer inte att gå att tänka bort särskilt länge till. Vi ser redan nu hur svårt det blir att täcka det underskott som uppstår när Storbritannien lämnar unionen och hur resonemanget kring detta avslöjar helt olika idéer om vad EU ska vara.
Sveriges mest lästa blogg, Kenza, semestrar nu på Thailand – vart bär din nästa resa av?
– Jag ska till New York om en och en halv vecka, mest för att gå på den stora David Hockneyutställningen, men också på utställningen med Michelangelos teckningar, båda på Metropolitan. I februari ska jag till ett soligt och varmt ö-paradis och i april ska jag, förstås, med på Fokus läsarresa till England och då tala om några av alla de fantastiska personligheter det landet lyckats frambringa genom åren. I övrigt reser jag mest till Skåne.
Senaste blogginläggen
