»Jag mår bra av kraftig mättnad«

Text:

Bild: TT

– Under studenttiden, när jag bara åt ett eller två julbord per år, drack jag vatten för att töja ut magsäcken. För en fattig arkivarie var den en stor sak att få äta gravlax och rökt ål! Nuförtiden jobbar jag med mat och har redan varit på fem julbord, så det jag ser fram emot mest är maten på julafton.

Vad tycker du om våra julbordsvanor?

– Förr i tiden åts julmaten från och med julafton till tjugondag Knut. Det tråkiga i dag är att man tjuvstartar och inte orkar ända fram till tjugondag Knut. Sen är det många som inte förstår sig på hur många turer man ska ta. I stället för att elegant och fint äta allt i tur och ordning slevas det upp för mycket. Då blir det bara finlandsbåt över det hela.

Vilka är dina favoriträtter?

– Jag tycker bäst om rundrökt ål, men eftersom ålen är hotad så serveras inte den längre. Ål är oerhört fett och rökt och har en läcker smak som varar länge och som får dopaminerna att börja spruta i huvudet. Grisfötterna brukar jag däremot undvika, men jag är glad att de finns där.

Finns det något inslag som har glömts bort?

– Ja, oxköttet. Jag skulle vilja se oxbringan komma tillbaka men likaså julgäddan och rökt skivad gås som är en urgammal julrätt. Fler kött- och inälvskorvar vore inte heller fel.

Du gillar ju överdådiga bjudningar. Hur gör du för att inte bli för mätt för snabbt? 

– Alltså, jag tycker att det är roligare att vara mätt än hungrig. Man ska inte må illa men kraftig mättnad är någonting jag mår bra av, men alla är ju olika. Om man vill undvika att bli för mätt är det bra att dricka Beska Droppar eller något annat malörtsbrännvin, eller exempelvis te kokt på malört om man inte vill dricka alkohol. Det kan också hjälpa att ta en grappa efteråt, eller dricka kaffe. Annars är det viktigaste att välja vad man vill äta. Jag brukar lägga in huvudstöten på de kalla fiskarna och fördela magutrymmet till resterande delar.

Fakta | Edward Blom

Edward Blom är gastronom och näringslivshistoriker och aktuell med boken »Allting gott och alldeles för mycket« (Norstedts) där han delar med sig av sina favoritrecept.