»Jag tycker att det är genant«

– Jag är måttligt road av det där, det är blandade känslor kan man lugnt säga. Jag tycker det är bra att folk reagerar, det visar att priset har stor prestige. Men att det var så lite kvinnor och så mycket män bland årets nominerade – ja, jag tycker att det är genant!

Hur kommer det sig att 14 män men bara två kvinnor blev nominerade?

– Först vill jag säga att jag som verkställande ledamot inte har någon möjlighet att påverka priset, jag får varken rösta eller föreslå kandidater. Den enda påverkan jag har är vilka som sitter i juryn – och det är en väldigt kompetent jury med fem kvinnor och sju män. Beroende på vilka bidrag som är starkast i juryns ögon har nomineringarna slagit åt olika håll genom åren.

Ebba Witt-Brattström säger till DN att du och juryn behöver väckas av en »skarp och ihållande ringsignal«. Håller du med?

– Ja, jag tror att det är något som gäller alla. Journalistpriset är en spegelbild av vad som händer ute på redaktionerna runt om i landet. Jag tror att många kvinnliga journalister känner att det inte står rätt till.

Hur tänker ni runt att ha en jämn könsfördelning i nomineringarna?

– Alla är medvetna om att det där är viktigt att tänka på. Men det var väl helt enkelt så att jurymedlemmarna röstade efter det som de tyckte var den bästa journalistiken, och det är juryns uppdrag. Men att definiera den bästa journalistiken är ju väldigt subjektivt.

Hur påverkar kritiken nästa års nomineringar?

– Jag tror att alla har lyssnat på de olika ringsignalerna. I bästa fall påverkar kritiken redaktionerna och gör dem mer medvetna. Om vi ska ta kritiken på allvar angriper den strukturer i branschen och vilka journalister som lyfts fram på redaktionerna.

Fakta | Fem frågor

Stefan Mehr är verkställande ledamot i Stora Journalistprisets jury. I veckan sa litteraturprofessorn och årets Elin Wägner-pristagare Ebba Witt-Brattström att hon ville skicka en Wägner-väckarklocka till Stefan Mehr och Stora Journalistprisets jury.