»Lanseringen av gräddfil är en milstolpe«

– I snart hundra år, generöst räknat. Dessförinnan var sill och potatis för mycket av vardagsmat för att den rätta festkänslan skulle infinna sig. 1952 lanserade Arla gräddfil, vilket måste sägas ha varit en milstolpe för den moderna midsommarmenyn. Länge var det otänkbart att frossa i färskpotatis, som inte vuxit till sin fulla potential. Därför åt man fjolårspotatis även till midsommar. Också olika typer av mjölkbaserad gröt var vanligt längre tillbaka, man firade att korna gav mjölk igen, men det är ju helt borta i dag.

Varför är det så lite förnyelse av det vi serverar till midsommar?

– Det är faktiskt intressant. Midsommar har ju förlorat lite av sin status som industrisemesterkickoff, men kanske är den statiska menyn ändå ett tecken på att semesterhjärnan sätter in här. Julbordet ska ju varieras utifrån 5:2 och helst ha någon ny smak varje år, må det vara wasabisill eller grönkål med pistaschnötter, men alla sådana ansträngningar ter sig överflödiga till midsommar. Det ska vara enkelt, framför allt.

Vilken är din midsommarfavorit och vad slipper du helst?

– Potatisen är min favorit. Jag älskar potatis. Men jag slipper gärna att skala den. Men det behöver man ju inte heller, det räcker att tvätta den.

Jul och påsk är de högtider som matmässigt liknar midsommar mest. Då är julmust och påskmust obligatoriskt. Varför dricker vi inte must till midsommar?

– Det får man nog nästan fråga läskbolagen. Jag tycker att must är gott till feta kötträtter, det murrigt söta passar till fläsk och senap. Men något sådant finns ju inte på midsommarbordet. När jag tänker på midsommarmat blir jag sugen på flädersaft, ljus öl och sprit.

Vilka maträtter eller drycker tror du har en chans att ta sig in på midsommarbordet i framtiden?

– Herregud vad svårt. Det är som att föreställa sig en ny medlem i Rolling Stones. Jag passar.

Fakta | Fem frågor

Jenny Damberg är journalist och författare och har skrivit boken »Nu äter vi! De moderna favoriträtternas okända historia«.