»Många kommer säkert att bli arga«

2013 utkommer du med boken »Hatet – en bok om antifeminism«. Varför har du skrivit den?

– Jag försöker kartlägga den nya vågen av antifeminism. För 10–15 år sedan var den utomparlamentariska feministiska rörelsen framgångsrik och lyckades påverka politiken. Exempel på detta är den andra pappamånaden och sexköpslagen. Till och med Göran Persson ville vara feminist på den tiden. 2005 kom en brytpunkt, som jag spårar till dokumentären »Könskriget« och lanseringen av Feministiskt initiativ. Antifeministerna vaknade och fick möjlighet att uttrycka sitt hat och sin rädsla.

Vad kom du fram till?

– Det handlar om vita kränkta män som känner att de fråntagits sina privilegium. Å ena sidan är hatet en reaktion på de feministiska framgångarna där kvinnor i dag har en större makt. Å andra sidan är det en del i en större fascistisk rörelse som blåser över hela Europa. Hatet intensifieras dessutom på nätet där enskilda män kan organisera sig eller skriva på gemensamma Flash-backtrådar.

Räknar du med debatt? 

– Vad som helst kan hända, och många blir säkert arga. Men jag hoppas att boken kan vara ett verktyg för en feministisk rörelse och att den kan ge kraft, energi och kampanda.

Du fick stor uppmärksamhet för en artikel i våras där du sa dig vara politiskt deprimerad, hur känner du dig nu?

– Nja, jag känner mig inte så politiskt deprimerad längre. Den senaste tidens händelser rörande till exempel Tintin, Lilla hjärtat och pepparkaksgubbar har fört en massa skit upp till ytan. När det blir riktigt illa tar folk bladet från munnen och börjar debattera vardagsrasismen vilket är positivt. Vi har länge haft en kollektiv självbild i Sverige av att vi är så toleranta, och det stämmer inte alls.

Vad har du för feministiska förhoppningar inför år 2013?

– Jag tycker att det vore grymt om vi allihop återerövrar det feministiska begreppet. Sen hoppas jag att vi röstar ut rasisterna, och in feministerna i rikdagen, men det blir ju först 2014.