»Min lösning var att supa så mycket som möjligt«

– Den handlar om två tonåringar i Livets Ord som blir kära i varandra. Eftersom det strider mot reglerna att bli ihop innan man är myndig, blir deras trevanden skambelagda. Det handlar också om hur det är att ha en sjukdom i en miljö där man förväntas bli helad bara tron är tillräckligt starkt.

Du lämnade själv församlingen som ung vuxen. Blir man av med skammen? 

– Inte jag. Jag brukar säga att jag vaknar varje morgon och skäms. Som ett skämt, men samtidigt på djupaste allvar. Men jag har upptäckt att skam är något som många människor lever med.

Varför ger du ut den här boken?

– Berättelsen om hur det är att växa upp i Livets Ord saknades. Jag växte upp i en miljö där man varken fick ställa frågor eller ge svar. Det kan liknas vid att växa upp i ett totalitärt politiskt system, och det skedde nyligen och här i Sverige.

Hur var det att lämna den miljön?

– Det tog många år innan jag hittade en stabilitet. Man måste bygga upp en ny bild av världen och Gud, samtidigt som allt man tidigare lutat sig mot har försvunnit. Min lösning var att supa så mycket som möjligt. Jag tänkte att det skulle krossa gamla föreställningar. Det finns en anledning till att många som lämnar Livets Ord hamnar hos psykologen.

I dagarna gick grundaren Ulf Ekman ut med att han lämnar Livets Ord och bad om ursäkt till enskilda som orsakats lidanden. Hur tänker du kring det?

– Jag blir bara less. Att tala om »enskilda« är att förringa de hundratals rejält stukade människor som lämnat Livets Ord genom åren, och de familjer som splittrats.  Menar han allvar med att ångra sig och be om förlåtelse så krävs oerhört mycket mer än att skriva ett inlägg på DN Debatt.

Fakta | Fem frågor

Johan Heltne är skribent och musiker. Hans debutbok »Det finns ingenting att vara rädd för« kom ut i veckan.