»Narkotikapolitiken har drivit många i döden«

– Tron att narkotikan är ett samhällsproblem som kan lösas. Idén om det narkotikafria samhället la grund för den drogpolitiska populism som på ett helt unikt sätt utvecklade sig i Sverige och har drivit onödigt många människor i döden.

I döden, hur menar du?

– Hjälp som skulle kunna rädda livet på många narkomaner har förvägrats dem, eftersom det ansetts strida mot det övergripande målet. I Göteborg finns fortfarande inget sprutbytesprogram trots att all forskning visar att sådana program inte ökar vare sig missbruk eller rekreativt bruk. Hur många som dött i onödan är, som en av bokens forskare säger, omöjligt att fastställa men det handlar om hundratals. Kanske tusentals.

Varför finns inte »narkotikabruk« i svenska språket?

 – Ett erkännande av en skillnad mellan bruk och missbruk skulle få hela den svenska narkotikapolitikens teoribygge att rasa. Men nu rasar det till slut ändå, inte minst för att så många av riksdagens ledamöter – kanske hälften – själva vid något eller flera tillfällen använt det som vi lärt oss kalla knark.

Varför nedmonterar du begreppet »knark« i boken?

– Ja, »knarkare« finns som en symbol och en projektionsyta, men egentligen är det ett helt bisarrt begrepp. Det gör ingen skillnad på bruk och missbruk eller olika former av droger. Även om det i politik och media fortfarande ofta pratas om knark, så tror jag att de flesta numera hör hur korkat det låter.

Behöver vi legalisera cannabis för att överbrygga förtroendeglappet mellan ungdomar och politiker?

– Det tror jag inte, men kanske avkriminalisera eget bruk. Men min bok är inte en opinionsbok utan ett journalistiskt försök att förutsättningslöst teckna en politisk idés uppgång och fall. 

Fakta | Fem frågor

Magnus Linton är författare som i veckan kommer ut med »Knark – en svensk historia«, en bok om narkotikapolitikens misslyckande.