»Säg inte ›Oh my god‹«

I dessa galatider, vad har du för tips för att hålla ett bra tacktal?

– Det första och bästa tipset är att hålla det kort, inom en ram på högst tre minuter. Man hinner säga jätte-mycket på den tiden. Sedan ska det gärna vara intresseväckande initialt för att få folk att vilja lyssna. Motivera i början och håll i gång motivationen att lyssna talet igenom. Om du kan korta ner sådant som »Oh my god,« och »Ojojoj« är det bra. Det är så väntat att man säger det. Nästan alla gör det.

Vad tycker du om Jodie Fosters uppmärksammade tal på Golden Globe-galan härom- natten, då hon kom ut som homosexuell?

– Jag tycker att det var jättebra. Det var ett väldigt mänskligt tal. Snyggt också att hon lyfte sin familj, med »modern family«. Det passade bra in i tiden. Talet var känslofyllt och med humor, men hon hade också självdistans.

Halle Barrys tacktal på Oscarsgalan 2009 var ju väldigt känslosamt. Är det ett effektivt verktyg att visa stora känslor?

– Jag tycker inte att känslor ska vara ett verktyg utan komma genuint. Hon var ju den första afroamerikanska kvinnan som vann en Oscar, så det är klart att det var känslosamt. Då är det tråkigt att vara iskall, och inte tillkännage det genombrott som det var. Det är bra att visa känslor, men de måste vara äkta.

Ett omdiskuterat tal var Lukas Moodyssons 1999, när han vann en Guldbagge för »Fucking Åmål«. Moodysson kom in i kaninöron och pekade »fuck you«. Hur ser du på de mer provocerande talen?

– Det gör att folk minns det man har sagt. Det är alltid kul med något som är ovanligt. Men det är ju inte meningen att peka finger när man ska tacka folk ... Man ska undvika sarkasm och ironi. Det är väldigt internt och svårt att få folk att förstå. Internhumor begriper inte folk, utan folk måste vara insatta. Och man ska inte sänka andra personer.

Så som när Popsicles gitarrist Fredrik Norberg under Grammisgalan 1992 sa att han önskade att medlemmarna i dansbandet Arvingarna skulle dö i en tragisk bussolycka?

– Ja precis. Det är ju inte så bra.