Den ofrivillige nationalskalden

5 favoriter

Ingrid Nettervik är ordförande i Vilhelm Moberg-sällskapet. Här listar hon sina fem favorit­gestalter hos Moberg.

»Märit i Mans kvinna« (1933)
Märit skildras med värme och stark inlevelse. Hon är ingen moraliskt förkastlig kvinna, fast hon är sin make otrogen. Hon lyssnar till hjärtats röst och väljer kärleken framför vällevnad och jordisk egendom.

»Robert i utvandrareposet« (1949–1959)
Robert är den vekaste av de två bröderna och den som för mig står författaren närmast. Han är drömmaren som protesterar mot överheten, precis som Moberg. Men han är också äventyraren som vill något mer än att dagligen slita för brödfödan.

»Ulrika i utvandrareposet« (1949–1959)
Ulrika är en färgstark kvinna. Hon har blivit illa behandlad i sin hemsocken men är inte kuvad. Ulrika kan de inte kväsa. Hon ger svar på tal men är också en varm och ansvarskännande kvinna.

»Kristina i utvandrareposet« (1949–1959)
Gripande är scenen när Kristina bjuder Karl Oskar att dela hennes säng, trots att hon vet att en ny graviditet kan bli hennes död. Vemodsfull och symbolladdad är skildringen av hennes död med astrakanäpplet i handen.

»Sigfrid i Din stund på jorden« (1963)
Detta är kanske Mobergs allra starkaste roman. Sigfrid blir till en Kristusgestalt. Han offrar sitt liv för att slippa döda.

Till attack

Vilhelm Moberg luftade gärna sina åsikter om meningsmotståndare.

»Jag är djupt besviken på dig, Olof Palme«
I en debatt i SVT 1971, i samband med att Aleksander Solzjenitsyn fick Nobelpriset i litteratur. Olof Palme tillät inte att priset överlämnades på svenska ambassaden i Moskva sedan sovjetregimen vägrat nobelpristagaren utresetillstånd.

»Den är skriven i avsikt att såra monarkisterna.«
Om den egna skriften »Därför är jag republican«, 1966.

»En stor skit.«
Mobergs uppfattning om DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz. 1950-talet.

»Och man har stundom ett intryck av att svenska ämbetsmän lider av en onaturlig vördnad för sitt eget ämbete.«
Från boken »Att övervaka överheten«, 1953.

Från Mobergland

Jens Liljestrand, författare och litteraturforskare, kommer i november ut med boken »Mobergland – personligt och politiskt i utvandrar-serien«.

Vilhelm Moberg är i mycket en av våra nationalförfattare. Men vad tyckte han själv om sitt Sverige, egentligen?
–Han var oerhört kritisk, framför allt mot Erlander och hans regering. I sin ungdom sympatiserade han med arbetarrörelsen, framförallt för att den var för demokrati och mot kungahuset. En av de sakerna han störde sig mycket på med Socialdemokraterna var att den inte gjorde något åt kungahuset, utan istället allierade sig de med det. Han störde sig på sossarna framförallt för deras neutralitetspolitik under andra världskriget och för rättsaffärerna under 1950-talet De svek sina ideal, tyckte Moberg.

Har vi en rättvis bild av Vilhelm Moberg i dag?
– Den präglas av en slags nationalromantik, där Moberg är en representant för svenskhet, för den svenska folksjälen. Något ursprungligt svenskt. Han har fått en status som nationalförfattare, precis som Astrid Lindgren. Och det kan jag tycka är bekymmersamt. Han var en författare som var väldigt kritisk till Sverige och dessutom levde utomlands under stora delar av sitt liv. Tre fjärdedelar av Utvandrarserien är till exempel skriven i USA. Därför vore det mer intressant att diskutera Moberg som en internationell författare. För honom själv var det mycket viktigare att bli läst i USA än att få fina recensioner i Dagens Nyheter.

Blev han det, läst i USA?
– Utvandrarsviten fick ganska bra mottagande där, men av olika skäl blev det ingen försäljningssuccé. Men det finns även en amerikansk utgåva av Soldat med brutet gevär ("When I was a child" och kom 1956), den fick ett jättegenomslag i både USA och andra länder. Under femtiotalet var han en verkligt stor svensk världsförfattare. Utländska tidningar spekulerade i att han borde få nobelpriset.)

Varför har han fått en sådan ikonstatus i Sverige?
– I sina böcker finns ett drag som tilltalat Sverige i vår syn på nationell identitet. Dels ser vi oss själva som antinationalistiska, vi firar inte nationaldagen och vi viftar inte med flaggor. Vi ser oss som moderna. Och dels har vi en sentimental känsla för innerligheten i naturen, skogen, den röda stugan, nakenbad och midsommar. Moberg förenar en nostalgi för ett förgånget lantligt ursprungligt liv och framstegstänkandet.

Vem är dagens Vilhelm Moberg?
– Det finns ingen. Jo, förresten. Om man förenar den opinionsbildande kraften hos Jan Guillou med P-O Enqvists litterära kvaliteter. Plus Lars Norén. Då kommer man ganska nära.

På riktigt

Fem fakta om verklighetens utvandrare.

År 1637 lämnade de första emigranterna Sverige för Amerika. De slog sig ned vid Delawarefloden och grundade kolonin Nya Sverige.

Under 1800- och tidigt 1900-tal, då massutvandringen var som störst, lämnade sammanlagt 1,3 miljoner svenskar sitt hemland för att söka lyckan i den nya världen.

I början av 1900-talet bod­de en femtedel av alla svenskar i USA. Bara två europeiska länder – Norge och Irland – hade större utvandring i förhållande till sin befolkningsstorlek.

Över hälften av de svenska emigranterna bosatte sig i Mellanvästern. Populärast var Chicago, där var tionde svenskamerikan bodde – ungefär lika många som i dåtidens Göteborg.