”De första muslimerna diskriminerades inte alls”

Vid folkräkningen 1930, den sista då religionstillhörighet efterfrågades, uppges bara två personer i Sverige ha registrerat sig som muslimer. I dag är närmare en miljon svenskar muslimer, alltså ungefär en tiondel av landets befolkning. Religionsvetaren Simon Sorgenfreis nya bok handlar om hur det gick till när islam blev en del av det svenska samhället.

De där två muslimerna i folkräkningen 1930 hette Ebrahim Umerkajeff och Akif Arhan. De är några av huvudpersonerna i De kommer att vara annorlunda svenskar. Berättelsen om Sveriges första muslimer.

Simon Sorgenfrei fann titeln på sin bok i ett tal som Olof Palme, då kommunikationsminister, höll i radio juldagen 1965. Det traditionella jultalet i landets enda radiokanal hade i drygt trettio år riktats till utlandssvenskar, inte minst emigranter. Palme valde i stället rubriken ”Vi och utlänningarna”. Invandrarfrågan hade blivit aktuell, ja het, genom den tilltagande arbetskraftsinvandringen från Jugoslavien och andra länder i Sydeuropa. Vid denna tid uppgick antalet invandrare i Sverige till 400 000.

Palme talade om tolerans och anpassning och vilka krav som samhället kan ställa på invandrarna: ”Men kravet på anpassning får aldrig drivas så långt att det innebär att invandrarna skall bli precis som vi. (…) De flesta av dom kommer alltid att försöka värna om sin egenart, samtidigt som de söker delaktighet i den gemenskap som vi byggt upp här i landet. De kommer att vara annorlunda svenskar. Är nu detta för stora pretentioner?”

Simon Sorgenfrei skriver i sin bok:

Genom att slå fast att invandrarna skulle bli annorlunda svenskar betonade Palme å ena sidan något exotiskt hos migranterna. Å andra sidan öppnade han upp för en ny och vidare förståelse av vad det innebar att vara svensk. Båda manövrerna kan uppfattas som kontroversiella, det om något har vår samtidshistoria lärt oss.

Sorgenfrei fick idén till boken när han för flera år sedan på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund skrev en översikt över islam i Sverige. Under arbetet hittade han ett fascinerande material om Ebrahim Umerkajeff, Akif Arhan och andra tidiga muslimska invandrare.

– Jag insåg att det fanns en större historia här, en historia om hur Sverige utvecklats från ett extremt homogent land etniskt och religiöst för hundra år sedan, till ett extremt heterogent land etniskt och religiöst i dag. Och samtidigt kunde man beskriva islams etablering i landet.

Ebrahim Uberkajeff, en tatar född i det ryska guvernementet Penza drygt 60 mil öster om Moskva 1877 och med en minst sagt äventyrlig bakgrund, hade kommit till Stockholm redan i samband med den stora konst- och industriutställningen på Djurgården 1897. Han hade framgång, och etablerade så småningom Ryska pälsvaruhandeln på Birger Jarlsgatan.

Akif Arhan kom till Stockholm i slutet av 1920-talet från Turkiet och grundade mattaffären Turkiska magasinet på samma gata och i samma kvarter som Uberkajeffs pälsaffär.

Antalet muslimer i Sverige ökade långsamt under trettio- och fyrtiotalet, men Ebrahim Uberkajeff uppgav i en intervju i Expressen att det så sent som 1946 bara fanns åtta muslimer i Stockholm. Fler anlände, och några av dem samlades under det sena fyrtiotalet ofta på Kjellsons konditori, ett klassiskt Stockholmskonditori som låg mitt emellan Uberkajeffs och Arhans butiker på Birger Jarlsgatan. 

Där växte en muslimsk gemenskap fram, och den 22 oktober 1949 bildades Turk-Islam föreningen för religion och kultur. Först några år senare, efter att lagen om religionsfrihet hade antagits av riksdagen 1951, kunde föreningen byta namn till Islamförsamlingen.

I början av femtiotalet fanns det 500 muslimer i Sverige – och sedan gick det fort. Med arbetskraftinvandringen på sextiotalet ökade antalet muslimer snabbt, men till en början identifierades de nya svenskarna mera efter nationellt ursprung än religiös tillhörighet.

– Det som överraskade mig mest i arbetet med boken var nog att de tidiga muslimska invandrarna inte tycks ha blivit diskriminerade av myndigheterna, inte ens innan vi hade religionsfrihet i Sverige (före 1952). Jag har inte hittat några myndighetsdokument som tyder på det, och jag har gått igenom tusentals dokument, säger Simon Sorgenfrei.

Medan judiska invandrare ofta utsattes för antisemitism möttes de tidiga muslimska invandrarna av en i stort sett vänlig och generös inställning av allmänheten.

Sorgenfrei jämför de muslimska föreningarna i Sverige med Svenska kyrkan utomlands, som en institution man tar kontakt med i huvudsak för att träffa andra svenskar, dricka kaffe, tala svenska och kanske fira de stora högtiderna.

– Den stora majoriteten av muslimerna i Sverige är sekulariserade. Vi vet att ungefär 200 000 muslimer är medlemmar i muslimska föreningar och av dem går ganska få regelbundet till moskén.

Som många andra svenskar har Simon Sorgenfrei invandrarbakgrund; hans farfars far invandrade till Sverige från Tyskland någon gång på 1800-talet, dömdes en gång till tre månaders fängelse för stöld av falska sedlar i Göteborg, flyttade sedan till Arvika och byggde kyrkbänkar innan han emigrerade till Amerika och försvann, sannolikt under överfarten.

Simon Sorgenfreis väg till religionsvetenskapen var lite kringelikrokig, som han själv uttrycker saken. Den gick via ett starkt intresse för litteratur, i synnerhet modernistisk europeisk poesi.

– Många av de stora modernisterna – Elmer Diktonius, Edith Södergran, Ezra Pound, T S Eliot, Gunnar Ekelöf – var starkt inspirerade av asiatisk lyrik.

Därför läste han en kurs i asiatisk poesi på Stockholms universitet och blev väldigt fascinerad av först den kinesiska tang-lyriken och sedan den persiska sufi-poesin. För att förstå den bättre började han läsa religionshistoria vilket gjorde honom ännu mer intresserad av det sufiska, så intresserad att han började läsa persiska.

– Jag blev kvar i religionshistorien och islamologin för att jag sysslade med medeltida persisk islam, och sedan har jag behållit det spåret och därigenom har intresset för islam i Europa och västvärlden och på senare år i Sverige vuxit fram.

I sin bok berättar Simon Sorgenfrei inte bara om de tidiga muslimernas fascinerande liv och etableringen av islam i Sverige, han skildrar också Sveriges 1900-talshistoria, framför allt den politiska utvecklingen, liksom sedd ur de muslimska invandrarnas perspektiv. Lika mycket som en bok om Sveriges första muslimer är det därför en bok om hur Sverige blev ett invandringsland.

– De där personerna är ju med om otroligt dramatiska händelser, men de står alltid lite vid sidan av. Jag inspirerades faktiskt av filmen Forrest Gump [där huvudpersonen oväntat dyker upp på olika ställen i USA:s historia, red anm]. Ytterligare en ambition med boken var att spegla ett globalt historiskt plan som handlar om hur Sverige knyts in i världen genom de invandrare som kommer under 1900-talet.

Nu planerar Simon Sorgenfrei en uppföljande bok som tar vid där den nu aktuella De kommer att vara annorlunda svenskar slutar.

– Men det är svårare ju närmare man kommer sin egen tid, och det kommer väl att bli en mörkare bok. I den historia jag skrivit om nu fanns det ändå en optimism, i hela Sverige.

***

Läs även: Segregationen här för att stanna

Läs även: Det extrema Landet Lagom