Förre ÖB: ”Nato är det logiska steget”

Det var mamman som präntade in regeln, i barndomshemmet i Kristianstad: ”Håll dig till sanningen!”. Många år senare, närmare bestämt år 2012, var Sverker Göranson högsta chef för Sveriges försvarsmakt och moderns uppmaning skulle, kan man säga, ställas på sin spets.

Fast strängt taget stod valet för den 58-årige överbefälhavaren denna vinter inte mellan att ljuga eller att tala sanning. Snarare stod det mellan att uttala sig i pressen så att svenska folket förstod hur illa det stod till med försvaret – eller att ta den bekvämare vägen och hålla låg profil.

Den 30 december det året lät Sverker Göranson sig intervjuas av den erfarna försvarsreportern Mikael Holmström i Svenska Dagbladet, som fick ett scoop. Överbefälhavaren sade i klartext att Sverige skulle klara att hålla emot i en vecka vid en fientlig invasion. En vecka på ett avgränsat ställe i landet, det vill säga. Så var läget, efter år av nedskärningar och nedrustning.

Det blev en skräll. Inom kort var alla politiska partier i luven på varandra om försvarsfrågan. Det var länge sedan de hade varit det. Krigshotet hade ju efter östblockets fall bedömts vara över, mer eller mindre för gott. Men nu kom reaktioner. Margit Silberstein, då politisk kommentator i SVT, konstaterade: ”Som det ser ut nu är nästan alla arga på Moderaterna utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet.” De nya Moderaterna, som ledde alliansregeringen, kallade försvaret ”ett särintresse”. Även gamla moderater som Anders Björck blev sura.

Men nedskärningarna och omläggningen av Svea rikes försvar hade börjat långt före alliansregeringens tillträde.

Efter intervjun i SvD kallades Sverker Göranson till ett möte med försvarsministern och statssekreteraren. Stämningen var dålig. Hade det verkligen varit nödvändigt att gå ut och larma på det där viset?

När Sverker Göranson nu nästan tio år senare sitter framför mig, ser han ut att vara avspänd och på gott humör. Han kastar en lång blick ut genom fönstret på redaktionens mötesrum, och inleder med en brasklapp:

–Jag vill inte och ville heller inte då peka ut någon enskild person eller politiker. Min kritik gällde försvarspolitiken som helhet. Vi fick för lite resurser för att kunna utföra det uppdrag vi fått av politikerna. Även om jag hade utsetts av regeringen så var det min plikt att beskriva situationen för svenska folket. Det är de som röstar, och har möjlighet att påverka. Mitt hjärta klappar ju för att Sverige ska ha en robust försvarsförmåga. Om du ska kunna titta dig i spegeln måste du stå upp för vissa saker.

Att göra ett sådant drastiskt utspel i media är rimligtvis något man funderar igenom både en och två gånger om man är Sveriges överbefälhavare. Det hade Sverker Göranson också gjort.

– Uttrycket ”Enveckasförsvaret” var inget jag hittade på i stunden. Det hade jag och min närmaste omgivning slipat fram. Jag hade tidigare försökt att formulera samma budskap i enlighet med Försvarsmaktens planeringsterminologi, men vi insåg att vanliga människor då inte fattade vad vi pratade om.

Sverker Göranson säger att bakgrunden till att det blev så tillspetsat var att Försvarsmakten länge hade gjort en förändringsresa där fokus legat på utlandsinsatser, snarare än invasionsförsvar. Medan Finland till stora delar höll fast vid sitt gamla försvar hade Sverige alltmer blivit en organisation för byråkrater, inriktade på att hålla budgetmål och göra insatser utomlands.

– Men ingen kunde ju garantera att det aldrig skulle kunna bli en invasion i Sverige. Vi som arbetar professionellt med detta hade ett ansvar att tala om konsekvenserna av den rådande inriktningen. Enkelt uttryckt: Om vi inte gjorde mer för försvaret skulle vi stå med brallorna nere när det väl hände något.

Faktum var att Sverker Göranson redan något halvår tidigare, i samband med politikerveckan i Almedalen 2012, hade gjort ett annat uppseendeväckande utspel. Då sade han till SVT att Försvarsmakten hade svårt att underhålla och behålla till och med de små enheter som fanns kvar. Man kunde bli tvungen att välja bort en ”gren”, göra sig av med endera flottan, armén eller flyget.

– Efter det minns jag att SVT:s politiska kommentator Mats Knutson sade: ”Det här kommer han inte att överleva”, säger Sverker Göranson.

De som ägnade sig professionellt åt försvarsfrågor såg att Ryssland hade påbörjat en militär upprustning. År 2008 gick man in i Georgien, och 2014 skulle det fortsätta med Krim. Men 2012 var de svenska politikerna inte där mentalt ännu.

– För dem kom insikten om det förändrade säkerhetsläget först 2014, inför försvarsbeslutet 2015. Ibland är man inne i sin egen bubbla, det är lätt att förklara bort saker när något innebär ökade kostnader. Ryssland skulle väl aldrig invadera, och så vidare.

Vad hände efter mötet du hade kring årsskiftet 2012/2013 på Försvarsdepartementet?

– Jag blev utsatt för en utredning, för att se om jag ”brutit mot rikets säkerhet” genom att berätta att vi skulle klara att försvara oss i max en vecka mot ett angrepp. En juridisk förundersökning startade på någons initiativ. Den lades ner. Egentligen hade jag inte sagt något annat än vad som borde sägas, men det är klart att det var en obekväm sanning.

Sverker Göranson säger att ord står mot ord. Man undrade varför han inte hade flaggat upp det tidigare i stället för att gå ut i pressen.

– Men jag hävdade att det hade jag gjort. Jag hade mina sparade anteckningar inför och efter varje möte vi haft. Men det är klart att de var irriterade över att få ett problem i knät. Samtidigt översvämmades min lägenhet på Gärdet av blommor som folk, för mig okända människor, skickade. Särskilt minns jag en äldre dam, som med darrig skrivstil skrev ett uppmuntrande vykort.

Det bildades också en Facebook-grupp ”Rör inte vår ÖB” med omkring 12 000 medlemmar inom några dagar till stöd för överbefälhavare Göranson. I samband med att Folk och försvarskonferensen i januari 2013 gick Sverker Göranson in i väggen. Han var tvungen att lämna utan att ha kunnat hålla sin planerade föreläsning.

– Jag hade länge arbetat för mycket, bränt mitt ljus i bägge ändar. Typiskt mig. Istället för att sakta in när jag fick de första varningssignalerna tog jag i ännu mer. Jag förstod att något var fel när jag inte mindes vad jag själv pratade om. Normalt har jag ett väldigt gott minne. Jag kunde också vakna mitt i natten och arbeta. Det slutade med att jag var borta från arbetet i åtta veckor.

Hur tog du dig ur utmattningen?

– Under sjukskrivningens början promenerade jag två timmar varje dag som sedan övergick i daglig jogging plus gym. Jag anlitade också en terapeut för samtal. Det var så utmärkt att ha en opartisk samtalspart att jag fortsatte med det i lång tid efteråt. Jag tipsade faktiskt min efterträdare som ÖB om att göra detsamma.

Hur många veckor skulle vi kunna hålla fienden stången idag om någon bestämde sig för att invadera?

– Det svenska försvaret står sig bättre än för tio år sedan. Men det är inte tillräckligt. Vi skulle behöva, som nu angivits, satsa minst två procent av BNP på försvaret årligen, sannolikt tre på sikt. Det beror på vilken ambition vi har. Ska vi kunna överleva i en krigssituation i tre månader? Då behövs stora lager av läkemedel, bränsle, kläder, reservdelar och allt möjligt annat. En annan viktig fråga är hur Sverige leds vid krig. Ledningen kan inte vara decentraliserad så som under pandemin.

Göranson säger att det som fanns organisatoriskt för åtta år sedan behöver dubbleras i storlek: armén, marinen och flyget behöver bli dubbelt så stora som de var då. Men det tar tid att utbilda folk och införskaffa material.

– I dag är siktet inställt på 2030 eller till och med bortom. Det behöver tidigare läggas så mycket det går, vilket nu är på gång. Man skulle behöva ta till kreativt tänkande vid upphandlingar, kanske köpa in begagnad utrustning och så vidare. Det går fort att riva ner saker, men det tar lång tid att bygga upp.

Han anser att det enda sättet att ha en heltäckande försäkringspremie för Sveriges försvar är Nato-medlemskap.

– Jag har länge haft uppfattningen att Sverige borde gå med i Nato, också under mina sex år som ÖB. Men då ville jag inte gå ut med det offentligt. Jag har också full respekt för att de som ändrar uppfattning nu behöver tid att processa för- respektive nackdelar. Det går inte att vända över en natt. Men den miljö som uppstått nu är oerhört tydlig. Ryssland och Kina vill dela upp världen, och vi och Finland ingår i Rysslands intressesfär. Är det förknippat med risker? Naturligtvis. Men hur man än väljer finns det risker. För mig är Nato ett logiskt steg.

Sedan tillägger han:

– Europa borde helt stänga av gas och olja från Ryssland, det innebär vissa uppoffringar, men det är priset vi måste betala för att få stopp på krigsmaskineriet. Sedan, när kriget är över bör vi öppna kanaler till Ryssland, så att landet inte förvandlas till ett gigantiskt Nordkorea.