Kriminella tjejer – en blind fläck
Unga kvinnors medverkan i gängkriminalitet har hamnat i skymundan. Nu ska forskare kartlägga fenomenet.
Bild: TT
Det är kö utanför dörren till föreläsningssalen och alla kommer inte in. Många vill veta mer om En blind fläck, rubriken för ett anförande av Namam Faraj, Anna Danielsson och Sofia Hassan Omar i Science Village i Lund. Trion försöker knäcka koden, hur ska man få unga tjejer att inte bli fast i kriminella gäng?
Faraj och Danielsson har bott i Angered i Göteborg, men flyttat därifrån. Sofia Hassan Omar bor i Kortedala. Alla tre har lång erfarenhet av att jobba inom Göteborgs stad. De är förankrade i förorterna, vet var folk hänger, kan alla gator, har gått i skolan där, kan snacket. De kan möta dem som hamnat snett. De pratar fort, engagerat, initierat men utan att snubbla över orden. De vet vad de talar om och de vill framåt.
Det svenska samhället har ingen koll på vilken roll flickor och unga kvinnor spelar i kriminella gäng. Kvinnor ”går ofta under radarn” och det finns ett mörkertal gällande brottslighet bland dem. Många gånger får kvinnorna agera lagerhållare för vapen och narkotika. De kan vara både offer och förövare och det är svårare för kvinnor att hoppa av.
Det där uppdagades dels genom en artikelserie i Göteborgs-Posten våren 2021, dels genom polisens nationella operativa avdelning, Noa, som har ett utvecklingscentrum knutet till polisregion Väst. Hösten 2021 startade Noa ett nytt projekt i syfte att utreda kvinnors roll i den organiserade brottsligheten.
Slutsatserna i deras studie, Kvinnors inverkan och delaktighet i det grova våldet i kriminella miljöer (2022), är att kvinnor är både möjliggörare och offer för det grova våldet i kriminella miljöer. Kvinnors kriminalitet uppmärksammas inte av socialtjänsten eller skolan. Kvinnor identifierar sig sällan som kriminella och deras vägar ur kriminalitet skiljer sig därför från männens.
För att få reda på mer om målgruppen startade UngNordost ett projekt inom Socialförvaltning Nordost 2023. Det började med att många anställda där blev inspirerade av ett arbete i England; Londonpolisens Integrated Gangs and Exploitation Unit. Skulle man kunna göra något liknande i Göteborg?
En ansökan skickades in till Europeiska socialfonden och fick ja. Så det var bara att sätta i gång under projektledaren Anna Byström. Det var alltså ingen ny verksamhet som skulle startas. Utvecklingsarbetet sker inom den befintliga verksamheten och bygger på samarbete mellan socialtjänst, skola, polis och fritid (SSPF) och Sociala insatsgruppen (SIG). Vad vill de uppnå och hur jobbar de?
En blind fläck
Namam Faraj förklarar för åhörarna i Lund att hon jobbar med uppsökande verksamhet. Hon berättar att det handlar om att komma i kontakt med killar och tjejer som är på väg att fastna i gängkriminalitet. Hon kan hänga på ett torg eller ett kafé där de som hon vill komma i kontakt med cirkulerar. Det gäller att närma sig på rätt sätt, bygga upp ett förtroende och visa på andra alternativ än en kriminell framtid.
För det krävs att hon smälter in, vet vad som rör sig på sociala medier, vilken rapmusik som är aktuell, vilken klädstil som gäller och hur snacket går. De som är över 18 år ska förstå att de frivilligt kan välja andra vägar och att de som ingår i UngNordost alltid är tillgängliga för att hjälpa dem vidare. Målgruppen är unga i åldern 12–25 år.
Namam Faraj säger att målet är att få dem som inte är motiverade än, men som är på väg in i kriminalitet, att söka hjälp. Att försöka bygga upp en motivering hos dem till att hitta en annan väg innan de själva är medvetna om att de sitter i klistret.
Det kan börja med att projektgruppen får tips om någon som är på väg att råka illa ut. Det kan vara föräldrar som larmar, syskon eller andra i civilsamhället. Anna, Sofia och Namam jobbar med polis, fältarbetare, skolor, moskéer, kyrkor, anstalter, barnmorskor och forskare.
Det är avgörande att komma i kontakt med familjen, och för att komma dit krävs ett samtycke av dem som Namam Faraj söker upp. Om de når dit kan fler kopplas in och stötta familjen. Kommer de inte dit, blir ungdomen förmodligen placerad på institution.
Alla tre stryker under i rött att tjejer i gängkriminella miljöer har hamnat i skugga. De är en blind fläck. Och det börjar redan i förskolan. Där ser ofta personalen att vissa killar har problem och besvär och kanske larmar. Tjejerna hamnar i skymundan. Ingen ser lika tydligt deras problem.
Några inom socialtjänsten menar att det är glappet mellan förskola och skola som blir ödesdigert. Det som personalen ser i förskolan hänger inte med till skolans personal. Men likväl, det är oftast inte flickorna som är i blickpunkten.
Sofia Hassan Omar berättar att barnen har det trassligt hemma. Trasiga familjer ger ofta trasiga barn. De ungdomar hon jobbar med har ofta varit i kontakt med socialtjänsten, kanske upp mot tre gånger, har kanske suttit på SIS-hem, men ingen där har fångat upp kriminaliteten.
Varningsklocka
Sofia, Anna och Namam har i sina tidigare jobb sett hur den psykiska ohälsan ökar bland unga kvinnor och flickor. Psykisk ohälsa är ofta den första kontakten med socialtjänsten. Den borde vara en väckarklocka.
De riskfaktorer som projektet UngNordost ser hittills är att de unga kvinnorna har ett samröre med kriminella miljöer och att familjerelationerna är dåliga, ofta med mamman. Tjejerna är sexuellt utsatta och våld kan förekomma inom familjen. De kan leva i en hederskontext, tjejerna exploaterar sig själva på sociala medier, NPF-diagnoser förekommer (NPF; neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Skolfrånvaro, sociala problem, normbrytande beteende, konflikter i familjen, missbruk, självmedicinering, utsatthet, sexuellt våld och människohandel. Det är jobbiga historier de tre föredragshållarna har fått höra och ta del av. Anna Danielsson påpekar också att våldet mellan flickor ökar, det handlar inte om småtjafs utan om misshandel, menar hon.
Det kan börja med att ett syskon eller en kompis ber tjejerna bevara en väska hemma hos dem. ”Jag kommer och hämtar den snart”, heter det. Eller ”kan du köra den här väskan dit?” Ingen av ungdomarna tänker på att det är kriminellt. Det är klart man hjälper en kompis som man delat sin barndom med eller ett syskon. De har byggt upp starka band och vuxit upp tillsammans. Det börjar som ganska oskyldigt.
Sedan kan den där hjälpen utvecklas. Tjejerna får pengar. De glider in i kriminaliteten. När Namam, Anna och Sofia ser att ungdomar börjar lägga sig till med dyra vanor som exklusiva naglar, fina ögonfransar och kanske till och med reser till Dubai på semester – då ringer varningsklockan.
Det är känt att tjejer gömmer vapen och droger, lockar fram offer eller är logistiker. Fem procent av unga kvinnor är aktiva i kriminella nätverk. 19 procent av tjejerna kan kopplas till nätverken, enligt polisens lägesbild över kriminella i Sverige. Det skulle kunna motsvara så många som 9 000 kvinnor i Sverige. Vägen att nå dem går via killarna.
De uppdrag som tjejerna kan få är till exempel att stascha (förvara), goa (agera lockbete – lura i fällan), transportera droger/vapen, vakta området – vara informatör åt kriminella, tvätta pengar, vilket även mammor kan få göra, och utföra sex mot ersättning.
Sofia Hassan Omar berättar att bland de unga kvinnor hon jobbar med är hederskultur involverad bland hälften av dem. I vissa fall får flickvännerna inte kontakta Sofia för sina killar. Alla tre säger att det rör sig om en machokultur, som i sammanhanget betyder destruktiv maskulinitet, som dominerar inom den gängkriminella miljön. Män befäster sin makt och överordnade position genom kriminalitet och våldsbrott, och våld mot kvinnor används för att upprätthålla sin manlighet.
Anna Danielsson förklarar att i de fall där de upptäckt problem och fått samtycke att ingripa är planen att kartlägga problemen, förbereda en insats och sedan avsluta. Till sin hjälp har de en ungdomsbehandlare, som de kopplar in, och som får vara med i det första stadiet. Det gäller att ställa rätt frågor och få rätt svar från början.
De har också fått möjlighet att gå genvägar och snabbt hjälpa någon som vill ha stöd. Om en sökande ska in i socialförvaltningsprocessen kan det ta veckor innan svar ges. Då är det stor risk att tappa personen. Ett snabbspår ger möjlighet att korta ner förfarandet, vilket ger större förutsättningar för den unga tjejen att hålla motivationen uppe.
I London, i det liknande projektet där, har de infört en tjejkoordinator. Det skulle Anna, Sofia och Namam gärna vilja utveckla i Göteborg också.
Det är fler som vill få reda på mer om tjejers medverkan i kriminella gäng. I Umeå, på institutionen för socialt arbete, pågår ett annat projekt, även det under en två års-period, fram till slutet av 2025. Syftet är att bidra med fördjupad kunskap om tjejers liv och delaktighet i kriminella gäng. Det huvudsakliga intresset ligger i hur vägen in i gängen går till, hur tjejerna är delaktiga i dem, om de har lämnat gängen, och i så fall hur. Livsberättelser från unga kvinnor 15 – 29 år ska analyseras. Hur professionella möter och arbetar med denna grupp ska också undersökas.
***
Läs även: Uppror – ett annat sätt att fira påsk
Det är kö utanför dörren till föreläsningssalen och alla kommer inte in. Många vill veta mer om En blind fläck, rubriken för ett anförande av Namam Faraj, Anna Danielsson och Sofia Hassan Omar i Science Village i Lund. Trion försöker knäcka koden, hur ska man få unga tjejer att inte bli fast i kriminella gäng?
Faraj och Danielsson har bott i Angered i Göteborg, men flyttat därifrån. Sofia Hassan Omar bor i Kortedala. Alla tre har lång erfarenhet av att jobba inom Göteborgs stad. De är förankrade i förorterna, vet var folk hänger, kan alla gator, har gått i skolan där, kan snacket. De kan möta dem som hamnat snett. De pratar fort, engagerat, initierat men utan att snubbla över orden. De vet vad de talar om och de vill framåt.
Det svenska samhället har ingen koll på vilken roll flickor och unga kvinnor spelar i kriminella gäng. Kvinnor ”går ofta under radarn” och det finns ett mörkertal gällande brottslighet bland dem. Många gånger får kvinnorna agera lagerhållare för vapen och narkotika. De kan vara både offer och förövare och det är svårare för kvinnor att hoppa av.
Det där uppdagades dels genom en artikelserie i Göteborgs-Posten våren 2021, dels genom polisens nationella operativa avdelning, Noa, som har ett utvecklingscentrum knutet till polisregion Väst. Hösten 2021 startade Noa ett nytt projekt i syfte att utreda kvinnors roll i den organiserade brottsligheten.
Slutsatserna i deras studie, Kvinnors inverkan och delaktighet i det grova våldet i kriminella miljöer (2022), är att kvinnor är både möjliggörare och offer för det grova våldet i kriminella miljöer. Kvinnors kriminalitet uppmärksammas inte av socialtjänsten eller skolan. Kvinnor identifierar sig sällan som kriminella och deras vägar ur kriminalitet skiljer sig därför från männens.
För att få reda på mer om målgruppen startade UngNordost ett projekt inom Socialförvaltning Nordost 2023. Det började med att många anställda där blev inspirerade av ett arbete i England; Londonpolisens Integrated Gangs and Exploitation Unit. Skulle man kunna göra något liknande i Göteborg?
En ansökan skickades in till Europeiska socialfonden och fick ja. Så det var bara att sätta i gång under projektledaren Anna Byström. Det var alltså ingen ny verksamhet som skulle startas. Utvecklingsarbetet sker inom den befintliga verksamheten och bygger på samarbete mellan socialtjänst, skola, polis och fritid (SSPF) och Sociala insatsgruppen (SIG). Vad vill de uppnå och hur jobbar de?
En blind fläck
Namam Faraj förklarar för åhörarna i Lund att hon jobbar med uppsökande verksamhet. Hon berättar att det handlar om att komma i kontakt med killar och tjejer som är på väg att fastna i gängkriminalitet. Hon kan hänga på ett torg eller ett kafé där de som hon vill komma i kontakt med cirkulerar. Det gäller att närma sig på rätt sätt, bygga upp ett förtroende och visa på andra alternativ än en kriminell framtid.
För det krävs att hon smälter in, vet vad som rör sig på sociala medier, vilken rapmusik som är aktuell, vilken klädstil som gäller och hur snacket går. De som är över 18 år ska förstå att de frivilligt kan välja andra vägar och att de som ingår i UngNordost alltid är tillgängliga för att hjälpa dem vidare. Målgruppen är unga i åldern 12–25 år.
Namam Faraj säger att målet är att få dem som inte är motiverade än, men som är på väg in i kriminalitet, att söka hjälp. Att försöka bygga upp en motivering hos dem till att hitta en annan väg innan de själva är medvetna om att de sitter i klistret.
Det kan börja med att projektgruppen får tips om någon som är på väg att råka illa ut. Det kan vara föräldrar som larmar, syskon eller andra i civilsamhället. Anna, Sofia och Namam jobbar med polis, fältarbetare, skolor, moskéer, kyrkor, anstalter, barnmorskor och forskare.
Det är avgörande att komma i kontakt med familjen, och för att komma dit krävs ett samtycke av dem som Namam Faraj söker upp. Om de når dit kan fler kopplas in och stötta familjen. Kommer de inte dit, blir ungdomen förmodligen placerad på institution.
Alla tre stryker under i rött att tjejer i gängkriminella miljöer har hamnat i skugga. De är en blind fläck. Och det börjar redan i förskolan. Där ser ofta personalen att vissa killar har problem och besvär och kanske larmar. Tjejerna hamnar i skymundan. Ingen ser lika tydligt deras problem.
Några inom socialtjänsten menar att det är glappet mellan förskola och skola som blir ödesdigert. Det som personalen ser i förskolan hänger inte med till skolans personal. Men likväl, det är oftast inte flickorna som är i blickpunkten.
Sofia Hassan Omar berättar att barnen har det trassligt hemma. Trasiga familjer ger ofta trasiga barn. De ungdomar hon jobbar med har ofta varit i kontakt med socialtjänsten, kanske upp mot tre gånger, har kanske suttit på SIS-hem, men ingen där har fångat upp kriminaliteten.
Varningsklocka
Sofia, Anna och Namam har i sina tidigare jobb sett hur den psykiska ohälsan ökar bland unga kvinnor och flickor. Psykisk ohälsa är ofta den första kontakten med socialtjänsten. Den borde vara en väckarklocka.
De riskfaktorer som projektet UngNordost ser hittills är att de unga kvinnorna har ett samröre med kriminella miljöer och att familjerelationerna är dåliga, ofta med mamman. Tjejerna är sexuellt utsatta och våld kan förekomma inom familjen. De kan leva i en hederskontext, tjejerna exploaterar sig själva på sociala medier, NPF-diagnoser förekommer (NPF; neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Skolfrånvaro, sociala problem, normbrytande beteende, konflikter i familjen, missbruk, självmedicinering, utsatthet, sexuellt våld och människohandel. Det är jobbiga historier de tre föredragshållarna har fått höra och ta del av. Anna Danielsson påpekar också att våldet mellan flickor ökar, det handlar inte om småtjafs utan om misshandel, menar hon.
Det kan börja med att ett syskon eller en kompis ber tjejerna bevara en väska hemma hos dem. ”Jag kommer och hämtar den snart”, heter det. Eller ”kan du köra den här väskan dit?” Ingen av ungdomarna tänker på att det är kriminellt. Det är klart man hjälper en kompis som man delat sin barndom med eller ett syskon. De har byggt upp starka band och vuxit upp tillsammans. Det börjar som ganska oskyldigt.
Sedan kan den där hjälpen utvecklas. Tjejerna får pengar. De glider in i kriminaliteten. När Namam, Anna och Sofia ser att ungdomar börjar lägga sig till med dyra vanor som exklusiva naglar, fina ögonfransar och kanske till och med reser till Dubai på semester – då ringer varningsklockan.
Det är känt att tjejer gömmer vapen och droger, lockar fram offer eller är logistiker. Fem procent av unga kvinnor är aktiva i kriminella nätverk. 19 procent av tjejerna kan kopplas till nätverken, enligt polisens lägesbild över kriminella i Sverige. Det skulle kunna motsvara så många som 9 000 kvinnor i Sverige. Vägen att nå dem går via killarna.
De uppdrag som tjejerna kan få är till exempel att stascha (förvara), goa (agera lockbete – lura i fällan), transportera droger/vapen, vakta området – vara informatör åt kriminella, tvätta pengar, vilket även mammor kan få göra, och utföra sex mot ersättning.
Sofia Hassan Omar berättar att bland de unga kvinnor hon jobbar med är hederskultur involverad bland hälften av dem. I vissa fall får flickvännerna inte kontakta Sofia för sina killar. Alla tre säger att det rör sig om en machokultur, som i sammanhanget betyder destruktiv maskulinitet, som dominerar inom den gängkriminella miljön. Män befäster sin makt och överordnade position genom kriminalitet och våldsbrott, och våld mot kvinnor används för att upprätthålla sin manlighet.
Anna Danielsson förklarar att i de fall där de upptäckt problem och fått samtycke att ingripa är planen att kartlägga problemen, förbereda en insats och sedan avsluta. Till sin hjälp har de en ungdomsbehandlare, som de kopplar in, och som får vara med i det första stadiet. Det gäller att ställa rätt frågor och få rätt svar från början.
De har också fått möjlighet att gå genvägar och snabbt hjälpa någon som vill ha stöd. Om en sökande ska in i socialförvaltningsprocessen kan det ta veckor innan svar ges. Då är det stor risk att tappa personen. Ett snabbspår ger möjlighet att korta ner förfarandet, vilket ger större förutsättningar för den unga tjejen att hålla motivationen uppe.
I London, i det liknande projektet där, har de infört en tjejkoordinator. Det skulle Anna, Sofia och Namam gärna vilja utveckla i Göteborg också.
Det är fler som vill få reda på mer om tjejers medverkan i kriminella gäng. I Umeå, på institutionen för socialt arbete, pågår ett annat projekt, även det under en två års-period, fram till slutet av 2025. Syftet är att bidra med fördjupad kunskap om tjejers liv och delaktighet i kriminella gäng. Det huvudsakliga intresset ligger i hur vägen in i gängen går till, hur tjejerna är delaktiga i dem, om de har lämnat gängen, och i så fall hur. Livsberättelser från unga kvinnor 15 – 29 år ska analyseras. Hur professionella möter och arbetar med denna grupp ska också undersökas.
***
Läs även: Uppror – ett annat sätt att fira påsk
