Sjunkande befolkningssiffror blir en nöt för FN:s klimatscenarier

Den gamla berättelsen om överbefolkning börjar vändas till en ny berättelse om befolkningsbrist. Somliga varnar för en ”befolkningskollaps”. Det är förståeligt om man tittar på statistiken. Land efter land underskrider de förutspådda födelsetalen. Det är inte längre bara i Europa som länder krymper. Sydkorea leder nedgångsligan med ett fruktsamhetstal på häpnadsväckande låga 0,7 barn per fertil kvinna. 

Även Sydamerika krymper så snabbt att FN inte hinner med att räkna om. Colombia hade i fjol 22 procent färre födslar än bara fem år tidigare. Mexiko har nu lägre födelsetal än USA. Kina började minska 2022. I Indien har inte antalet barn ökat på 20 år. 

Snart är det bara länder i centrala och västra Afrika som har fruktsamhetstal över reproduktionsnivån. Och även där minskar de. 

FN:s befolkningsprognoser ses som guldstandard, men tunga prognoser kommer även från bland andra det österrikiska institutet IIASA i Wien och amerikanska IHME. De gällande beräkningarna från dessa källor säger att jordens befolkning når en topp på 10,3 miljarder, 10,1 miljarder respektive 9,7 miljarder någon gång mellan 2064 och 2084. 

Men alla tre är redan föråldrade, visar nya siffror. 

Ekonomiprofessorn Jesus Fernández-Villaverde vid universitetet i Pennsylvania beräknar att jordens befolkning toppar på 9 miljarder blankt 2054, trettio år före och 1,3 miljarder under FN:s huvudprognos. 

En rapport från i fjol kom fram till ännu lägre tal, en topp på 8,8 miljarder redan 2046 och 7,3 miljarder 2100. 

Nedjusteringarna får konsekvenser för alla möjliga delar av samhället, inte minst den ekonomiska tillväxten. Den påverkar i sin tur ett annat politikområde som bygger på prognoser: klimatet. FN:s klimatscenarier matas med förutsägelser om ekonomisk utveckling, som i sin tur matas med uppgifter om folkmängd. 

Ett stort problem med gängse klimatscenarier har redan visat sig: FN:s värstascenario för utsläpp var orealistiskt redan när det lanserades 2010, och i takt med ny statistik har det blivit en ren fantasi. Men olyckligtvis etablerades det som ”business-as-usual”, det vill säga ett slags normalscenario. 

De reviderade befolkningsprognoserna skapar nu ytterligare ett problem för klimatscenarierna. Ty allt annat lika betyder färre människor mindre utsläpp. 

Professor Roger Pielke Jr, en ledande expert på FN:s klimatscenarier, har matat in de senaste, låga befolkningstalen i modellerna för utsläpp och temperatur. Hans slutsats är att uppvärmningen, utifrån de antaganden FN laborerar med, borde hamna mycket nära Parisavtalets 2,0 grader vid nästa sekelskifte. 

Det klimatscenario som ligger närmast under ”skräckscenariot” räknar med nära 13 miljarder människor 2100, vilket är i princip uteslutet, oavsett de senaste justeringarna. Det scenariot ligger till grund för mer än 1 700 vetenskapliga studier bara i år. Nu beter sig visserligen verkligheten sällan som modellerna säger. Men Pielkes och andras antagande om att en mindre befolkning rimligen dämpar klimatproblemet bygger inte på några egna, påhittade kriterier. 

Resonemanget bygger på standardantaganden om att 1) människans utsläpp av växthusgaser är vad som driver uppvärmningen, att 2) utsläppen påverkas av den ekonomiska aktiviteten och att 3) den ekonomiska aktiviteten påverkas av folkmängden. 

Flera studier som FN lutar sig mot har kommit fram till att sambandet mellan de tre är i det närmaste proportionellt. 

Varför viker då befolkningsökningen nedåt så snabbt nu? Orsaker som lyfts fram är allt från minskad fattigdom, förbättrad hälsa och ökad jämställdhet till teorier om ändrade relationsmönster och fallande fertilitet hos män. 

Temat lär nagelfaras i oräkneliga forskningsstudier de kommande åren. Mycket talar för att FN justerar sina scenarier inför nästa stora klimatrapport 2029. 

***
Läs även: Vi föder för få barn. Här är orsakerna.

Läs även: För få barn föds – vad blir konsekvenserna?