Degerfors omöjliga allsvenska dröm

Historien är gammal, men bra: en äldre kvinna är ute och cyklar i trakten när hon blir påkörd av en bil och trillar ner i ett dike. Mannen som kör bilen springer förtvivlad fram och frågar hur det gick.

– 3–1 te Degerfors, hörs det från diket.

Den finns självklart med redan i inledningen till Erik Bengtssons bok Heja röda vita laget från 1975.

Att kalla Degerfors IF för anrika är en klar underdrift. I kommunen bor strax under 10 000 invånare och det skulle egentligen vara komplett omöjligt för en gammal bruksort som denna att ha ett lag i fotbollens högsta serie. Men inte för röda vita laget.

I kommunhuset håller man samtidigt på att sätta ihop ett nytt rött lag efter det tidigare spräckliga. Det som kallades Degerforsalliansen, med S, M, C, L och KD sprack i höstas. Först lämnade KD, sedan M och C. Om Liberalen (Lars-Gunnar heter han) blir kvar återstår att se, men nu måste S vädja om samarbete med kommunens största parti, Vänsterpartiet, som i åtta år styrde kommunen ihop med MP. I valet 2010 ökade V med 20 procentenheter, nästan allt tog de från S, och fick 48,6 procent av rösterna. De tappade något 2014, liksom 2018, men är med 35,7 procent fortfarande största parti i kommunen (och bara i Sorsele fick V större stöd i kommunvalet).

[caption id="attachment_649253" align="alignnone" width="991"] Publikrestriktionerna har gjort att fans till Degerfors samlats utanför Stora Vallas staket. FOTO: TT[/caption]

Får de ihop ett samspelt rött lag blir en av första uppgifterna att ta itu med vad som ska hända med röda vita lagets hemmaarena Stora Valla. Allsvenskt spel ställer helt andra krav än Superettan.

Att bland annat se till att 30 journalister kan sitta under tak med dator och anteckningsblock framför sig på bordet liksom ha ett arbetsrum, fixa nya läktare för vanlig publik eller el till sändningsbussar, stärkt säkerhet och annat kostar. Prislappen kan mellan tummen och pekfingret bli en kostnad på 48 miljoner kronor för upprustningen tror Patrik Renberg (S), vice ordförande i servicenämnden i Värmlands Folkblad. Plus att kommunen i flera år fått efterskänka eller rabattera hyran för Stora Valla. Arenakraven kan de få dispens för, men det kräver att de ändå är plansatta.

Pengabekymmer, men naturligtvis också glädje. Och fotbollen samlar där det i övrigt kanske både i Degerfors och samhället i stort inte finns så mycket annat som samlar och som alla kan enas kring.

Degerfors har plats 16 i maratontabellen, och har spelat 29 säsonger i allsvenskan, senast 1997. Som mest blev det andraplats och stora silvret 1963 och en cupvinst 1993.

Ishockeyn har Leksand, bandyn Edsbyn och fotbollen har Degerfors. Mindre orter som kaxigt betraktar lagen från storstäderna och tänkt ”liten men stark”.

[caption id="attachment_649254" align="alignnone" width="991"] Degerfors Järnverk finns kvar, men fotbollsklubben kan inte räkna med någon större hjälp därifrån. FOTO: TT[/caption]

Grunden fanns naturligtvis i Degerfors Järnverk. Det var där de unga talangerna fick jobb när de värvades till Degerfors i slutet på 30-talet, de andra spelarna jobbade där redan. I dag finns järnverket kvar, med finska Outokumpu som ägare, med strax över 500 anställda, fast fotbollslaget kan inte räkna med någon draghjälp därifrån.

I Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK kan det lilla laget från landsorten leta sig uppåt i seriesystemet, under ”Bagarns” träning och med ”Pollenkungens” plånbok.

I Degerfors var det pengarna från järnverket som gjorde byggandet av Stora Valla möjligt, förmodligen bidrog de också till att laget kunde locka till sig den ungerske tränaren Istwan Wampetits till föreningen, som rent av fått en formell utbildning som fotbollstränare i den då framgångsrika fotbollsnationen. Wampetits brukar betecknas som vändpunkten, de gick från att kämpa om distriktsmästerskap till svenska mästerskap.

I fortsättningen blev Degerfors i sig som lag ett tränaruniversitet, här tränades laget av blivande stortränare som Tord Grip, Sven-Göran ”Svennis” Eriksson, Sören Cratz, Erik Hamrén och Gunnars Nordahl kom tillbaka hit som tränare efter åren som spelare i Italien.

Förutom den senare värvades också brodern Bertil Nordahl som spelare, även han senare Italienproffs, här fostrades Ralf Edström, Andreas Andersson, Olof Mellberg och Ola Toivonen med flera.

Degerfors är litet, fotbollen är stor.

[caption id="attachment_649255" align="alignnone" width="991"] Sven-Göran Eriksson inledde sin tränarkarriär i Degerfors. FOTO: TT[/caption]

Lagets sportchef Patrik Werner skriver på Facebook: ”En person fick en gång frågan om hur stort Degerfors är. Han svarade: ”Du kan hålla andan medan du åker genom staden”.

Peter Pedersen var riksdagsledamot för Vänsterpartiet mellan 1998 och 2010. Som sådan skrev han en motion 1998/1999 och ville bland annat att det fotbollsmuseum som redan fanns på orten skulle bli nationellt museum:

”Fotbollen i Degerfors är en angelägenhet för i princip alla, gammal som ung, man som kvinna. Någon i Degerfors lär ha sagt ungefär följande: Om fotboll är lika viktigt som livet? Nej, det är viktigare än så! Hela Degerfors andas fotboll, det talas fotboll, man tänker och analyserar fotboll varje dag", skrev Pedersen.Utskottet uttryckte förståelse för idrottens betydelse på mindre orter, men att göra det till nationellt museum, nej, det skulle inte ske, menade de.

Peter Pedersen satsade senare på politiken på hemmaplan i stället, och blev efter valet 2010 ett av två V-kommunalråd. Den andre, Roland Halvarsson, var kommunstyrelsens ordförande från 2010 fram till 2016, då Pedersen hoppade in i andra halvlek.

Roland Halvarsson har i dag trappat ner, men är kvar som ersättare i kommunstyrelsen, det är han i Degerfors IF:s styrelse också.

Och minst 9 000 degerforsbor håller tummarna för en första hemmamatch på Valla i vår utan coronarestriktioner, med mycket publik, jubel och hög stämning.

LÄS OCKSÅ: Diego Maradona – en balettdansör i närkontakt med gudarna