Allt är Moses fel
Toppbild: TT
Klingar namnet Robert Moses bekant? Jaså inte. Då kan jag berätta att han vid sin död 1981 hade rykte om sig att vara den människa på jorden som hade byggt mest sedan kejsar Augustus. Mil efter mil av motorväg, tunnlar, broar, mängder av parker, 658 lekplatser, billiga bostäder för miljoner människor, ett gigantiskt vattenkraftverk vid Niagara plus en intilliggande turistort. Han anlade stränder, golfbanor, djurparker, idrottsarenor.
En fastighetsmagnat, alltså? Arkitekt? Stadsplanerare? Nix. Robert Moses var en enkel tjänsteman, chef för stadsbyggnadskontoret i New York City under decennier. På den posten ansamlade han kolossal makt. Så stor att det sas att ingen kunde bli borgmästare i staden – eller för den delen guvernör i delstaten – utan Moses gillande, när denne stod på höjden av sitt inflytande.
Mot slutet av livet blev han föraktad, till och med avskydd. Och på goda grunder. Han var en teknokrat som omfamnade Le Corbusiers idéer om hur städer och byggnader skulle utformas, som inte såg några kulturvärden i det gamla. Han ville anpassa människan och staden efter bilen. Osentimentalt rev han tusentals byggnader och tvingade över en halv miljon människor att flytta när han röjde mark för sina projekt. Den historielösa inkröktheten blev till sist Moses fall. Manhattanborna revolterade när han i sin megalomani ville dra två motorvägar tvärs över ön.
Fast då var katten redan ute ur säcken. Moses fick ett enormt inflytande över stadsplaneringen i hela USA. Han bär ett tungt ansvar för att flertalet amerikanska städer i dag är fula, ointressanta och illa lämpade för promenader. Och det dåliga inflytandet stannade inte där, tyvärr. Svenskar som besökte New York under Moses välde återkom uppfyllda av en rosenkindad önskan att sanera stadskärnor och bygga betongmonoliter här också. Resultatet är fullt synligt i hela landet i dag, med något undantag (läs Vadstena och Visby).
Eftersom ett byggindustriellt komplex bestående av politiker, tjänstemän, fastighetsinvesterare, byggbolag och arkitekter har vanskött sitt uppdrag under så lång tid är det knappast förvånande att medborgarna vaknar och att stadsbyggnad nu blir en valfråga i allt fler kommuner (läs mer här!). Synd bara att det dröjde så länge.
