Slavgöra bakom nobla priser
Bild: TT
Influencern Margaux Dietz hudflängdes nyligen i så kallade sociala medier för att ha skrivit en barnbok om en liten gosses besök i Sydafrika. Han träffade bara sina vita släktingar och tittade på spännande djur, helt obesvärad av raskonflikter, fattigdom och historiskt kolonialt förtryck.
I denna tid av historierevisionism, med krav på att riva Linnéstatyer och rita om Jan Lööfs barnböcker, finns skäl att påminna om en annan Sydafrikaresenär, vars handel och vandel granskats av den nyligen bortgångne historieprofessorn Lars Olsson vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Med risk att både Kungl. Vetenskapsakademien och högstämda Nordisk tidskrift hotas av nedläggning kommer här kortversionen:
Jacob Letterstedt hette egentligen Lallerstedt, men bytte namn när han 1820 rymde från Sverige och övermäktiga skulder efter konkurs av ett brännvinsbränneri i Järva norr om Stockholm. Men han skulle få sin revansch.
Letterstedt hamnade i Sydafrika, gifte sig med gammal boeränka med stor farm och blev då ägare av hennes slavar. De slet på vingården och han drev handel i Kapstaden, blev rik och svensk-norsk konsul. Ännu rikare blev Letterstedt när slaveriet upphörde och Storbritannien ersatte ägarna för »förlorad egendom«.
År 1837 kvitterade Jacob Letterstedt i London ut 3 578:75 pund för sina 39 slavar. Resan gick vidare till Stockholm där han donerade pengarna till Vetenskapsakademien, tillsammans med några gaseller och exotiska fåglar. Han fick audiens hos kronprinsessan Josefina och tilldelades Wasaorden.
År 1862 dog Jacob Letterstedt i Paris, men begravdes hemma i Vallerstad i Östergötland. Hans förmögenhet förvaltas av Letterstedtska föreningen, som ger ut Nordisk tidskrift och årligen delar ut två miljoner kronor i stipendier. Ordförande är den förre talmannen och försvarsministern Björn von Sydow.
När Vetenskapsakademien nu delar ut Nobelpriser, glöm inte slavarna bakom festglansen.
Leif Holmkvist
