Coronamaran plågar oss

Coronapandemin har förändrat våra liv på många sätt. Det gäller även våra drömmar. Strax efter att de första samhällsnedstängningarna började, rapporterade många att de drömde mer än tidigare och med lite annat innehåll. Det förklarades med det faktum att människor sov längre och vaknade utan väckarklocka eller specifika tider.

Andra människor upplevde en ökad stress, något som också kan förändra drömmarnas natur. Nu har forskare analyserat hundratals drömrapporter från före och under lockdown för att ge en detaljerad bild av pandemins effekt på våra drömmar. Resultatet är publicerat i en studie i den vetenskapliga tidskriften Plos one.

Det har dock visat sig vara svårt att studera drömmar under coronapandemin. Eftersom den kom oväntat har det varit en utmaning att hitta data om drömmar att jämföra pandemidrömmarna med. Ett liknade problem uppstod när forskare ville studera hur drömmarna förändrades i samband med 11 september-attackerna och efter jordbävningen i San Francisco 1989.

En metod är att fråga deltagare om deras drömmar har förändrats under pandemin jämfört med tidigare. Detta gjordes i mars 2020 när ett representativt urval av USA:s befolkning kontaktades av marknadsanalysföretaget You Gov. Nästan 30 procent av deltagarna rapporterade att de nu kom ihåg fler drömmar, medan bara 7,5 procent rapporterade att de mindes mindre av sina drömmar. Folk uppgav också att deras drömmar hade blivit känslomässigt mer negativa. Däremot angav bara 8 procent av deltagarna att dröminnehållet var kopplat till covid-19.

En annan metod är att samla in nedtecknade beskrivningar av drömmar, så kallade drömrapporter, och jämföra med drömrapporter insamlade flera år tidigare av andra personer. En sådan nätbaserad enkät lade Deerdre Barrett, forskare vid Harvard Medical School, ut på nätet mellan mars och juli 2020. Där efterfrågades alla sorters drömmar kopplade till coronaviruset.

Drömmar från 2 888 personer bearbetades sedan med Linguistic inquiry and word count (LIWC), en databaserad metod för textanalys. Den känner igen känslor – som glädje eller sorg – och andra innehållskategorier. Studien fann att pandemidrömmarna innehöll fler negativa och färre positiva känslor, jämfört med drömmar före pandemin.

 PLOS-studien, av Natália Mota och hennes kolleger vid Federal University of Rio Grande i Brasilien, använder en tredje metod. De har samlat in drömrapporter från 67 brasilianska deltagare, gjorda på samma sätt före och under nedstängningen. En grupp hade skickat in sina drömrapporter under september och november 2019, en annan skickade in dem under den brasilianska nedstängningen i mars och april 2020. Grupperna matchades efter utbildningsnivå, ålder och kön.

Forskarna bedömde alla drömmar som deltagarna mindes under respektive period. Drömmarna var alltså inte utvalda av deltagarna själva. Detta är viktigt eftersom ett sådant urval kan ge vinklade resultat. 

I studien användes också LIWC för att automatiskt identifiera känslorelaterade ord i drömrapporterna. Totalt analyserades 239 drömrapporter. Forskarna upptäckte att drömrapporterna från pandemin var längre, mätt i antal ord, än rapporterna före pandemin. De noterade också att pandemidrömmarna innehöll betydligt mer ilska och sorg än drömmarna före pandemin. Effekten kvarstod även när man tog hänsyn till den ökade rapportlängden. 

Fascinerande nog korrelerade nivån av ilska och sorg i drömmarna med det psykiska lidande personen upplevde på grund av social isolering under nedstängningen. Detta överensstämmer med »känsloregleringsteorin« om drömmar, som går ut på att vi bearbetar och reglerar våra känslor medan vi sover. Pandemidrömmarna hade också fler referenser till smuts och renlighet. Forskarna kopplar detta till »hotsimuleringsteorin« om drömmar, enligt vilken vi övar på att hantera hot genom drömmarnas virtuella verklighet.

I slutet av studien skattade deltagarna i vilken grad de observerade sina egna drömmar, och delade dem med andra. Det visade sig att detta beteende var vanligare hos personer som var glada (snarare än ledsna), energiska (snarare än trötta), lugna (snarare än aggressiva), altruistiska (snarare än egoistiska) och kreativa (snarare än förvirrade).

Det här kan bero på att man är mer benägen att observera och dela drömmar om man har positiva känslor. Men det kan också vara så att det ger positiva vinster att reflektera över sina drömmar och prata om dem. Den senare teorin stöds av forskning som min egen forskargrupp har gjort om fördelarna med drömdelning.

Framför allt kunde vi konstatera att den som diskuterar sin dröm i trettio minuter med en vän eller familjemedlem, och relaterar den till omständigheter i det vakna livet, kan få lyssnaren att känna empati för den som delar drömmen. Detta kan hjälpa oss att känna oss mindre ensamma.

Kanske är det så att människor som delar sina pandemidrömmar tar sin rädsla, ilska och sorg på större allvar – känslor som vi ofta kan skaka av oss under de vakna timmarna. Att prata om drömmarna med andra kan därför vara till hjälp när det gäller att hantera sina känslor, hellre än att lida i tysthet.

 Författarna till den nya, brasilianska studien drar slutsatsen att vi genom att ägna våra drömmar uppmärksamhet, och prata om dem, får ett »relativt säkert verktyg för självreflektion och för att ta hand om vår psykiska hälsa, vilket kan rekommenderas under denna osäkra tid«. Detta är bevis för att det kan ha fördelar både för drömmaren och samhället i stort när vi delar våra drömmar med familj och vänner.