Hjärnan: Vi blir galna utan tyglar

Anomos var ordet. Antikens greker myntade det. Det beskrev ett samhälleligt tillstånd där någon, en regent, en medborgare, bröt mot den regelbaserade demokratins lagar. Anomos var inte bra, det ruckade balansen, skapade oro och tygellöshet.

På svenska kallas det anomi. Termen fick sin moderna aktualitet med den franske 1800-talssociologen Emile Durkheim, som analyserade det industrisamhälle som växte fram i Europa under det sena 1800-talet. Tidigare etablerade normer och värden försvann eller löstes upp. Människor började känna brist på tillhörighet, uppfattade sig som bortkopplade. Enligt Durkheim mår individer bäst i miljöer där det finns klara normer som styr handlingarna. Individer som styrs av få eller tvetydiga normer lutar åt att vara olyckliga.

Anomin uppstår under och efter perioder med drastisk och snabb förändring i sociala, ekonomiska och politiska strukturer. När den roll männi­skor en gång spelade och den identitet man en gång byggde upp inte längre värderas. När man känner att man saknar syfte. Det är då tygellösheten börjar grassera. Många börjar begå brott. Många tar livet av sig.

Anomi är det centrala begreppet i en stor världsomspännande studie som presenterades i Psychological science den 30 september. Finns det ett samband mellan anomi, ekonomisk ojämlikhet och det ökade stödet för populistiska politiker? frågar sig forskarna, under ledning av Stefanie Sprong vid Trinity college i Dublin. Data om ekonomisk ojämlikhet från Världsbanken har kombinerats med en serie studier och experiment på 6 000 studenter från 30 universitet i 28 länder. Hur ser studenterna på rikedomsgapet? Upplever de anomi? Vad tycker de om behovet av starkt ledarskap för att ta sig ur samhällets svårigheter? De med djupast upplevelse av ojämlikhet och anomi har störst längtan efter en stark och odemokratisk ledare, visar resultaten. »Ekonomisk ojämlikhet är inte bara är kopplad till ökad kriminalitet, sämre psykisk och fysisk hälsa och lägre nivå av generell tillit; ekonomisk ojämlikhet kan också påverka socialt beteende och politiska attityder«, skriver forskarna. Ekonomisk ojämlikhet förstärker människors känsla av att samhället är på väg att falla sönder, är deras slutsats. Det ger i sin tur bränsle åt en önskan om en populistledare som kan återställa ordningen, oavsett metod.

Men det krävs mer forskning för att komma åt variationerna i den globala anomins orsaker. I sin nya bok »Orädd« påpekar hjärnforskaren Katarina Gospic att längtan efter en populist i USA sannolikt har kulturspecifika orsaker. Analysen av Donald Trumps valseger 2016 har pekat på att de ekonomiskt förfördelade röstade på honom. Men Gospic åberopar en nyligen publicerad studie i amerikanska vetenskapstidskriften PNAS med en annan förklaring:  Trumpväljarna var frustrerade och marginaliserade, men inte av ekonomiska skäl. De var rädda för att USA höll på att förlora sin makt till ett hot utifrån, Kina. Hälften av amerikanerna ser internationell handel som dåligt för USA. Arbetstillfällen i det egna landet försvinner.

Anomi uppstår inte bara av faktisk utan också befarad utsatthet. Rädslan kan alltid väckas. Kunskapen om ett rädslocenter i hjärnan kan användas för att manipulera och styra oss, skriver Gospic: Fly eller fäkta. Nu fäktar vi och röstar på en politik som lovar oss tillbaka till det vi varit vana vid.