Idén om idéer

Ensam, med hål i den svarta kostymen, rörde sig människokroppen kattlikt. En likadan dök upp. Där kom två till. Där ytterligare fyra. Snart var de 16. Som rusade, gick och dansade in i och bort från varandra. Som lyfte varandra mot den mörka rymden. Där ett runt objekt med hundratals lampor snurrade. Dansarna släppte ner varandra ömsint och rörde sig vidare, upprepade fraser som levde en stund innan de dog ut. Dansen heter »Totality in parts«, är skapad av slovaken Lukáš Timulak, och hade urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm i veckan som gick. Varifrån kommer idéer, är frågan den gestaltar. Inifrån eller utifrån? När dansarna voltat sig fram över scengolvet, bugat för publikens ovationer, och försvunnit bakom ridån, dröjde svaret kvar som en appell för den ensamma människan som en prick i och en del av ett myller, i ett universum som är en helhet i delar. Och som en påminnelse om att det är människans hela kropp, inte bara hennes hjärna, som är nödvändig för att låta idéerna flöda, för att göra det korta livet meningsfullt.

När forskarna undersöker hur idéer kommer till pekar fynden i liknande riktning. Inte sällan med en kritisk udd riktad mot ett arbetsliv som i stora delar är organiserat på ett sätt som är kontraproduktivt för uppkomsten av nya idéer. Som inte alls ger spelrum för känslan av mening i tillvaron.

En färsk studie av Cornellforskarna Saeed Abdullah, Mary Czerwinski, Gloria Mark och Paul Johns fann att kreativiteten hos den som sitter framför en skärm är en bråkdel jämfört med hos den som rör på sig. Att promenera, delta i livet och världen stimulerar fritt flödande idéskapande. Datorns blå skärmljus hämmar. Men är gynnsamt för analytiskt, logiskt och linjärt tänkande. Forskarna skriver att båda dessa sorters tänkande är centralt för problemlösning men att kronologin är avgörande: Idéerna måste födas först, och det gör de alltså inte när vi jagar dem framför en skärm. Så gå ut och promenera, håll dig borta från stolen så länge det behövs, fånga idén och gå hem och strukturera idén är alltså rådet.

Varför fungerar vi såhär? För att när vi promenerar delar vi vår uppmärksamhet, rör vår kropp, noterar vad som pågår runt om oss och det vi tänker på. Denna delade uppmärksamheten som involverar kroppens rörelser är de nya idéernas bästa jordmån, skriver forskarna, på samma sätt som det linjära systematiserande idéskapandet kräver vår totala, odelade koncentration.

Men en idé ska inte födas, den måste också välkomnas på en arbetsplats eller i en organisation. Som inte alltid är mottaglig. En holländsk studie visade att idéer föds i informella samtal där misstag tolereras och kritiskt tänkande uppmuntras.

Allt vi konsumerar för att få idéer är inte lika värdefullt, skriver den amerikanska chefskonsulten Josh Spector. Om vi bara titta på skräp-tv kan vi inte räkna med att få idéer som gör oss själva eller världen bättre. Ett första steg är alltså att fundera över vår mediekonsumtion. Ett andra att träffa människor, berätta om det man just läst eller sett eller tänkt på. Ett tredje är att fånga idéerna när de dyker upp, ha med sig en anteckningsbok, ett fjärde att fråga mycket, och ofta begrunda saker som talar emot ens idéer.

Ett femte, borde han förstås ha tillagt, är dra på sig en trasig kostym och börja dansa.