150 000 för hen-vägran – ”DO kommer vilja pröva fler fall”

Från utsidan ser byggnaden ut som om den är hämtad ur en barnbok. Böljande former, pastellfärgade väggar, och placerat på en höjd i ett naturreservat. Det är som om Muminhuset har lyfts upp och placerats mitt i Sörmland. Skogen ligger runt husknuten och vattnet ett stenkast bort. Hit når inte bruset från E4:an. Men även om Solvikskolan, en Waldorfskola i Järna, ger sken av att vara ett lugnets oas på ytan har det stormat rejält kring verksamheten på insidan den senaste tiden.

Först hamnade Waldorfskolan i blåsväder i samband med SVT-dokumentären ”De utvalda barnen”, där det avslöjades att elever systematiskt utsatts för både fysiska och verbala kränkningar. Dokumentärfilmaren Jasper Lake skildrade en skolgång som tagen ur romanen ”Flugornas herre” där skolans pedagogiska modell delade upp barnen i ett A- och ett B-lag. Att kunna måla, sjunga och dansa premierades, att kunna räkna och läsa ansågs inte lika viktigt. Den som inte passade in i idealmallen blev föremål för gliringar från både klasskamrater och lärare.

Det här var våren 2021. Bara några månader senare briserade nästa skandal. I flera medier gick det att läsa om en lärare som avskedats från Solvikskolan för att hon under en termin konstant vägrat kalla en 7-årig elev för ”hen”. Läraren är aktiv i Kristna värdepartiet och anser att begreppet hen strider mot hennes tro. Läraren har jämfört det könsneutrala ”hen” med misshandel. Pronomenet skadar och förvirrar barn, säger hon, och fungerar som ett slags inkörsport till könsbyten, kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar. När en av barnets föräldrar påpekade att barnets pronomen var ”hen” sade läraren ifrån.

– Nej, det här barnet är en pojke, och då kommer jag säga han, har läraren förklarat för SVT.

Nyligen kom Diskrimineringsombudsmannen, DO, med sitt utlåtande i frågan. Enligt DO var det diskriminering av läraren att inte använda elevens önskade pronomen. Solvikskolans rektor hade lovat att tala med läraren, men trots detta pågick lärarens vägran under åtta månader. Situationen pågick enligt DO alldeles för länge, och begärde att huvudmannen, det vill säga skolan, ska betala 150 000 kronor till eleven.

– Det är tydligt att man har vägrat använda hen. Man har använt andra pronomen, han, hon, gentemot det här barnet. I andra sammanhang använt namnet. Man har tilltalat andra elever med rätt pronomen, men inte med den här eleven, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius till Fokus.

Synen på hur elevens önskemål att kallas ”hen” såg ut går isär. Läraren uppger att hon själv aldrig hört sjuåringen uttrycka någon önskan om att kallas hen, utan menar istället att det var föräldrarna som tvingat barnet att använda pronomenet. Barnet, som i Aftonbladet fick det fingerade namnet ”Saga”, sade däremot till tidningen att hen känner sig både som kille och tjej.

När läraren använde fel pronomen blev Saga ledsen och ”supermega-arg”. Solvikskolans ledning kom med lösningen att Saga skulle stanna hemma tills ”problemet” löste sig. Läraren föreslog att kalla barnet vid namn, något som dock inte accepterades av barnets vårdnadshavare. Enligt DO är det inte ett alternativ att helt undvika att använda ett pronomen om en person, om syftet är att undvika att säga ”hen”.

Rent juridiskt, är det diskriminering att inte använda ett ord?

 – Man måste se det i det sammanhang som det har pågått. Det har varit tydligt från skolans personal att man inte vill respektera det här barnets önskemål. Att man vägrar använda ordet hen är en del i det. Det handlar mer än om ett pronomen, det är ett barn som är utsatt, säger Lars Arrhenius.

– En lärare är en person man ska känna förtroende för, ha respekt för. Hela situationen med en skola, man tvingas ju vara där enligt skollagen, då måste man kunna känna sig trygg. Det har vi naturligtvis vägt in.

Maria Refors Legge är doktor i offentlig rätt vid juridiska institutionen på Uppsala universitet. Hon disputerade med avhandlingen ”Skolans skyldighet att förhindra kränkande behandling av elever – en rättsvetenskaplig studie”. Av de uppgifter som har offentliggjorts om lärarens behandling av eleven är det ett glasklart fall av diskriminering, säger hon. 

– Ja. Ja, det är det. När det gäller diskriminering är det den som är utsatt för det som får avgöra om man känner sig kränkt eller diskriminerad av det som har hänt. Det kan mycket väl vara så att det skedde av misstag. Men om det är som i det här fallet, upprepat och med flit, då är det juridiskt ganska okontroversiellt, säger Maria Refors Legge.

Solvikskolan har medgett för DO att Saga utsattes för diskriminering. Det är huvudmannen, inte läraren, som ska betala skadeståndet. Beloppet på 150 000 kronor har höjt en del ögonbryn hos utomstående bedömare, men är skäligt, säger både Maria Refors Legge och Lars Arrhenius.

– När lagstiftaren tog fram diskrimineringslagen sade man att det skulle vara något annat. En dubbel funktion. Skadeståndet ska både vara en form av upprättelse, men också ha en form av avskräckande effekt, säger Lars Arrhenius.

Solvikskolan har till den 1 mars på sig att betala skadeståndet, annars kommer Diskrimineringsombudsmannen att lämna in en stämningsansökan till tingsrätten. I skrivande stund har pengarna inte betalats in, enligt DO:s uppgifter. Fokus har sökt Solvikskolans ledning för ett besked om man kommer dra ärendet vidare till rätten. Men Maria Refors Legge tror att skolan kommer ha minimal framgång i domstolen.

– Man kan tänka sig en argumentation som bygger på att det inte är diskriminering att vägra använda pronomen på det sättet som barnet ville i det här fallet. Att det inte skulle falla in under diskrimineringslagen. Men jag har svårt att se att man skulle vinna framgång med det. Det verkar troligare att man betalar och hoppas att ärendet försvinner.

Lars Arrhenius började som ny DO i december 2020. Han har uttryckt att Diskrimeringsombudsmannen kommer att ta en mer aktiv roll under hans ledning. Myndigheten kommer att ta emot fler anmälningar och dra fler fall till domstol. Diskrimineringsombudsmannen hade gärna sett att fallet om Solvikskolan prövades i rätten.

– Jag tycker att det är bra att det finns en möjlighet att det prövas ur rättssäkerhetssynpunkt. Det här är ett krav som jag framställer, sen har man möjlighet att säga ja eller nej till det. Jag är ingen domstol, men jag har det här verktyget.

Du vill att DO ska bli mer aktivt, varför?

– Jag vill pröva fler, få processer. Det är viktigt för den enskilde som är utsatt. Men också viktigt för den som har skyldighet att följa lagen. Att det ska bli tydligt, vad som krävs.

Lars Arrhenius var tidigare Barn- och elevombud, BEO, införlivat under Skolinspektionen. Barn- och elevombudet har redan gjort den resa som DO nu inlett, mot ett mer aktivt och processande förhållningssätt. Lärarfacken har klagat på att det nuförtiden har blivit för lätt att anmäla lärare för kränkande behandling. Många vågar inte ingripa i stökiga situationer av rädsla för att bli anmälda. Nu är det möjligt att vi får en liknande diskussion om Diskrimineringsombudsmannen som om BEO, tror Maria Refors Legge.

– Det är möjligt att DO blir mer närvarande i lärares medvetanden. Det kanske kommer vara en sådan sak som man är orolig över eller tänker extra mycket på. ”Nu kan skolan bli anmäld till DO om jag inte är försiktig”. Och det kan innebära en extra stress, säger hon.

I sin avhandling såg Maria Refors Legge att det var mer effektivt att gå in med förebyggande åtgärder och medling mot kränkande behandling än att flytta in juridiska processer på områden där det behövs mellanmänsklig konfliktlösning. Juridifieringen riskerade att mer bli en fråga om att straffa i efterhand än att lösa en pågående konflikt. Diskrimineringsombudsmannen har följt med i debatten om trycket mot lärarkåren, men håller inte med om att rättskipningen i domstol sker på bekostnad av förebyggande åtgärder.

– Jag tycker det blir fel när man vänder barns rättigheter mot lärares arbetsmiljö. Det här arbetet innebär att man med främjande och förebyggande ska skapa en bra miljö där både lärare och elever trivs.

Lars Arrhenius säger att han vill skicka en signal till arbetsgivare. Lägg ner tid på förebyggande arbete mot diskriminering, då hamnar du inte i processer. Men om diskriminering inte får några konsekvenser kommer inget att förändras, tillägger han.

En person som tidigt var ute och debatterade pronomen är den kanadensiske författaren och professorn i psykologi Jordan B Peterson. Hans farhågor var att ett lagförslag år 2016 skulle göra det olagligt att tilltala personer med pronomen som inte motsvarar deras könsidentitet. Juridiska experter uttryckte tvivel på om det någonsin skulle gå att fälla en person i domstol på de grunderna.

Farhågorna har återigen dykt upp hos debattörer i samband med DO:s skadeståndskrav mot Solvikskolan. De är inte rättmätiga, menar Lars Arrhenius. Grundfrågan handlar om att bemöta människor med respekt, både barn och vuxna, inte om att säga fel pronomen av misstag.

Om man säger fel pronomen, riskerar man att bli anmäld då?

– Det är inte så att man blir anmäld för att man råkar säga fel. Det här var en tydlig inställning att man inte respekterar barnets önskan. Varje situation måste bedömas för sig, säger Lars Arrhenius.

En sak har dock blivit tydlig, säger Maria Refors Legge vid Uppsala universitet. Lärare med stark tro och brinnande personliga åsikter behöver lämna dessa utanför yrkesrollen.

– Som professionell ska man lämna de åsikter man har åt sidan. Sen kan man debattera saker på sin fritid, så länge det inte kryper in i ens arbete. Då ska man följa de lagar och regler som gäller där.

***

Läs även: Wyndhamn och Heberlein: Universiteten sviker sin plikt

Läs även: Anna Björklund: Joe Rogan – Sokrates av i dag?

Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.