Tummen upp på skatt

Facebooks grundare Mark Zuckerberg skänker inte »387.000.000.000 kronor« till välgörenhet som Aftonbladet nyligen skrev att han ska. Inte heller ger han bort sin sociala mediejätte, som Dagens Industri samtidigt hävdade.

Det hela handlar i stället om ett missförstått öppet brev som den unga multimiljardären Zuckerberg skrev till sin nyfödda dotter Maxima förra veckan. Enligt det vill han använda 99 procent av sitt aktieinnehav i Facebook, eller över 380 miljarder kronor, till att göra världen mer jämlik. Han och frun Priscilla Chan tänker investera i hälsa, utbildning och internet för alla.

Det rör sig dock inte om en svindlande stor välgörenhetsdonation, som både svenska och internationella medier trodde. Paret placerar i stället sin förmögenhet i ett bolag som de själva har startat, äger och kontrollerar. Väl där kan pengarna skänkas till välgörenhet, men också investeras i vilken annan verksamhet som helst.

Konstruktionen öppnar dessutom för flexibel skattebetalning, så att säga. Ger Zuckerberg sina aktier direkt till det nya bolaget i stället för att sälja dem och ge värdet i kontanter så undviker han skatt på realiserade kapitalvinster. Gåvor från bolaget till välgörenhet är därtill avdragsgilla, vilket betyder att han kan skydda stora inkomster från att beskattas. När pengarna väl är på plats i företaget kan de slutligen överföras som arv till dottern Maxima på ett förmånligt vis.

Och för detta hyllas nu Mark Zuckerberg som stor filantrop. »Som moraliskt exempel kommer Zuckerbergs gest kanske aldrig att matchas«, skrev Edward Luce i tidningen The Financial Times.

Men lirar han verkligen i en moralisk liga för sig? Vi talar om rikedomar som har skapats i ett företag som även det framgångsrikt pressar sin skattenota.

Häromåret skyfflade exempelvis Facebook nära fem miljarder kronor från den ena irländska filialen till den andra enligt ett skattetrix som kallas »en dubbel irländare«, varpå pengarna skickades till Caymanöarna. Eller ta Storbritannien. Där hade den sociala mediejätten förra året flera hundra anställda och hög omsättning, men betalade bara 4 327 pund i bolagsskatt. Det är drygt 55 000 kronor, eller mindre än vad många som läser den här texten själva årligen betalar. Ändå var det en 4 327 pund fetare räkning än den för år 2012.

Tidigare i höstas släppte den franska ekonomen Gabriel Zucman boken »Gömda rikedomar – en undersökning av skatteparadisen«. I den skriver han att ju viktigare de immateriella tillgångarna som varumärken, algoritmer och logotyper blir, desto enklare blir det att manipulera internpriser. Och desto mer tynar bolagsskatten bort.

Numera deklarerar amerikanska företag hälften av sina vinster i skatteparadis, enligt Zucman, och skatteflyktens giganter är den nya ekonomins dito som Google, Apple och Amazon.

Och även Facebook, vad det verkar.

Den franska ekonomen vill stoppa de multinationella företagens skatteflykt genom att tilldela deras globala vinster till olika länder med hjälp av en fördelningsnyckel. Den ska ta hänsyn till sådant som konstaterad försäljning, lönemassa och kapitalanvändning i produktionen. Sedan får varje land själv beskatta sin del av vinsten som det önskar.

Det förslaget kan jämföras med det som Edward Luce presenterade i The Financial Times. Han tycker att Facebookgrundaren borde starta ett »skattebetalningslöfte« inspirerat av det »gåvolöfte« för miljardärer som pampen Warren Buffett en gång initierade och som Zuckerberg skrivit på. Det går ut på att stenrika personer bedyrar att de kommer att donera hälften av sin förmögenhet till välgörenhet under sin livstid.

Idén om ett sådant skattebetalningslöfte speglar dock inte bara en arrogant föreställning om att de multinationella bolagen och deras ägare själva har rätt att bestämma vad de ska betala i skatt, utan lär också vara verkningslös. För att komma åt global skatteplanering behövs snarare åtgärder av den kaliber som Gabriel Zucman skissar på.

Poängen är emellertid inte att det vore dumt av Facebookmagnaten att satsa sina pengar på bra verksamhet. Tvärtom: han kommer förhoppningsvis att uträtta (nya) stordåd. Men jämlikt blir samhället först när utbildning och hälsa är en rättighet och inte något som hänger på en megamiljardärs goda vilja. Och råd att både betala sin skäliga skatt och att investera i samhällsnyttiga projekt, ja, det verkar Mark Zuckerberg ha.

För övrigt vilar det något ironiskt över att tunneln genom Hallandsåsen nu äntligen öppnar, nästan 20 år för sent, lagom till att regeringen önskar att egenhändigt få börja stänga vägar.