Abbey Road firar 50 år: »Ett sista fyrverkeri«
Sommaren 1969 var ovanligt varm. Vietnamkriget rasade för fullt, människan landade på månen och världens största popgrupp befann sig i studion för att spela in ett nytt album.
Förutsättningarna såg inte bra ut. Beatles senaste studiobesök hade kantats av konflikter. Både Ringo och George hade lämnat inspelningarna – bara för att återvända några dagar senare. Vinterns plågsamma »Get Back«-projekt hade lagts på is – inga gillade vad de hörde. (Det skulle tinas upp och ges ut året därpå under namnet »Let It Be«.)
Men »Abbey Road« blev något helt annat. Producenten George Martin kallade det »a very happy album«. Det var som om medlemmarna kände på sig att det skulle bli deras sista och samlade ihop sig för ett avslutande fyrverkeri.
Skivan låter inte som något annat Beatlesalbum. Den låter mjukare, modernare, mer musikalisk. Studion hade fått ett nytt mixerbord med transistorer i stället för rör, och inspelningen kunde göras på hela åtta spår. Gruppen hade alltid varit pigg på att experimentera och nu hade George Harrison baxat hem ett nytt instrument från USA, en Moog synthesizer, som kom att färga ljudbilden. Låtarna var också ovanligt starka, även med Beatlesmått mätt. George Harrison blommade ut och framstod för första gången som Lennon/McCartneys jämlike. Hans »Something« var, enligt Lennon, albumets bästa låt och »Here Comes the Sun« är i dag den mest spelade Beatleslåten på Spotify.
Mest uppmärksamhet väckte ändå medleyt på sidan två: åtta mer eller mindre ofärdiga låtar sammanfogade till en sömlös enhet. Från »You never give me your money« – i sig ett minimedley på en handfull idéer – till avslutningen 16 minuter senare, då Ringo Starr just gjort sitt första och enda trumsolo med Beatles; och då Paul, George och John turats om att spela sologitarr, två takter var, runt runt, i en enda tagning.
Som ofta är fallet var samtiden inte riktigt med på noterna och »Abbey Road« fick blandad kritik. Någon tyckte att det lät konstgjort. Numera brukar albumet rankas bland Beatles absolut främsta. Uppfinningsrikedomen och variationen pekar in mot 70-talet då rocken kom att förgrenas i nya livskraftiga former.
»Abbey Road« kom ut den 26 september 1969. Sex dagar tidigare hade John Lennon meddelat de andra att han lämnar gruppen. Beslutet hölls dock hemligt. I stället blev det Paul McCartney som på våren 1970 lät världen förstå att The Beatles splittrats. Då hade »Abbey Road« – efter 17 veckor som etta på brittiska albumlistan – petats ner av »Led Zeppelin II«.
***
I samband med 50-årsjubileet släpps »Abbey Road« i en ny mix av Giles Martin.
