Aga-mattar mot curlinghussar

Jublet stiger på My Dog-mässan när mannen som påstås kunna tala med hundar äntrar scenen. Den solbrände Cesar Millan fyrar av ett bländande leende innan han håller en föreläsning i sitt osannolikt framgångsrika utbildningsämne: hunduppfostran. Han är den fattige mexikanen som tog sig över gränsen för 14 år sedan, var­efter hans lyckade coachning av den unga skådespelaren och hundägaren Jada Pinkett – sedermera Mrs Will Smith – satte honom på spåret till den ena Hollywood-celebriteten efter den andra. Nu drar han miljonpublik till sin egen tv-show, ger ut böcker och erövrar världen.

Medan taket förra helgen höll på att lyfta på mässan i Göteborg kokade delar av Hundsverige av ilska för att Cesar Millan över huvud taget bjudits in till Sverige. Många hundexperter kallar hans metoder plågsamma och propagerar hetsigt för en mjukare hundhållning. För till skillnad från förr har uppfostran blivit en oumbärlig och omdiskuterad del i hund­ägandet. Åtminstone om man lyssnar på experterna, och det gör många hund­ägare. Likt tafatta småbarnsföräldrar är auktoritetstron stor.

– Många hundägare vet inte vilket ben de ska stå på när de får höra olika saker hela tiden. I takt med att självutnämnda experter brer ut sig med sina självsäkra teorier blir hund­ägarna alltmer vilsna, säger Natasja Ravenklint vid Hundens Utbildningsakademi i Skåne.

»Mjuk« ställs ofta mot »hård« i uppfostringsdiskussionen. Det är ett klassiskt motsatspar som slår mellan ytterligheterna, från slapphänt till auktoritärt, och tillbaka. Många menar att det är den hårda metoden à la Cesar Millan som dominerar.

– I dag ska hundar lyda och veta sin plats, det är en tydlig samhällstrend. Den förstärks av att tv har en sådan otrolig genomslagskraft – där är det disciplin och quickfix-metoder som gäller i dag, säger hundexperten och psykologen Anders Hallgren.

Besattheten av hunduppfostran kan bero på flera saker. Dels en allmän vilsenhet inför djungeln av råd och rön, dels allmän tidsbrist som gör att stressade hundägare behöver fogliga, smidiga hundar, dels kamphundarnas inträde i Sverige som gjort att medierapporteringen handlat alltmer om hundars farlighet och störande beteende, vilket i sin tur inneburit att många hundägare känner sig ifrågasatta och måste ha pli på sina djur.

En snabb titt på veckans rapportering kring Cesar Millan och den senaste bomben, SVT:s kommande dokusåpa »Huset fullt av hundar«, ger i alla fall vid handen att hanteringen av hundar är ett laddat ämne.

Kerstin Malm, filosofie doktor i etologi, tror att det beror på att hunduppfostran rör vid något djupt personligt.

– Det är svårt att prata om hunduppfostran utan att det uppfattas som direkta personangrepp, folk tar det oerhört allvarligt och personligt, säger hon.

Hunden har alltså gått från – historiskt – nyttoinriktad, funktionell egendom till en slarvigt uppfostrad familjemedlem på slutet av 1900-talet, till dagens disciplinerade objekt för ägarens devota uppmärksamhet och kontroll.