Inrikes

Alla tror de är Bayern München

Publicerad 2014-04-02

Bild: Andreas Hillergren/tt

Kampen om Lennart Johanssons pokal började i söndags. Men redan före avspark kunde man konstatera att Allsvenskan – rankad 35:a av världens fotbollsligor – består av få vinnare och desto fler förlorare. Både på och utanför planen.

Klubbarnas senaste årsredovisningar är en dyster läsning. En genomgång av SVT Sport visar ett sammanlagt minusresultat på 53 miljoner kronor. Djurgården gick sämst, back 12 miljoner. Helsingborg räddades från konkurs endast tack vare försäljningar av spelarrättigheter. Bara två klubbar, Mjällby och Brommapojkarna, gick runt ekonomiskt.

Svensk fotboll tycks vara en förlustaffär. Tyresö, stjärnlaget i Damallsvenskan, spelar just nu på Skatteverkets nåder och Svenska Fotbollförbundet redovisade nyligen röda siffror på 113 miljoner. Eller rättare sagt: Sveriges Radios »Ekot« avslöjade att den vinst som förbundet uppgett på sin hemsida i själva verket var ett försök att dribbla bort jätteförlusterna från nya nationalarenan. Sedan invigningen av Friends Arena har en tredjedel av Svenska Fotbollförbundets eget kapital raderats, och nu ska driften av nationalarenan övertas av en av världens största mediekoncerner, franska Lagardère.

Hela affären är talande för svensk fotboll, som har ena benet kvar i en ideell folkrörelse och det andra i den kommersiella underhållningsindustrin. Ambitionen att vara både och renderar varken eller. Fansen klagar över att »den moderna fotbollen« dödar stämningen och experterna sågar de ekonomiska uppläggen.

– Svensk fotboll har inte byggt den infrastruktur som krävs för att ta del av alla intäkter som fotbollen skapar på samma sätt som hockeyn har gjort, och saknar därför möjlighet att tjäna pengar, säger Dan Persson som bloggar på Idrottens Affärer.

De allsvenska klubbarna omsätter i snitt 80 miljoner kronor, eller ungefär en tredjedel av Zlatan Ibrahimovics årslön. Lars-Christer Olsson som är ordförande i Föreningen Svensk Elitfotboll, intresseorganisationen för de allsvenska klubbarna, har sagt att det krävs en fördubbling av den siffran på fem år för att klubbarna ska klara sig både sportsligt och ekonomiskt.

Det låter ambitiöst men är bristen på intäkter verkligen huvudproblemet?

Faktum är att de allsvenska klubbarna aldrig har dragit in så mycket pengar som förra året. Trots förlusterna i boksluten. AIK sålde rekordmånga säsongkort, 14 387 stycken, men gjorde ett minusresultat på 7,9 miljoner. Malmö sålde rekordmånga matchtröjor men gick ändå back.

»Svensk fotbolls största problem«, skrev Fotbollskanalens krönikör Olof Lundh häromveckan, »är inkompetensen i att lägga en trovärdig budget och hålla den«. Hur mycket intäkterna än ökar så tenderar utgifterna att växa snabbare. Klubbarna räknar helt enkelt med att budgethålen ska täckas av spelarförsäljningar eller Europaavancemang, inkomstkällor som är lika oförutsägbara som förrädiska. För om titlarna väl kommer och pengarna rullar in följs de lätt av storhetsdrömmar, fetare spelarkontrakt och längre lönelistor. Några år senare slutar det nästan alltid i krasch.

Helsingborg har gjort den resan både en och två gånger.

Från SM-guldet 1999, via spel i Champions League till att räddas av kommunen undan konkurs 2003. Tolv år senare vann Helsingborg Allsvenskan igen och sålde spelare för över 50 miljoner, bara för att upprepa samma misstag. Man satsade allt på att nå Europa och pengarna försvann lika snabbt som de kom in.

Klubben var bankrutt.

Det tål att tänkas på för laget som får lyfta Lennart Johanssons pokal i höst.